Sidor

söndag 29 juli 2012

CITRONGUL STOCKROS

En iögonfallande blomma. En läcker färg. Man tänker på Citronsorbe, Citronlikör, sommarn  i bersån!






SOMMARBÄR

I skogen, i trädgården börjar nu skördetider. Det är nyttighetens period, allt mognar. Nu får det helst inte komma en droppe regn.


När mamma  en högsommardag, hade söndagskalas satt tanterna i finrummet i mjuka soffan. Stor kristallvas generös med lupiner mitt på runda bordet, finaste nymalet kaffe, och de härliga likörglasen av böhmiskkristall, handmålade. Det bjöds på likör, tigerkaka,  konjaktskransar och brüsselkex. Tanterna var riktig finklädda i de blommigaste sommarklänningar. Så många härliga doftar bl a 4711. Hela rummet var fylld av doft. (barn hade ej tillträde). Men, vi tjuvtittade genom nyckelhållet, såg och hörde små härliga fnitter och skratt. Kvinnornas hemligheter, bara kvinnor kan fylla ett rum  , så mycket sol,  med så mycket doft och förtrolighet. Smaka i små klunkar, långt ifrån sill och bottenupp, hennes Fläderblomslikör!

Minnen från skördedagar, och drömmar om hur trevligt det ska bli att bjuda på ETT glas. Att tillverka likör var mammas "det lila extra", hon kunde konsten att spara,  plocka fram då det vankades festligheter, mörka oktoberdagar och naturligvis jullikören, Mullbärslikör!

Då tanterna var klara fick vi  barn  smaka tigerkakan, sedan sprang vi omkring med lösnäsor och härmade de elaka getingarna.









lördag 28 juli 2012

GÄRDSGÅRD

Innan regnskur! Underbara förmiddag, hallonplockning nere i skogen. Kanske kantareller vid gärdsgård!

Våran skog - 7 ekar -

Mycket hallon

Mycket hallon

Hallon med gräddmjölk


Och så kom då en våldsam regnskur


fredag 27 juli 2012

GRÅLLAN




Hon var en stor personlighet. Tala om att en hönshjärna är liten, nedå, inte hennes hönshjärna.  Och vacker var hon! Egen uppfödning (en slump) pappa var den stolta och store Rodhe Island. mamman vanlig vit leghorn(som slapp hönseriet, skulle bli slakthöna).


Som sagt, hon var verkligen vacker. Hennes fjäderskrud var grå i nattens mörker, men vid minsta lilla solglipa så skiftades alla gråa nyanser i hennes fjäderskrud, Fjordgrå, Islandsgrå och vid full sol flyttande het bly. Saffransgula klor, och en hallonröd kamm. Hon accepterade att barnen fick bära henne då och då om barnen hade mask i fickan att muta henne med. Själv kom jag nära henne endast då jag grävde i grönsakslandet och hon ville åt masken nära min hand. Först då, och mycket försiktigt fick jag strycka hennes rygg. Dock inte mera. Men - hon visade på annat sätt sitt gillande att hon tillhörde familjen. Varje dag vid 1/2 5 låg hon utanför köksdörren - väntande på mej och en liten pratstund med en smula kaffebröd från jobbet. Sedan återgick hon till hönslivet.


onsdag 25 juli 2012

ALLA VILL BADA



Och så sitter vi där igen vid båtbryggan. Samlingspunkten. En  kvav stillastående förmiddag. Vi panchos, barn, hundar, alla vill vi bada, och badar.



















tisdag 24 juli 2012

BRYGGAN ÄR HET










Helt plötsligt är sommaren där. Luften dallra. Vi går in och ur vattnet hela tiden. Är mera under vatten än över.










"SOMRAR"






Här sitter jag i våran gamla trädgårdsstol  den har följd med oss på våra 3 flytten de sista 52åren. Varje vår, nej nu ska den eldast upp. Ranglig som den är. Men så får den lite träolja och annat pyssel, ja och så står stolen där  igen  under bigarråträdet med utsikt mot sjön.  Kl. elva är det fm-kaffe under bigarråträdet, om vädret tillåter vill säga.  Stolen får hänga med oxå den här sommaren.  Tänk,  så  många somrar det finns: Försommar med spädgrönska och en massa planer. Högsommar med semester, skollov och fritid bad. sommar med vag oro. Brittsommar, Indiansommar med plötsligt uppflammande hetta, otålighet.
Tänk om man hade ett lusthus! Ett uppvärmd.
Så här års skjuter de upp: de mest granna och strålande blommorna vid dikeskanten. Jungfru Marie sänghalm(gullmåran), blåeld, tistlarna, brudbröd, färgkulla och kärringtand.
Men oxå de tysta , låga i undervegetationen, de vita gröna och harklöver. Som syra, grodblad och svartört. Stenbär.Och nu, nu blommar lindarna!
"Om Erik (18/5) ger ax, ger Olof(29/7)kaka".












måndag 23 juli 2012

RYL









Ryl (Chimaphila umbellata)( L.) tillhör pyrolasläktet. I floran står det: "10-25 cm. Juli-aug. Ganska sällsynt på halvskuggig, stenig eller sandig mark. Äldre barrsskogaar. Vintergrön och flyktigt lik lingonris. Har blanka, mot spetsen grovsågade blad i ett par kransar. Blommor rosa 8-12mm breda". Men ännu bara i knopp. blommar hela augusti. 
Varje dag  under flera år den här tiden på sommaren vid min motionsrunda, hade jag glädjen att ta en titt på  ett bestånd av växten. Ryl döljer sig effektivt i lingonriset, utan blommor liknar rylen just lingonris. Och varje sommar var det lika roligt att blommorna fanns där. MIN HEMLIGHET!  Den lilla pyrolaarten som jag såg framemot.  Så skir. Väldoftande. Fick göra en "minneskarta" av skogens trädtoppar, stenbumlingar och tuvor.
Idag då jag som vanlig sprang in i skogen, dels för att ta en titt på svamp, och för att ta en titt på rylen - hittade inte henne - , mycket noga kröp jag igenom lingonriset, kände efter med handen runt omkring,  DÄR JAG VISSTE ATT HON HAR FUNNITS. Så, små gropar efter spade, ett ihop knycklad muffinspapper! Hon är ju fridlyst!
Namnet Ryl  säger att dekokt  på växten är verksam mot  reumatiska besvär. Reumatisk värk kallades  ofta i folkmun för rylen.

söndag 22 juli 2012

HORNET CUSTOM V8-line






Klart vi ville  få oss en åktur. Inte vilken bil som helst. Nej, en Hornet Custom V8.line, då vet alla gubbs vad jag skriver om! Hudson story började 1909. Succe från början till slut. Ingen i bilindustrin hade sålt fler bilar första året i produktionen 1910 än Hudson.

Men, det slutade i misär 1957 - då övriga bilproduktionen blomstrade.

Yvonne och Bengt är själaglada över sin Hudson. Mycket arbete, många många timmar i källaren där den står på vintern. Yvonne och Björn åker runt på alla stora träffar under sommarhalvåret,  bilen är välutrustad med ac, bromsservo, styrservo. Bilen är bäddbar, ingår oxå luftmadrasser och stöd för stolsryggarna.

Vårat sommarnöje!!!!








Det fanns en heldel fina gamlingar(mycket plåt) som t ex Chrysler, Buick, Dodge, Plymouth, Mustang, Cadillac, alla mycket älskade och välvårdade. Men ingen var som Huston!




DAGGKÅPAN


Man kan tro att det är regnvatten som daggkåpan samlar i sin vackra gröna sömlösa mantel. Men det är
 inte heller dagg utan växtens egen fuktighet från jord och luft som samlas i veckens mitt. I sagorna förr - var det älvorna som drack dagg när solen gick upp.
Häll ut en droppe på ett slätt papper - den rullar runt, hålls ihop av sin  egen ytspänning.   Örten är oxå helgad åt jungfru Maria, som så många växter.




Men hur kan en så anspråkslös blomma locka till sig insekter och förökas? Den är självbefruktande - en växt i vardande - . De första som gav blommorna namn var nämligen munkar och nunnor, långt innan Linn´e skapade sitt geniala botaniska system. Många blommor har namn med djup folkliga rötter, en rik fresk av strålar, ljus, ögontröt och svalka. Man använde sig av "all naturen " dagligen.

fredag 20 juli 2012

SKOGEN






Det har regnat mycket, jag traskar på i lunka lunka fart på den bruna glatta mattan av barr. Mossan är grön och stunsig och allting doftar stark och syrlikt och vilt av kåda och våt skog, mark. Här och där ligger ett jättestenblock, rundat av ålder och lurvig av lavar och mossor. En John Bauer sten för Humpetroll att gömma sig bakom. En Fröding-sten, "kastats av bergtroll mot en kristmunk långt i hedenhös", hur skulle det annars har kommit hit? Hur skulle den kunna ligga mitt i skogen, där det inte finns något berg i närheten som kunde hasprängts ut från. Ja jag vet nog det där med inlandsisen och rullstensåsarna, men jag tycker mera om att tänka på det andra sättet.
Nu delar sig stigen och jag vet hur jag ska gå. Mitt lokalsinne har alltid varit att lita på. Jag väljer den vänstra som bär neråt kärret. Så stilla. Bara en korp, nej, korparna håller till här! Suset då och då, högt i trädkronorna . Det är mest tall och här och var gran. Ett plötsligt solflöde som Moses brinnande buske. Det var förstås så det gick till! Moses som lurade de andra. Eller om det var Abraham? Se här, här står dom, kantarellerna.



torsdag 19 juli 2012

HON BADADE EN SOMMAR


Vaknade 04. 17, en tät dimma  fanns utanför fönstret, såg inte sjön, men,

jag hade tur med vädret. Det blev  äntligen en himmelsklar dag bland många gråa, sura och sjön var lågande blå. Sköna morgon. I vinkeln mellan huset och garaget fick jag solen rak i ansiktet, den nästan brände. Bikinin hann inte med att torka sen igår kväll, men vad gör väl de. Jag längtar till den varma bryggan, sländorna som är som de vackraste juvelerna , vattensnoken. De mjuka insjövattnet, att glida ner bland all glitter.




onsdag 18 juli 2012

HÖR NI UNGAR!

Gamla moster bor i kvarteret vid Brunnsviken. Hon bor i ett hus som håller sig uppe på rappningen och gasledningarna. Ibland snöar takmålningen sakta i mosters vita hår och för att ställa nånting in i kylskåpet måste hon ta i allt hon orkar för att kunna rubba kylskåpsdörren.
Ägaren till huset är en principfast man som nog har lovat sig själv  att inte reparera förrän Åland blir svenskt, men moster hon överser allt det där. Hon bor där för Utsiktens skull. Året runt tillbringar hon många häpna stunder på balkongen - en bräcklig tingest, genom golvspringorna kan hon betrakta livet fem trappor ned - i  stum hänförelse över snödiset över Stallmästergården, månens silverglim över Brunnsviken och solnedgångarna bakom  Haga Norra Godsstation. Moster följer oxå noga med allt som cycklar, går,  bilar som trängs i korsningen Haga Norra.
Häromdagen fick lila moster besök av sina barnbarn. 



De äldsta barnet en pojke, dunkade lila moster i ryggen, sa tjing, vrängde av sig kavajen och släppte den den på en stol - den föll bredvid - stegade in och började banka på pianot. Det andra barnet, av honkön, slank under mosters arm utan att varken säga tjing eller annat, pep bara rakt in, började dra ut lådor och öppna skåp för att se om nånting kommit till sen sista besöket.
Lila moster sa Goddag goddag, så roligt att ni kom, vill ni ha lunch? Den äldre hojtade  "fint" genom pianotsspelets åska - han använde båda pendaler - den yngre svarade inte alls hon var upptagen med att vrida om en nyckel åt fel håll i ett lås som den inte alls hörde till.
Lila moster bjöd på skinka och ägg. "Bacon e bättre", sa yngre barnbarnet och visade därmed att det kunde tala. "Jag äter bara gulan", meddelade den äldre. Han vägde på stolens  framben, klarade balansen någorlunda genom att vila på armbågarna på bordet. Moster tänkte vara  uppfostrare.  Häromdan, sa hon, vid busshållplatsen med  2 tunga  plastpåsar och när jag skulle sätta mej på den  lediga stolen  slank en liten jänta förbi, framför mej så jag nästan ramlade omkull, satte sig på den lediga stolen, så jag fick stå hela vägen. Nå, var det trevligt?
-  Klart de inte va, sa äldst barnbarnet medlidsamt och slickade kniven med äggulan. Moster få ta taxi.
Moster drog ett annat excempel:
-  Häromdagen när jag stod på balkongen såg jag i kikaren några barn som skulle stiga in i en båt, kan ni tänka er, de neg så fint så det var en fröjd att se.  Kaptenen  sa välkommen och barnen sa tack så vänligt.
-  Hör moster bra genom kikaren, frågade barnbarnet som är tekniskt intresserat? Moster rodnade lätt.
Den äldsta var färdig med gulan och hade vägt nog på stolen. han lämnade bordet utan att ödsla tid på varken bordsbön eller artighetsfraser,  återgick till pianot.
- Vad jag skulle säga sa moster med höjd röst för pianots skull, var att det är så trevligt när barn är väluppfostrade.
Den äldste slog igen pianolocket. För det första får vi aldrig hälsa på  kaptenen när vi åker till landet och för det andra får vi aldrig gå på kommandobryggan.
-  Och hör sen, tillade det mindre barnbarnet, som just dragit fram ett stort papper ur  mosters sekretär och börja vika ihop det till ett flygplan.
Lila moster hann rädda sitt testamente innan det flög ut över Haga Norra från den bräckliga balkongen.









.

tisdag 17 juli 2012

STRÄNGNÄS (BIBLIOTEK)

Strängnäs, sommarstad som ligger vid mälaren. Massor med trevliga evenemang med både spännande och trevliga ställen.  Planerat var att börja med Strängnäs domkyrka, men..........!  Vid infarten till stan började ett åskväder som bara växte och växte. Då beslöt vi att besöka Strängnäs bibliotek istället, ganska så ny, med stora fönster från golv till tak mot Vinterviken(Mälaren) som ligger utanför,  och liten restaurang, trevligt. Från parkeringen till Bibliotektet , hinkvis med regn.



























Biblioteket visade sig var över förväntan  underbar. Ljus möblert, många små sittgrupper, fönster och glas gjorde  ett luftig intryck. Små krypin för småbarn.
Allt regnandet gjorde det absolut omöjligt att fota t ex Domkyrkan.

måndag 16 juli 2012

NÄSSLAN

I en av mina örtböcker läser jag om brännässlan. En av mänsklighetens äldsta nyttoväxter:

"Brännhåren hos nässlan kan närmast liknas vid mikroskopiska injektionssprutor. Den fungerar blixsnabbt vid beöring, huvudet på brännhåret knäcks rätt av och den oskyddade spetsen tränger in i huden, samtidigt som en frätande vätska sprutar ut. "
Ja, det svider och gör ont att bränna sig på nässlor
Men den elaka nässlans tågor är sällsynt starka: de spanns förr till "nättelduk", det mjukaste vita näsdukslinne, som oxå användes till remsor varje månad för kvinnornas "förluster".



Och vem har inte hört talas om nässelsoppa, de första gröna skotten på våren. En delikates.
Torkade späda nässlor att strö över filen på morgonen.
Vikingarna skulle ha dött i skörbjugg om inte nässlan hade funnit.


söndag 15 juli 2012

FAN FYFAN SÅ BRA

Man måste åka långt idag för att höra den musik man gillar. Jazzens Museum i Strömsholm hade på agendan Leif Kronlund med orkester. Leif Kronlund har jag dansad till  sen 1958, med alla sina  duktiga musiker och sångerskor som Britt Damberg, A-L Hanssson, Towa Carsson, S Malmqvist.
 (Numera är det ju omöjligt få höra härlig musik på radio. Vem spelar dom sin musiken för idag, inte min ålder i varjefall. kanske för sig själva.)
Så oxå idag , vilka musiker! Och Leif Kronlund med sitt trevliga mellansnack.
Absolut utsåld. Ingen under 55år. Svenska pensionärer som, precis som vi, åkt långt för att lyssna på sin musik. Okey, Allright, som Anita Berggren klämde till med.





























Höra Uffe sjunga : In the Mood, Lyssna på Anita som sjöng: Falling in love Again, Jimmys härliga saxofon solo, Smoke gets In your Eyes, Uffe strålande: Take good Care of my Baby. Leif med:  My Baby just Cares for me. Självklart oxå Chatanooga Choo Choo med saxofon klarinett. Vikka musiker. En fantastisk eftermiddag! God mat, fina viner. Kaffe med Avec. För den som inte kunde ta bil hem, finns bra vandrahem
på andra sidan rosrabatten. Och, min vänner ett sånt härligt jazzmuseum. 

lördag 14 juli 2012

GOTISK KATEDRAL


Tisteln är en taggig del av livet. Mitt i det mjuka doftande hölasset hände det att det stack till: en torkad elak
 tistel. En gång hade en retsticka lagt kardborrar i mitt örngott, det sved, var svår att få ordning på då jag hade borrat ner håret i kudden. Oj så ont det gjorde då mormor försökte få ordning igen i håret.
Ibland pressade jag en tjock jordtistel  med stark rödlila blomma i   poesie-albumet. Den lyste som ett kyrkfönster.
Men se! Tistelns växt är oxå som valven i en gotisk katedral.





fredag 13 juli 2012

MOZART

Blåa  cykeln susar liksom fortare än vanligt när den kommer runt hörnet av grusvägen. En gäll, skärrat röst skriker:
- Mamma, Fanny, Lina jag har hittar någonting!
Det har varit en kulen och tryckande dag med strykande regnmoln, men nu när eftermiddagen höll på att böja över till kväll, övergöts himlen av en varm rodnad och sjön glimmade hemlighetsfullt i mörkblått och orange som en orientalisk matta. Soldränkta hästar i hagen.
Cykeln gör en duns-landning. Snabba tramp nerför grusstigen.
Vaäre?
- En liten näbbmusunge. Alldeles liten. Den vinglade omkring alldeles ensam. Mozart lekte med den. Och Mozart smög omkring den lilla stackare och lätt sådär otäckt blodtörstig. MOZART, oooh Mozart hur kan du. Hon tar upp Mozart, hennes älskling, trycker honom hårt i famnen. Du FÅR FÅR  inte göra så. Hon har svårt att tala, tårarna rinner nerför hennes solbrända kinder, hennes halvmeter-långa solblekta  hår klistrar mot kinden. .

Vajert! Tänk om vi kan rädda den , säger Fanny, som t ex Hamstern! Får jag hålla den? Oooo, va söt och mjuk och så liten!
Hur gammal kan den vara? 1 vecka höst, kanske lite mera. Tänk var kan hans mamma vara och så den har frusit i natt när det störtregnade.

En skokartong, Fanny hämta fetvadd, en varm kofta. Han ska kanske ha varmvetekudde. Trummande av fötter i hela våningen, känn så mager han e, oooh Lina, som oxå är blank i ögonen.
- Vi måste ge han mat.
Ny aktivitet. Grädde, köttfärs. Äru ding, han har ju inga tänder ännu. Tjafsa inte så mycke.
Barfota fötter trumma bort mot köket och kylskåpet. Där, hela tetran 3dl i skålen. Ska han matas med tesked? Lådan med teskedar rivs fram, en matsked, nej liten tesked.  Nej, han  lapar ju  ännu. Isch, nu börjar det blir kladdigt, han nästan drunkna i grädden. Gapa nu, lilla fina så ska du få något gott. .Ska kanske va äggula i blandad. Sätt igång genast, genast. Nu kommer mamma:  Maja snörfla:  Mozart, de e Mozart som lekte med honom, skakade honom. Maja, hör nu, så gör alla katter, katter jagar sitt byte, möss och råttor, fåglar. Men, han får ju mat här hos oss.  Men musen ligger där med matta ögon. Den är inte ens rädd, bara skrämmande stilla. Solnedgångens glöd  har slocknat bort  för länge sedan. Den lilla näbbmusen ligger där orörlig. Ingen vill riktig erkänna det där främmande okända som håller på att ske. Nu tar mamma lilla näbbmusen i hushållspapper och går till soptunnan. Maja ligger i vilstolen på verandan med Mozart hård tryckt intill sig, du får inte  göra så en gång till, för jag blir så lessen. Men Mozart vispar med sin långa fina svans, är man Norsk Skogskatt så är man. I köket har skålen med grädde och äggula blivit renslickad för länge sedan av voven Franzzi.





  

torsdag 12 juli 2012

VITA SOMMARKLOCKA


Minst en tredjedel av trädgården var avsett för bärbuskar, svarta och röda vinbärsbuskar, krusbärsbuskar,  frukträd, men oxå kökslandet med potatis, rödbetor, morötter, .ärter och bönor. Blomhörnan som flox, resedan den anspråkslösa, som spred en sån fin vällukt. Och så mormors ögonsten; den gröna sedumkullen! Men där fanns oxå bersån, ett underbart grönt gömme, och tre  nästan exotiska företeelser: schersmin, vita klockblommor  och championer! Schersmin för doften i schymningen, den kritvita klockblomman och de vita championbollerna för fläskstecken  i gräddsås med svartvinbärsgele på söndagarna. De var trädgårdens kritvita under. Men så fanns det gungbrädan. Men trädgården var inte barnvänlig, där fanns all vår mat för den kommande hösten och vintern. På lördageftermiddag så skulle alla sandgångar mellan grönsaksbäddarna  krattas och  rensas från all  ogräs. Ogräsed fick hönsen i hönsgården. Om vi skött oss fint, så blev det då oxå en efterrätt saftkräm med mjölk och mjölken var NÄSTAN spenvarm.

onsdag 11 juli 2012

KRISTI BLODSDROPPE

Sitta i solen, i stolen intill den vackra fuchsian som nu är planterad i nya storkrukan. Blommorna är som granna vippande lyktor med ryckande rosa ståndare.  Den heter oxå  Kristi Blodsdroppe. På medeltida målningar kunde den lysa nästan olycksbådande. Möjligen en typisk kvinnoblomma. Går inte att sätta i vas.
Den kan finns gärna i äldre koloniträdgårdar, och är härdig långt norrut.



Som barn klämde jag förstulet den runda knoppen med en smäll. De vuxna sa:  Var inte så klåfingrig. Så sa man till barn förr. Typisk för den tiden. Det häftiga regnet har gett grönskan sin tyngd, högsommaren sänker grenverket.



tisdag 10 juli 2012

PURPURRANDEN

Blött blött, allting är blött.Var kommer allt regn ifrån. Smutsiga pölar, sönderkörda grusvägar efter dagens regn. Klockan fem är det körsång i kyrkan. Allt de där gråa, gråaste grått därute och inombords behöver en purpurrand. Gemenskap kanske trängsel. Kaffe med hembakt.
På smala vägar genom böljande landsskap  förbi gula ripsfält, genom små byar. Där i slutet ligger kyrkan. Skälvande i regndiset som ett hjärta, fyllt av sorg och obeskrivlig längtan. Från alla håll kommer bilarna. Raskt springer vi in. Alla vill sitta så de kan se kören, se altaret. Några unga mammor och framförallt äldre och barn och hostor är oxå med. Halvfem är det nästan fullsatt. Så mycke folk, kan var regnet, måste var regnet. Så mycket folk är det ju inte ens på bio numera. Ljusen fladrar på altare och predrikstol. Barnen gäspar stort och mycket. Sommarlov, sena nätter. Nu tågar kören in. Sist går prästen, han är lik fader Ralf i Törnfåglarna. Mild leende.

Jag är lite avundsjuk på körsångare. Det måste var underbart att få sjunga tillsammans. Musik, glädje och allvar. Att svinga sin röst.

Solosång av sopranen, att svinga sin röst upp mot kupolen, sången som var så len, så stark,  som en kopp choklad en kulen  regnig morgon. Åh, den gick genom märgen. Jag följer med i sången upp upp mot cupolen, hur kan något var så vackert. Glömmer att jag inte är ensam och tårarna rinner. Vem har skrivit, vem har komponerat; Min plats på jorden! Varför har jag inte hört den tidigare.  Att kunna sjunga så. En sån ynnest.

På väg hem genom de regnvåta landskapet kände jag mej ändå annorlunda, starkare.Glad.  Man ser inte det som är närmast, givmilda, samvaron allt som fordrar och ger tacksamhet. Och jag fick min purpurrand.
och bara regn regn

så sent den blommar

måndag 9 juli 2012

EN MORRON SOM DEN HÄR

God morgon alla vänner (och ovänner) denna oändliga, nästan outhärdligt sköna morgon i vårt enda liv,  (jag talar för mej själv, andra kan var av annan åsikt)! En östergök långt, långt på andra sidan sjön.  Och bakom allt, hundskallet.
Solspeglingen på vattnet.
Lätta moln som famnar andra lätta moln. En morron som den här, då det slutat regna, och alla träden blommar och deras blad är som siden. Luften vibrerar av mjuka ljud  som om allting skrattade tyst och myggorna kläcks i vattentunnan.
En morron som den här ville man börja ett nytt liv. Ta om från början. Göra allt det där som man försummade. Göra allt bättre, äktare, sannare. Ett långsammare liv, nyttigare liv, ett att måla upp med poetisk ingivelse. Inte så mycket tycken, fördomar, småsnålhet och kritik. En morron som den här grips man av längtan, att åter vara ung, lagom ung. Hålla handen under bordet eller ovanpå, höra alla ljud klart - som den där östergöken - springa på stenar på stranden och strunta i allt möjligt.
Och sedan tänker man att det är ju helskotta för sent, tokfjolla. Alla vägar är stängda. Ingen som vänder sig om efter dej längre. Själv kan du förändra ditt liv genom att börja sy hängare i handdukarna. Det skulle omvärlden märka. Nej, det är försent. Nu när man måste räkna med att varje möte är ett farväl. Det var bara en djärv tankele, eller dumma fantasier.
EN DAG SOM DEN HÄR!

söndag 8 juli 2012

LOPPIS OXÅ FÖR UNGARNA


Halva Sörmlnd var där och svettades. Vi har bott här i Sörmland i 16år och tror oss känna  till utflycktsmål och sevärdheter, men det här var en överraskning. En folkfest i 24 gradigt värme.
.






























































lördag 7 juli 2012

KAMERAN

Numera har jag nästan jämt kameran med mej, var jag står och går. Kan ju komma ett Scop. T ex då jag är nere vid bryggan. Skulle var häftigt att fota en snok som kommer simmande och lyckas ta ett foto. Har varit bra nära nån gång, men snokarna är vaksamma oxå då de simmar. Vips, är de under vatten. Tydligen duktiga dyckare oxå. Ibland vill jag ju förverkliga mitt eget "nerglidande" från badstegen, ner i vattnet. Men, i regel är jag ensam, om inte Ensama Damen  är där. Då har jag försökt med en speciell  teknik att ta foto på mej själv, med högra handen, ni ser, jag hänger runt stegen med vänster handen, är extremt högerhänt. Dessutom får kameran inte bli blött. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Och tänk om jag har så mycket tur, medans jag hänger där, att snoken kommer simmande, ta en närbild. Det vore ju dagens bild






Konsten  att ta kort med en hand. Hur blir resultatet? Kameran får inte bli blött. Kameran kan glida ur handen. (Om det finns champo/tvål kvar i handen) Jag kan tappa greppet om badstegen. Men några bilder blev det men med viss möda, dock ingen snok.

fredag 6 juli 2012

TUR SKA MAN HA del5

En hel del ovanligheter som oxå kan planteras i en vanlig trädgård.  T ex:


Cypripedium  regina  läcker som en efterrät

Vit Kalmias  mörkgröna blad 

Rosa Kalmias  en solitärbuske med sina spetsmönstrade blommor


Trolldruva trevlig skogsväxt   bären blir svarta

Cacalin  vackra bladt

Rhodohypoxis  trivs i utekrukor och finns i färgerna rosa och vit


Dianthus  nejlikor
En hel del trevliga ovanligheter, som man inte hittar i någon vanlig handelsträdgård eller t ex hos  Plantage. Kan finnas i  privat trädgårdar,  som då har  fått tag på dessa växter genom att besöka visningsträdgårdar. En del visningsträdgårdar säljer oxå sällsynta rariteter, sticklingar, och då kan man passa på.   Här vill jag ta med och visa trevligheter från fam. Mobys  trädgård som går att ha i sin egen trädgård , dock i rätt växtzon.

torsdag 5 juli 2012

TUR SKA MAN HA del4

Genom ett moln av doftande honung!
Ett honungsgult moln då jag går genom entre´

Rosen Hansa, doftar i alla väder

Ett moln av dofter från pergolan som täcker halva innergården


Alchymist  som en gyllene obeliskt

Flammentanz som aldrig ställer några krav
Självklart så finns det rosor i en visningsträdgård. Redan i entre´n går man under ett moln av den doftande honungsgula Rosa  helenae, Honungsrosen.Strax bredvid står Hansa som doftar i alla väder.  Under promenaden bland sällsyntheterna träffar man bourbonrosen Lousise Odier med stora mycket vackra blommor. Den kallas oxå för sommarens sista ros. Och doftar och doftar. Över hela innergården svävar ett jättemoln av Lykkefund och Honungsrosen  på  en enorm pergola, och  i allt det honungsgula,  vindlar en gula kaprifol (Lonicera Tellmanniana) svävande uppåt,  uppåt. Det är så lyckad så man vill gå hem och  göra likadant.  Strav bredvid står Mozart med ljuva ögat, i en enkel krans av karminröda blomblad.  "Alchymist",  buskrosen som fascinerar med sina nästan obeskrivbara färger, en palett som går från svag rosa mot gulaktig orange till mörk aprikos tätt fyllda. Den kan bli upp till 4meter och där den vindlar upp mot skyn i ett kraftigt och upprättväxand tätt växtsätt kommer då omedelbart att tänka på en guldglänsande obelisk i bländande solhetta. Rosen  var svår  att lyckas med, dock inte här hos Margaretha och Leif Moby. En klätterros som däremot inte ställer några krav är Flammentanz, som med sina sammetsröda stora fyllda  blommor täcker hela garageväggen som ett tjockt  rubinröd sammetstäcke, man kan inte låta bli att gå nära nära och känna på de silkeslena djupröda bladen, nästan,  men bara nästan lite åt det svarta längst inne bland bladen med en svag doft av, just ja,  rosor.


onsdag 4 juli 2012

KAN INTE LÅTA BLI

Kan inte låta bli att ta ett dopp. T o m snoken gillar att simma i den mjuka, lena sjöviken. Möter man henne dycker hon. Man vet aldrig var hon kommer upp igen. (Hon är väl en HON)


TUR SKA MAN HA del3


Då man skrudar sin  visningsträdgård till fest, då skall det inte finnas några gränser i  lusten att leka , och så var det hos  Margaretha och Leif Moby.   T ex tillfälliga instaltioner. Överraskningar. Inspiration.  Här ska jag visa några sköna sittplatser och annan  personlig ögonfängnad .  Sköna sittplatser  bland sällsyntheterna med  en stunds vila.  Smälta intryck, lyssna på bi-surr,  samspråka  om trädgårdserfarenheter.  Möjligheter till förfriskningar och en kopp kaffe med hembakat finns alltid hos fam Moby.
Vila benen en stund oxå vid regn

Under  stora skuggiga tallen med berget som fond

Nära köksdörren är alltid praktiskt  har ni sett mobilen i tygremsor


Aldrig fel med för  många hjärtor

Eller så här

Växthuset vid regn, ser ni den stora pelargonen

En annan vildpelargon

Och här i vit
matplats för många 

Sitta på en stenbänk vid dammen  och titta på sländor och fiskarna