Apollofjärilens liv är grymt. Inte för hanen, nej, för honan. I juli kan man se de färdiga fjärilarna fladdra över ängar och hällar. Den tar gärna sin näring ut kärleksörten. Den är ständigt på jakt efter honung.
Hanan och honan ägnar sig åt en timslång parningsakt, sittande nästan orörliga på marken. Mot slutet av akten spinner hanen ur sig ett segt sekret som stelnar till trådar som han lindar varv efter varv kring honans bakkropp. Hans vigselring! Hon kanske inte vet om hans svekfulla och listiga förehavande, men sedan kan hon inte para sig med någon annan apollo utan bara föda och dö. Han flyger vidare och binder andra apollohonor på samma sätt!
Kärleksörten räknar endast de ljusa timmarna. Det är inte ljusmängden koncentrerad utan endast dagens längs som betyder något.
Ett vackert namn på en liten ört, ganska kärv när man gnuggar bladen mellan fingrarna. Det är lätt att bryta de feta ljusgröna bladen tvärt av så sipprar fuktighet fram i brottytan. Inte ens vintern dödar kärleksörten, så när frosten kommer förvandlas bara den gröna färgen svag rosa och så lever den kärleksörten vidare.
 |
| Lägg till bildtext |
margareta
Har prövat den en gång men den trivdes inte. Antagligen måste den stå på en varmare plats än där jag satte den. Får kanske göra ett nytt försök framöver.
SvaraRaderaNaturen är finurlig och många hannar bevakar sina intressen på det ena eller det andra sättet. Det gäller att sprida sina gener.
SvaraRaderaBor man på landet så kommer man naturen mycket nära. En helt facinerande värld. Just idag fick jag möjlighet att komma nära SORGMANTELN, som är så skygg och vaksam!
margareta
Vilken tur att man inte är en Apollofjäril!!
SvaraRaderaSpännande är det att studera insekter och annat i trädgården - och så är man sig massor på kuppen!
Jag har också försökt att odla Kärleksört, men misslyckats - tyvärr - för den är så vacker!