2011 VÅREN

På morronen gick jag ut i min trädgård och såg på allt med odalsmannens stolta och kärleksfulla blick. Naturen svämmade över av sol och fågelsång. Bofinkar och trastar ropade i munnen på varandra, vårlök, vivorna och scillorna stod som små lågor under körsbärsträdet. Över gräsmattan låg ännu daggen. På väg mot tulpanerna. Jag stelnade av skräck och vrede, stympade, jämnade med marken; Tulpanern.

Att säga att jag blev förtvivlad är att ta till i underkant.  TÄNK: först frosseriet i trädgårdskatalogers bilder och priskuranter på hösten. Sedan den underbara dagen då lökarn äntligen anlänt i en liten proppfull, virtuost packad låda. Fantasieggande namn på påsarna. Spaden i den doftande jorden, lök vid lök vid lök, höstbrus och lövsingel, jord under naglarna, ryggen av och lyckan fullkomlig.

Sedan den långa vintern då man pekar. Darwintulpaner, Roccoccotulpaner, de strimmiga som ser ut som polkagrisar, Rembrandt, Queen of Sheba, vit med gröna band Spring Green, den gula T. Hamilton. - Tänk du milde vilken vår.

Och så kommer då våren, snön smälter jorden ligger öppen och mörk. En vacker dag börjar det komma upp små gröna öron, tätt intill varandra, och närmare och närmare kommer  den dag då man sitter där i en flammande,  böljande, doftande rikedom. Lön för mödan, förhoppninarnas uppfyllelsestund.

Så är den då krossad. - Men i år,  ännu får tulpanerna var ifred.