FÖRSTUKVIST

Förstukvist, det ordet finns inte på något annat språk. Det heter veranda, entre´ eller trappa.
Men den springer fram som just en kvist, ibland med smått blommande yvigt snickarglädje mot taket.
Ett tak, ett litet, ska förstukvisten ha, däri skiljer den sig från verandor, entre´er och vanlig trapp.
På kvisten ska man sitta barhuvad, en kort stund medans potatisen kokar och man tänker på att den borde ha sig en dillkvist. Den  här årstiden - man  sitter gärna och rensa svamp med en kopp kaffe.
Man kan se spindeln på sitt typiska sätt vågar livet för en flugfrukost. Intresserade åskadare är oxå bofinken och flygsnapparen.

Och just nu faller då jag skriver den här lilla snutten, en lite skur, gruset blänker vått.  Men här sitter man skyddad i sin inglasade förstukvist.

Lite norrut såg jag den vackraste förstukvisten man kan tänka sig. Ganska lite åt väster, här gällde det nog att ta vara på de sista solstrålarna. Målad i vit med ljusgrönt och rosa,  ljuvligt snickarglädje, korta bänkar.

 margareta