Tisteln är en taggig del av livet. Mitt i det mjuka doftande hölasset hände det att det stack till: en torkad elak
tistel. En gång hade en retsticka lagt kardborrar i mitt örngott, det sved, var svår att få ordning på då jag hade borrat ner håret i kudden. Oj så ont det gjorde då mormor försökte få ordning igen i håret.
Ibland pressade jag en tjock jordtistel med stark rödlila blomma i poesie-albumet. Den lyste som ett kyrkfönster.
Men se! Tistelns växt är oxå som valven i en gotisk katedral.
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar