önskar Margareta
lördag 31 december 2011
fredag 30 december 2011
30 DEC2011- 08.30 - SOLEN
13.00
ett sådant skådespel, efter dagar av mörker!
14.10 full sol
torsdag 29 december 2011
HÅ HÅ VADÅ?
varför haar brödrostar en inställning som gör rostbrödet så förkolnat att ingen kan äta det?
tisdag 27 december 2011
MARGARETA ROSE
Hon läser sitt horoskop i tidningen
"Den här dagen blir helt lik den föregående dagen. Ni måste hitta på något radikalt,
annars blir dagarna alldeles för monotona och enehanda."
Hon känner en lätt svindel. De där stämmer ju på pricken. Sekunderna innan hade hon
tänkt detsamma.
Monotont. Enehanda.
Hur kan de veta hur hennes dagar ser ut? Ganska fräckt, egentligen.
Lutad på armbågen skriver hon sin dagbok varje kväll året om. Enehanda
och monotont. Ibland bläddrar hon och läser lite här och där i gamla
anteckningar. det är en torftig läsning. Mest vädret. Den 26/1 04 kallt -09grader. På karl-dagen -05 var det -o5 grader kallt och svårt att klara billåset som hade frusit. Hon tog fram hårtorken! Gick bra! Så hon kom iväg till REAn. Samma dag -2011 var det smutsig och slaskigt. Ett sånt äventyr.
Sen kom stora händelser; Åkte till Lidl, köpte tysk Herring. Barnvakt på kvällen, vi hittade på en saga, om röda kaninen. Såg mycke TV. Trist tristare Tråkigheter. Jag vill se Örnen! Sprang ärenden. Byte blusen. Lilla Maja ringde 5x. Nu kan hon slå numret själv, lilla älskling. Vi härmade grodor. Trevligt.
- Var till Lidl, bjöd på kaffe och Stollen. Alltid någe! Köpte ärtsoppa på burk, längtar efter ärtsoppa en hel kruka timjan till ärtsoppan.
- Var hos Frissan, gud så hon såg ut, hemsnickrat ett halvår. Här kostade hon på sej, må jag säga!
Fanny hemma från skolan, nån virus som går. Nu tog hon en lång promenad. Vart tar livet vägen?
Vart tar livet vägen? Det är väl livet om något att sitta barnvakt och att Maja ringde 5x. Kan ringa själv. Men enehanda och monotont.
Hon sitter med tidningen framför sej och dagen skulle bli precis likadant som föregående dagar! Hård blåst. Andra dagar hade det snöat. Någon skillnad i alla fall. Hon hade inte varit på Coop endast i Hälsokostboden och handlad torkade nässlor och morotssaft. Hon har sina fetischer. Och så hade hon bytt lampor och kastat torkade julhyasinter.
Vart ta livet vägen?
Den plötsliga känslan av att tiden tickar bort, obevekligt, drabbar nog alla som ett slag i solarplexus då och då. Allt som skulle hinnas, allt som skulle uträttas, allt jag slarvde ifrån mej, allt som jag sköt upp till i morgon, till i vår, till nästa år - som aldrig blev av.
Resor, källarröjningar, sammanträffanden - imorrron, imorron - för sent.
"Hitta på någe radikalt" står det i horoskopet. Ja, säger hon beslutsamt till sig själv, hon ska göra någe radikalt, något hon aldrig har gjort förr. Hon ska skriva ett brev till författerinnan och journalisten Cecilia Hagen. Hon ska tacka för den fina artikeln i tidningen Vi. Om den onödiga prinsessan; MARGARET ROSE. Denna sorgliga saga, prinsessan som inte fick gifta sig med sin stora kärlek Peter Townsend. Hon dog som alkoholist! Hela 60/70talet har hon följd Magaret Rose i skvallertidningarna och äntligen så kommer det en 6-sidig artikel i tidningen Vi från april20011 där hon får läsa om denna så tragiska kärlek.
"Den här dagen blir helt lik den föregående dagen. Ni måste hitta på något radikalt,
annars blir dagarna alldeles för monotona och enehanda."
Hon känner en lätt svindel. De där stämmer ju på pricken. Sekunderna innan hade hon
tänkt detsamma.
Monotont. Enehanda.
Hur kan de veta hur hennes dagar ser ut? Ganska fräckt, egentligen.
Lutad på armbågen skriver hon sin dagbok varje kväll året om. Enehanda
och monotont. Ibland bläddrar hon och läser lite här och där i gamla
anteckningar. det är en torftig läsning. Mest vädret. Den 26/1 04 kallt -09grader. På karl-dagen -05 var det -o5 grader kallt och svårt att klara billåset som hade frusit. Hon tog fram hårtorken! Gick bra! Så hon kom iväg till REAn. Samma dag -2011 var det smutsig och slaskigt. Ett sånt äventyr.
Sen kom stora händelser; Åkte till Lidl, köpte tysk Herring. Barnvakt på kvällen, vi hittade på en saga, om röda kaninen. Såg mycke TV. Trist tristare Tråkigheter. Jag vill se Örnen! Sprang ärenden. Byte blusen. Lilla Maja ringde 5x. Nu kan hon slå numret själv, lilla älskling. Vi härmade grodor. Trevligt.
- Var till Lidl, bjöd på kaffe och Stollen. Alltid någe! Köpte ärtsoppa på burk, längtar efter ärtsoppa en hel kruka timjan till ärtsoppan.
- Var hos Frissan, gud så hon såg ut, hemsnickrat ett halvår. Här kostade hon på sej, må jag säga!
Fanny hemma från skolan, nån virus som går. Nu tog hon en lång promenad. Vart tar livet vägen?
Vart tar livet vägen? Det är väl livet om något att sitta barnvakt och att Maja ringde 5x. Kan ringa själv. Men enehanda och monotont.
Hon sitter med tidningen framför sej och dagen skulle bli precis likadant som föregående dagar! Hård blåst. Andra dagar hade det snöat. Någon skillnad i alla fall. Hon hade inte varit på Coop endast i Hälsokostboden och handlad torkade nässlor och morotssaft. Hon har sina fetischer. Och så hade hon bytt lampor och kastat torkade julhyasinter.
Vart ta livet vägen?
Den plötsliga känslan av att tiden tickar bort, obevekligt, drabbar nog alla som ett slag i solarplexus då och då. Allt som skulle hinnas, allt som skulle uträttas, allt jag slarvde ifrån mej, allt som jag sköt upp till i morgon, till i vår, till nästa år - som aldrig blev av.
Resor, källarröjningar, sammanträffanden - imorrron, imorron - för sent.
måndag 26 december 2011
SÖRMLANDSNATUR I JULETID 2011
+5o, Alldeles nyss var himlen härlig blå, alldeles oskyldig blå, är nu nästan svart. Men vinden vänder, nu västligt hård. Ljuset blir blekt grå, ljusare grå och mörkt grå och den västliga vinden som ger skjuts från ingenstans . I det grå blixtra plötsligt solstrimmor ner på sjön, som är som en enda silverskrinkelsammetstäcke. Sidenblanka kullar klättra uppför och nerför. Kulturmark. Sörmland.
All denna kultur, sedan Gustaf den III tid. Första tar vi :
ROCKELSTA:
Vem har inte hört talas om Carl-Gustaf von Rosen, Björn von Rosen: Ygdrasil med sina 3rötter, 900år gammal
Ygdrasil, står där än idag!
Nosar i vinden
All denna kultur, sedan Gustaf den III tid. Första tar vi :
ROCKELSTA:
Vem har inte hört talas om Carl-Gustaf von Rosen, Björn von Rosen: Ygdrasil med sina 3rötter, 900år gammal
Ygdrasil, står där än idag!
Nosar i vinden
fredag 23 december 2011
tisdag 20 december 2011
50 år BRÖLLOPSDAG!
NU KÄRA VÄNNER OCH ALLA BLOGGVÄNNER
GER VI OSS IVÄG PÅ ETT LITET ÄVENTYR;
SÅSOM DET OXÅ HAR VARIT DE SISTA 50 ÅREN!
SNÖBLANDADregn OCH SOL
GER VI OSS IVÄG PÅ ETT LITET ÄVENTYR;
SNÖBLANDADregn OCH SOL
lördag 17 december 2011
BLÄLLERKLANG
Ute faller snö ispilten Blacken står
äter lungt sittt hö , när ljudet honom når
Att selen lyftes ner, och framför släden snart
med oss sedan sig beger, iväg i väldans fart
BJÄLLERKLANF BLÄLLERKLANG
hördes dingelidång
Flingor som det virvlar om i munter vintersång
onsdag 14 december 2011
ÖDESDIGERT KÄRLEK
Han var en mycket fattig, men djärv pilot! Den stora välkände Äventyraren, hade återkommit till sitt fädernesland,efter lång tid i Afrika, eller Sydamera eller Asien. Julafton 1932, mycket kallt och mycket snö. Han ville absolut hem, hem till hemmet med familj och släkt och fira julafton. Men på grund av snöstorm i dagar fanns det inga kommunikationer mot hemmet. Han vända sig då till Lindarängens Pilottjänst AB som hade sitt Hangar på Gärdet. (Hangaren finns kvar är kulturmärkt). Endast EN pilot anmälda sitt intresse. Han var i stort behov av pengar. Uppdraget var som sagt vansklig, t o m riskabelt. Men greven ville hem till sitt slott, familjen, släktningar. Nu följde en vådlig flygfärd på mycket låg höjd, i snöstorm och dålig sikt med endast järnvägsspåret som orientering. Efter nästan 1tim. då inte järnvägsspåret längre var till någon nytta, navigerade DEN STORE själv riktningen mot sjön BÅVEN och man flög in mot slottet från norr-sidan av sjön, där man landade nedanför slottet!
Sagan slutade mycket tragisk. (Det finns som tur är en bok om Herrman Göring och Karin), som går att låna på bibliotekt.
Två mycket snö- och istäckta figurer stegade in i Slottet Rockelsta. Välkomstbrasan i stora öppna spisen, och i den Björnskinnsklädda(DEN STORE har själv fälld björnen) hallen satt familjen med stora famnen. HAN KOM HEM JULAFTON!
Nu kom HON nerför stora trappan, långsamt, dröjande i vit plisserad sidenaftonklänning. Han i sin fortfarande snö och istäckta skinnrock såg bara henne - hon såg bara honom. Dom såg bara varandra! Dagen han skulle flyga hem till sitt hemland, lämnade hon sitt barn och sin man hela sin släkt, och följde honom till hans hemland.
Själv har jag varit på platsen där H. Göring lät uppföra ett Mausoleum åt henne.
PSD I sin vackra tennkista från Svensk Tenn fick hon färdas 3 gånger över Östersjön DS
PSD I sin vackra tennkista från Svensk Tenn fick hon färdas 3 gånger över Östersjön DS
måndag 12 december 2011
CIRKUSPRINSESSAN
Äntligen kom då DAGEN för avslutningen. Lokalen sprängfylld av stolta föräldrar, rörda mor/farföräldrar.
Fniss och skrap bakom förhänget. Nån gör fel, få börja om. Nån är klädd till nallebjörn och svettas. Jag svettas! Några krockar med varandra, aij aij du gjorde mej illa.
.
Nu kommer hon, momos lilla gull, nåt ljusblåtttyllglitter och mycket kort.(mormor har köpt på loppis 20:-) Hon strålar. Hon blir uppvriden som en cirkusdocka och börjar röra sig som en sån. Håret slänger, glitter oxå i håret. Så lätt hon gör det. Som ett rå. Och hon har GULD-skorna på.
Momo står upp i sista bänken så hon inte skymmer nån. Vill se GULD-skorna hoppar och dansar. Se hur hennes ögon spelar. Hon blir nog en cirkusgieselle en vacker dag. Hennes ben är raka, inte ko- eller hjulbent. Vilken tur.
Hon sneglar på de andra. Igår provade hon klänningen hemma, framför spegeln, sjöng en sång medans hon snurrade och hoppade i vardagsrummet.
Ja nu är det saft och bullar, ännu mindre syskon till de små dansarna börjar springa mellan stol och bänkarna och kinkar. Nu är det sluuuuut.
Där kommer hon, vilken metamorfos! En Isadora Duncan, med GULD-skor är nu förvandlad till en mycket trött unge, bruna strumpbyxor och täckjacka, blek i ansiktet och våt av svett. Jag vill sitta i ditt knä momo. Hon faller tungt mot mormors famn. Vill sova! Tur att mamma kör.
Fniss och skrap bakom förhänget. Nån gör fel, få börja om. Nån är klädd till nallebjörn och svettas. Jag svettas! Några krockar med varandra, aij aij du gjorde mej illa.
.
Nu kommer hon, momos lilla gull, nåt ljusblåtttyllglitter och mycket kort.(mormor har köpt på loppis 20:-) Hon strålar. Hon blir uppvriden som en cirkusdocka och börjar röra sig som en sån. Håret slänger, glitter oxå i håret. Så lätt hon gör det. Som ett rå. Och hon har GULD-skorna på.
Momo står upp i sista bänken så hon inte skymmer nån. Vill se GULD-skorna hoppar och dansar. Se hur hennes ögon spelar. Hon blir nog en cirkusgieselle en vacker dag. Hennes ben är raka, inte ko- eller hjulbent. Vilken tur.
Hon sneglar på de andra. Igår provade hon klänningen hemma, framför spegeln, sjöng en sång medans hon snurrade och hoppade i vardagsrummet.
Ja nu är det saft och bullar, ännu mindre syskon till de små dansarna börjar springa mellan stol och bänkarna och kinkar. Nu är det sluuuuut.
Där kommer hon, vilken metamorfos! En Isadora Duncan, med GULD-skor är nu förvandlad till en mycket trött unge, bruna strumpbyxor och täckjacka, blek i ansiktet och våt av svett. Jag vill sitta i ditt knä momo. Hon faller tungt mot mormors famn. Vill sova! Tur att mamma kör.
5ÅR ÄR BORTA
Silver morron, +5, sydlig vind! Hänger ut tvätten,
man är väl miljövän!
Dagboken på 5år. Åter är 5år borta, av det lilla livet.
kl. 13. Mörkt men fortfarande sydlig vind. Måste jag
ta in tvätten?
Måste tända ljuset trots glasögonen.
man är väl miljövän!
Dagboken på 5år. Åter är 5år borta, av det lilla livet.
kl. 13. Mörkt men fortfarande sydlig vind. Måste jag
ta in tvätten?
Måste tända ljuset trots glasögonen.
söndag 11 december 2011
SKUMMJÖLKBLÅ
Vattnig is över sjöarna. Skummjölkblå.
Vem har sagt att skummjölk är nåt fult?
Björkarna står vita mot den smutsiga snön,
deras kvistar flammar rött i solen. där smält-
vattnet har strömmat över vägen, lyser den
som ett silverband. Bilisten har det inte lätt.
På väg till Eskilstuna igår!
Vem har sagt att skummjölk är nåt fult?
Björkarna står vita mot den smutsiga snön,
deras kvistar flammar rött i solen. där smält-
vattnet har strömmat över vägen, lyser den
som ett silverband. Bilisten har det inte lätt.
På väg till Eskilstuna igår!
lördag 10 december 2011
JULEN 1978/79?
Lingonkransen hänger på plats, misteln svänger, en stor familepussmistel. Om den bara inte drällde sina förbaskade bär omkring sig.
Det grånar till dag.
- Spring inte barfota här när fönstret är öppet.
- Ska du ligga till sängs halva lovet?
- Ge 17 i att nypa i paketen, och KLÄ på dej nån gång.
Hur tror ni att jag ska bli färdig med allting när ni sabbar? Låt bli att nypa i paketen, säger jag!
Nästa gång så smäller det.... Nej, oh nej. Jul år ju tålaamod som esårband.
Önskelistor ligger här och där: HOVKRATS, GRIMSKAFT, RYCKTBORSTE,
VOJLOCK, damsög jag inte här igår! Nej, inte bli arg. ÖNSKAR, önskar, snälla barn! Och silkespapper överallt. Torkad apelsinskal i soffhörnan.
Lutfisken, vit och dallrande, lutfisk är nyttigt. Barnen slinker från bordet, nyper i paketen. Sitt ner tills Oma är färdig........... ska till stallet!
2011; Nyper i paketen; Önskelista; Clinique: Aquathermale 3-stegs-set.
Tomtegubben slår i glasen.........
Det grånar till dag.
- Spring inte barfota här när fönstret är öppet.
- Ska du ligga till sängs halva lovet?
- Ge 17 i att nypa i paketen, och KLÄ på dej nån gång.
Hur tror ni att jag ska bli färdig med allting när ni sabbar? Låt bli att nypa i paketen, säger jag!
Nästa gång så smäller det.... Nej, oh nej. Jul år ju tålaamod som esårband.
Önskelistor ligger här och där: HOVKRATS, GRIMSKAFT, RYCKTBORSTE,
VOJLOCK, damsög jag inte här igår! Nej, inte bli arg. ÖNSKAR, önskar, snälla barn! Och silkespapper överallt. Torkad apelsinskal i soffhörnan.
Lutfisken, vit och dallrande, lutfisk är nyttigt. Barnen slinker från bordet, nyper i paketen. Sitt ner tills Oma är färdig........... ska till stallet!
2011; Nyper i paketen; Önskelista; Clinique: Aquathermale 3-stegs-set.
Tomtegubben slår i glasen.........
torsdag 8 december 2011
GUSTAF 27ÅR
Telefonen ringer.
Hallå. Inget svar. Hallå! Ingen där? Jo, nån flåsar. Nu arg: HALLÅ?
De som vet säger att när det ringer och ingenting eller nåt är där, så är det inbrottstjuvar som kollar upp. HALLÅ jag hör nog att någon är där säger man mycket arg.
Det flämtar i luren. Sen kommer ett HA! Då vet jag vem det är. Gustaf, ett och ett halvt år. Han kan 18 ord. Han kan fler, men man få var glad om man förstår de 18. Han pratar som en japansk karatemästare, med korta starka utrop.
Det är momo, säger man då och med en helt annan röst, än den man röt med hallå nyss. De e momo Gustaf lille plutt. Larvigt, de vet ju Gustaf. De e ju han som ringd upp.
Det är lite svårt att hitta samtalsämnen inom ramen för 18 ord. Hur mår gumman? säger man mycket tydligt, umma, ropar Gustaf förtjust. prrproooprr, g ap g ap. Nu har man kontakt. umma är mammas häst.
Vad säger kissekatten? säger man sedan. MAO! ryter karatejapanen. Den gamla katten är myket populär. Katten väcker respekt. Små kladdig händer körs in i hans päls, drar i hans morrhår. Reser sig, snurrar ett par varv vänder ryggen till. Med sina vidöppna akvamarinögon ser han rakt in i de ivriga blå som söker hans gunst. Nejdå, ingen gunst. En hemlig varning. Han tröttnar och hoppar ner, sträker sig så han blir nästan en meter lång och går till lungnare vrå. MAO, MAO vädjar Gustaf. Ibland svarar han, mest inte. Finns ingen så gullig /pedagogisk leksak som går upp mot den opålitliga katten.
Gustaf, säger man för att hålla samtalet i gång, har du fått nam-nam idag? AH svarar Gustaf. Han är ganska intresserat av nam-nam.
Var är pappa? frågar man sedan. BOAA, säger Gustaf dystert. Boaa är ett av orden och betyder är borta. (jobbet)
Nu börjar samtalsämnen tryta. Man kan ju inte prata om blöjor och bajsa och sånt. Gustaf är väldans ivrig att prata, han vet bara inte hur. Han andas mun mot mitt öra. Är han snorig, låter nästan så. Var är mamma ? DÄR, säger Gustaf. Ropa på mamma, ber man . MAM MA som 2 karateslag. Mamma finns intill och har stolt lyssnat. Nu vill hon ta luren. Då blir det ett förfärligt oväsen på Gustaf. Han vill inte släppa luren. Det är hans telefonsamtal. HA HAA .
Gustaf har luren. Han andas häftigt. Snorig, andas tungt.
Säg mormor, försöker man. Ingår inte bland de 18. NÄ! säger Gustaf bestämt. Det är det enda av alla hans ord hon vet vad det betyder, och så nam-nam.
Sedan lägger han plötslig på.
Orrhammar: från Mormor till Gustaf då 1 ½ år.
Hallå. Inget svar. Hallå! Ingen där? Jo, nån flåsar. Nu arg: HALLÅ?
De som vet säger att när det ringer och ingenting eller nåt är där, så är det inbrottstjuvar som kollar upp. HALLÅ jag hör nog att någon är där säger man mycket arg.
Det flämtar i luren. Sen kommer ett HA! Då vet jag vem det är. Gustaf, ett och ett halvt år. Han kan 18 ord. Han kan fler, men man få var glad om man förstår de 18. Han pratar som en japansk karatemästare, med korta starka utrop.
Det är momo, säger man då och med en helt annan röst, än den man röt med hallå nyss. De e momo Gustaf lille plutt. Larvigt, de vet ju Gustaf. De e ju han som ringd upp.
Det är lite svårt att hitta samtalsämnen inom ramen för 18 ord. Hur mår gumman? säger man mycket tydligt, umma, ropar Gustaf förtjust. prrproooprr, g ap g ap. Nu har man kontakt. umma är mammas häst.
Vad säger kissekatten? säger man sedan. MAO! ryter karatejapanen. Den gamla katten är myket populär. Katten väcker respekt. Små kladdig händer körs in i hans päls, drar i hans morrhår. Reser sig, snurrar ett par varv vänder ryggen till. Med sina vidöppna akvamarinögon ser han rakt in i de ivriga blå som söker hans gunst. Nejdå, ingen gunst. En hemlig varning. Han tröttnar och hoppar ner, sträker sig så han blir nästan en meter lång och går till lungnare vrå. MAO, MAO vädjar Gustaf. Ibland svarar han, mest inte. Finns ingen så gullig /pedagogisk leksak som går upp mot den opålitliga katten.
Gustaf, säger man för att hålla samtalet i gång, har du fått nam-nam idag? AH svarar Gustaf. Han är ganska intresserat av nam-nam.
Var är pappa? frågar man sedan. BOAA, säger Gustaf dystert. Boaa är ett av orden och betyder är borta. (jobbet)
Nu börjar samtalsämnen tryta. Man kan ju inte prata om blöjor och bajsa och sånt. Gustaf är väldans ivrig att prata, han vet bara inte hur. Han andas mun mot mitt öra. Är han snorig, låter nästan så. Var är mamma ? DÄR, säger Gustaf. Ropa på mamma, ber man . MAM MA som 2 karateslag. Mamma finns intill och har stolt lyssnat. Nu vill hon ta luren. Då blir det ett förfärligt oväsen på Gustaf. Han vill inte släppa luren. Det är hans telefonsamtal. HA HAA .
Gustaf har luren. Han andas häftigt. Snorig, andas tungt.
Säg mormor, försöker man. Ingår inte bland de 18. NÄ! säger Gustaf bestämt. Det är det enda av alla hans ord hon vet vad det betyder, och så nam-nam.
Sedan lägger han plötslig på.
Orrhammar: från Mormor till Gustaf då 1 ½ år.
tisdag 6 december 2011
ANNA
De var en gång!
Det var en av dessa dagar. Vattnet blått som skolbläck. Oavbruten blåst från öst till väst, från nord till syd. En sandstrand med smörgåsstenar.
Anna gräver ett stort hål i sanden. För dagen har hon håret i luden grön snodd. Håret är en blandning av honung och mognad säd. Mormor blundar, vinden rasslar, vågorna slickar sanden. Anna får vatten i stora hålet och vräker upp geggamoja på kanten. Så lyfter hon plötslig huvudet och säger :
- Hur får hon fast diamanterna?
Mormor har varit väldans långt från diamanter i sina tankar(måste jag alltid tänka på köttbullar och potatismos?) så hon måste fråga Anna vem som får fast diamanten.
- Hon i långa kjolen. Har hon klister eller nålar?
Nu klarnar det. Anna har sett en skyltdocka med fin festklänning hos H/M.
Nej mormor kan inte svara. Hon har aldrig funderat över sånt. Konstig!
Hon fortsätter att gräva sig ned mot jorden medelpunkt. Hon hänger nu över kanten till hålet och endast stjärten och de bruna benen, men knubbiga fötter och rosa fotsulor är ännu ovan jord. Svanfamiljen med ungar drar förbi. Svanpappa fräser mot inkräkterna. De är deras revir - nattetid. Anna arbetar sig upp ur hålet.
- Måste man ta av sig festklänningen när man tvättar ansiktet?
Mormor kan inte svara nu heller.
Anna är nu uppe i solskenet ser sig omkring, och plötslig så bestämd.
- Där kommer ett stort moln, mormor
Mormor som har väntad på regn i 2 månader sätter sig upp och ser ett stort melongult bolmande moln bakom kyrkan.
Det är ett litet hak i rösten på mormor då hon säger;
- De är inget moln de är rök(vad är det för vind, är den hitåt, måtte den inte sprida sej, nu när det är så torrt).
- Vaffördå? undra Anna och sparkar i geggamojan. Nu är hon trött på sandhögen.
Jag tror vi åker hem och ringer brandkåren och hör om ........
Men frågan återstår; Måste man ta av sig en festklänning med diamanter när man tvättar ansiktet?
Årsta Havsbad; Från mormor till Anna då du var 4år.
Det var en av dessa dagar. Vattnet blått som skolbläck. Oavbruten blåst från öst till väst, från nord till syd. En sandstrand med smörgåsstenar.
Anna gräver ett stort hål i sanden. För dagen har hon håret i luden grön snodd. Håret är en blandning av honung och mognad säd. Mormor blundar, vinden rasslar, vågorna slickar sanden. Anna får vatten i stora hålet och vräker upp geggamoja på kanten. Så lyfter hon plötslig huvudet och säger :
- Hur får hon fast diamanterna?
Mormor har varit väldans långt från diamanter i sina tankar(måste jag alltid tänka på köttbullar och potatismos?) så hon måste fråga Anna vem som får fast diamanten.
- Hon i långa kjolen. Har hon klister eller nålar?
Nu klarnar det. Anna har sett en skyltdocka med fin festklänning hos H/M.
Nej mormor kan inte svara. Hon har aldrig funderat över sånt. Konstig!
Hon fortsätter att gräva sig ned mot jorden medelpunkt. Hon hänger nu över kanten till hålet och endast stjärten och de bruna benen, men knubbiga fötter och rosa fotsulor är ännu ovan jord. Svanfamiljen med ungar drar förbi. Svanpappa fräser mot inkräkterna. De är deras revir - nattetid. Anna arbetar sig upp ur hålet.
- Måste man ta av sig festklänningen när man tvättar ansiktet?
Mormor kan inte svara nu heller.
Anna är nu uppe i solskenet ser sig omkring, och plötslig så bestämd.
- Där kommer ett stort moln, mormor
Mormor som har väntad på regn i 2 månader sätter sig upp och ser ett stort melongult bolmande moln bakom kyrkan.
Det är ett litet hak i rösten på mormor då hon säger;
- De är inget moln de är rök(vad är det för vind, är den hitåt, måtte den inte sprida sej, nu när det är så torrt).
- Vaffördå? undra Anna och sparkar i geggamojan. Nu är hon trött på sandhögen.
Jag tror vi åker hem och ringer brandkåren och hör om ........
Men frågan återstår; Måste man ta av sig en festklänning med diamanter när man tvättar ansiktet?
Årsta Havsbad; Från mormor till Anna då du var 4år.
måndag 5 december 2011
ENSAM STARK?
Gubbs for till stan och hon blev ensam kvar. Tidigt tidigt, dagbräckningen. Genom köksfönstret såg hon att dimman fortfarande låg över sjö och brygga, och tänkte nu så skulle hon läsa,städa,ströva, läsa igen. En hel lång egen ostört dag, en natt och en halv dag till låg framför henne. Hon skulle äta lite när hon fick lust, eller låta bli. Flitig eller lat, men göra precis just sånt som hon annars sällan fick tid med. Och strunta i klockan.
De var mitten november. Allt var fuktig, väntande. Den nyplanterade pimpinellan hade fått skjutit knopp. gräset var grönt. Oanfrätt av höst.
Nu hade den sydliga vinden vaknat. Efter ett par trevande stötar var den i full gång. Där var en ny friskhet, men inte kall. Den lät lite annorlunda, mörkare. Dimman smulades sönder. Hon älskar hösten. Hösten är för henne den bästa tiden. Himlen hade inte hårda knallblåa färg, och inte heller sjön, lite mjuk blått som en hundvalps blick. Hon var ensam. Alldeles själv. Hon hade det så bra.
Vad skulle hon göra först? Var skulle hon börja? Kylskåpet behövdes städas; Nej det var inte särskilt lustbetonad. Hon skulle bara göra fina efterlängtade saker nu när hon haade tiden till skänks. Svamprond? Fortfarande finns trattisar? men att ställa sig och rensa och steka bara åt sig själv....?
Hon satte sig på utetrappaan och solen lyste så skönt. Rönnbären gungade som eldstänk. Svinkll vinter blir det om man fick tro de gamla märkena.
Tänk att det fortfarande är så varm 10o. En man i roddbåt. Han rodde nära land/bryggan.
Plötslig visste hon att hon var ensam. Nej, han nystade på nåt. Han rodde drag. Han var inte farlig.
Hon satte sig i verandan med tidningen. Tänk så bra hon har det. Att få läsa utan att bli störd. Exklusivt för en husmor.Vad skriver meteorologerna? Nordan, regn.
Nordlig vind och duggregn och massa millibar läste hon. Hon såg den suddiga blå himlen och vinden var rakt sydligt. MEN i samma ögonblick slog det om, som en scenförändring.Himlen fylldes med vit som en kattskål med mjölk, vinden vände tvärt om, utan att det ens blev en stund av vindstillhet som det brukar. Nu började det regna oxå inte vanligt regn häftigt. Jamendåså då kunde hon läsa utaan samvetskval för om någon solglimt gick förlorad. Hon fick ingen läsro. Reste sig, satte sig igen. Öppnade boken, slog den igen. Och tiden gick fort. Den flög. Allt de där hon skulle göra. Ensam stark......Ensam är stark stämmer det. Imorse var hon stark. Men nu var allt ett tomrum. En väntan, ett lyssnande. En god vän till henne vande sig långsamt vid sin ensamhet, hålla av den. Ensamhet får inte komma plötsligt, hade han sagt. Men ensamhet kommer ju plötsligt? Man plockar bort en människa och sen en till, och så en hund, och guldfisken så är ju ensamheten där plötsligt.
Sen så blev det kväll. Träden försvann endast sjön lysande i mörker som en tenntalrik. På natten
vaknade hon till och från, endast nordan och vattenbruset från sjön. Därute fann hösten som hon tycker om.
De var mitten november. Allt var fuktig, väntande. Den nyplanterade pimpinellan hade fått skjutit knopp. gräset var grönt. Oanfrätt av höst.
Nu hade den sydliga vinden vaknat. Efter ett par trevande stötar var den i full gång. Där var en ny friskhet, men inte kall. Den lät lite annorlunda, mörkare. Dimman smulades sönder. Hon älskar hösten. Hösten är för henne den bästa tiden. Himlen hade inte hårda knallblåa färg, och inte heller sjön, lite mjuk blått som en hundvalps blick. Hon var ensam. Alldeles själv. Hon hade det så bra.
Vad skulle hon göra först? Var skulle hon börja? Kylskåpet behövdes städas; Nej det var inte särskilt lustbetonad. Hon skulle bara göra fina efterlängtade saker nu när hon haade tiden till skänks. Svamprond? Fortfarande finns trattisar? men att ställa sig och rensa och steka bara åt sig själv....?
Hon satte sig på utetrappaan och solen lyste så skönt. Rönnbären gungade som eldstänk. Svinkll vinter blir det om man fick tro de gamla märkena.
Tänk att det fortfarande är så varm 10o. En man i roddbåt. Han rodde nära land/bryggan.
Plötslig visste hon att hon var ensam. Nej, han nystade på nåt. Han rodde drag. Han var inte farlig.
Hon satte sig i verandan med tidningen. Tänk så bra hon har det. Att få läsa utan att bli störd. Exklusivt för en husmor.Vad skriver meteorologerna? Nordan, regn.
Nordlig vind och duggregn och massa millibar läste hon. Hon såg den suddiga blå himlen och vinden var rakt sydligt. MEN i samma ögonblick slog det om, som en scenförändring.Himlen fylldes med vit som en kattskål med mjölk, vinden vände tvärt om, utan att det ens blev en stund av vindstillhet som det brukar. Nu började det regna oxå inte vanligt regn häftigt. Jamendåså då kunde hon läsa utaan samvetskval för om någon solglimt gick förlorad. Hon fick ingen läsro. Reste sig, satte sig igen. Öppnade boken, slog den igen. Och tiden gick fort. Den flög. Allt de där hon skulle göra. Ensam stark......Ensam är stark stämmer det. Imorse var hon stark. Men nu var allt ett tomrum. En väntan, ett lyssnande. En god vän till henne vande sig långsamt vid sin ensamhet, hålla av den. Ensamhet får inte komma plötsligt, hade han sagt. Men ensamhet kommer ju plötsligt? Man plockar bort en människa och sen en till, och så en hund, och guldfisken så är ju ensamheten där plötsligt.
Sen så blev det kväll. Träden försvann endast sjön lysande i mörker som en tenntalrik. På natten
vaknade hon till och från, endast nordan och vattenbruset från sjön. Därute fann hösten som hon tycker om.
fredag 2 december 2011
MUSIKEN ISTÄLLET FÖR HÄSTARNA
-SÅ VEMODIGT, sista gången jag fick äran att lyssna på musikskolans avslutning i Flens Kyrka. Nu är hon 15år, hälften tonåring, hälften kvinna. Gymnasieskolan blir i Stockholms Kulturskola. Hon har pluggad hård för att komma med där.
Fr o m hennes första år i lilla lantliga Dunkerbyskola har jag lyssnat och varit närvarande vid alla trevliga aktiviteter. Luciafiranden, skolavslutningar och julteater; DÅ hon var julens ängel iförd något förkort nattlinne med röd volang,hon hade ratat både renare och längre, måste vara en volang. Änglar ska kanske ha volanger, vad vet jag. Under nattlinnet hade Ängeln en vit tröja med svart stort hästhuvud på. Det syntes bra. Något för stora skor, halvt urstigna för att inte ge skavsår. Ja, hon var en riktig Ängel. Nu talade Ängeln, och vi alla som skruvat sig någe blev stolta. Sin roll kunde hon. Hon rabblade inte, utan pauserade, artikulerade visste vad hon sa. Stor teater. Maja, en Sarah Bernhardt. Och momo, hon sa det är mitt barnbarn. Följd hennes och hennes bästisar. Väninnor, så viktigt med en vän hela skoltiden.
Men nu var det sång och gitarrafton i Kyrkan. Nervösa var mest föräldra, mor-/farmor och lite hirrig stämning. ELVIRA(svart nagellack) helvart tröja 3nr förstår, illgröna skyhöga pumps och håret, en jättelövhög, ska vara så just nu. Spelade helt underbart fint; Visan vid vindens ängar. HAMPUS, håret som en igelkott med minst 3virvlar i hårfästet, som dundrade till med Rockdream. TOVA och LINNEA som har ett burrhår minst enhalvmeter lång, man tror det är halsduken som ligger 4varv runt halsen, men det är både lurvig halsduk och hår.Med en änglalik röst sjöng hon; Nu tändes tusen juleljus. ATIWAT och Björn gitarrspel; Holy night och sedan hängde MALTE på med Bela Note. BJÖRN som nästan, men bara nästan tappade jeansen, han hade blåblommiga kalsonger såg jag, ett fantastisk potpurri av julmusik på sin gitarr. AXELINA oxå lövhög, i svart så svart, svarta, stora örhängen nästan ner till axlarna, kilklackskor, lite svårt hålla balansen, såg jag. Dramatisk som 17, på piano fyrhändig med fröken, Tomternas vaktparad och Marias vaggvisa. AXELINA inte bara spelar piano, hon spelar fiol och cello. Sist så MAJA som sjöng Gabriellas sång av Py Bäckman. Hon gör det så bra så bra med sin fina starka röst. Och hennes halvmeter långa hår glänsar i ljuskronan.
We wish You a Merry Christmas : Sjöng vi alla! Sen så var det kaffe/julmust med dopp.
Fr o m hennes första år i lilla lantliga Dunkerbyskola har jag lyssnat och varit närvarande vid alla trevliga aktiviteter. Luciafiranden, skolavslutningar och julteater; DÅ hon var julens ängel iförd något förkort nattlinne med röd volang,hon hade ratat både renare och längre, måste vara en volang. Änglar ska kanske ha volanger, vad vet jag. Under nattlinnet hade Ängeln en vit tröja med svart stort hästhuvud på. Det syntes bra. Något för stora skor, halvt urstigna för att inte ge skavsår. Ja, hon var en riktig Ängel. Nu talade Ängeln, och vi alla som skruvat sig någe blev stolta. Sin roll kunde hon. Hon rabblade inte, utan pauserade, artikulerade visste vad hon sa. Stor teater. Maja, en Sarah Bernhardt. Och momo, hon sa det är mitt barnbarn. Följd hennes och hennes bästisar. Väninnor, så viktigt med en vän hela skoltiden.
Men nu var det sång och gitarrafton i Kyrkan. Nervösa var mest föräldra, mor-/farmor och lite hirrig stämning. ELVIRA(svart nagellack) helvart tröja 3nr förstår, illgröna skyhöga pumps och håret, en jättelövhög, ska vara så just nu. Spelade helt underbart fint; Visan vid vindens ängar. HAMPUS, håret som en igelkott med minst 3virvlar i hårfästet, som dundrade till med Rockdream. TOVA och LINNEA som har ett burrhår minst enhalvmeter lång, man tror det är halsduken som ligger 4varv runt halsen, men det är både lurvig halsduk och hår.Med en änglalik röst sjöng hon; Nu tändes tusen juleljus. ATIWAT och Björn gitarrspel; Holy night och sedan hängde MALTE på med Bela Note. BJÖRN som nästan, men bara nästan tappade jeansen, han hade blåblommiga kalsonger såg jag, ett fantastisk potpurri av julmusik på sin gitarr. AXELINA oxå lövhög, i svart så svart, svarta, stora örhängen nästan ner till axlarna, kilklackskor, lite svårt hålla balansen, såg jag. Dramatisk som 17, på piano fyrhändig med fröken, Tomternas vaktparad och Marias vaggvisa. AXELINA inte bara spelar piano, hon spelar fiol och cello. Sist så MAJA som sjöng Gabriellas sång av Py Bäckman. Hon gör det så bra så bra med sin fina starka röst. Och hennes halvmeter långa hår glänsar i ljuskronan.
We wish You a Merry Christmas : Sjöng vi alla! Sen så var det kaffe/julmust med dopp.
torsdag 1 december 2011
REPERATIONSÅREN
Då man har tid och börjar tänka på sig själv. Man kommer upp till åren och ständiga småreperationer.
sus i örat. Doktorn säger han skulle få Nobelpriset om han kunde bota det. Helvetes helvete, en bit av en tand, nu före jul - finns det marginaler i budgeten tro? Nya glasögon, 1 hamnade under toffeln, halv5 på morgonen då hon inte ville tända ,av hänsyn, lilla lampan. En gicktå! blir annat väder. Oxå vädertå! ett vrenskande knä - och det blir mer och mer. Alla dessa tider att passa. Hur gjorde man utan bil!!!!!
Sikten är grumlad av regn som smäller mot köksfönstret. Franzzi ligger i fåtöljen med vita yllefilten. Franzzi har svart långhårig päls. Yllefilt kan man ju inte tvätta på vintern, eller? Sjönp;är fjordgrå, mörkblyertsgrå vinden ligger på hård hård från väst. Idag har t o m sjön vita skummustajer som lyser klockan 14.45. Är redan mörkt !
sus i örat. Doktorn säger han skulle få Nobelpriset om han kunde bota det. Helvetes helvete, en bit av en tand, nu före jul - finns det marginaler i budgeten tro? Nya glasögon, 1 hamnade under toffeln, halv5 på morgonen då hon inte ville tända ,av hänsyn, lilla lampan. En gicktå! blir annat väder. Oxå vädertå! ett vrenskande knä - och det blir mer och mer. Alla dessa tider att passa. Hur gjorde man utan bil!!!!!
Sikten är grumlad av regn som smäller mot köksfönstret. Franzzi ligger i fåtöljen med vita yllefilten. Franzzi har svart långhårig päls. Yllefilt kan man ju inte tvätta på vintern, eller? Sjönp;är fjordgrå, mörkblyertsgrå vinden ligger på hård hård från väst. Idag har t o m sjön vita skummustajer som lyser klockan 14.45. Är redan mörkt !
onsdag 30 november 2011
SLÄPP MONOPOLET FRI
| ||||||||||
Allting började för 3-år sedan. Och har varit ett mycket lyckat projekt.
För 3-årsedan, fick hon nog. Frukost, 11-kaffe, lunch, 14kaffe och sedan kvällsmiddag. När skulle hon hinna med sina intressen. Så hon dängde bestämt 2 burkar HEINZ vita bönor på matbordet. Sa ungefär; Så du kan ju värma burken om du vill ha mat, jag ska på bandväv nu.
Nu har det gått 3år, 3år över förväntan! Han, gubbs kan fixa 2 saker samtidigt vid spisen/köket! Fortfarande har han lite svårt för sånt som är grönt, gul och rött. Men de e bagateller. Gott käk gör han.
(Vill inte tala om hur många teflonkastruller/stekteflonpannor som har förstörds, han får själv köpa nya).
Länge trodde han att teflonstekpannor är som hans mammas gamla 3kgtungajärnstekpanna, märke Eskilstunas Järnverkstäder.
Nåja. Nu är det dags för step two, tänkte hon. Ligga på blanka eftermiddag och titta på Tutta Rolf när det finns så mycket som ska hinnas med innan jul.
Hon gjorde en sats kungens pepparkakor. Och dubbelsats mördeg. Syltkakor kan var gott. Finska pinnar och kanske någe annat. Tisdag fm; vill du var med och baka pepparkakor idag eller har du nåt annat på G. Nej, har inte, säger han. Sån jädrans trist dag idag , inga hästar på gång, ingen träning. Indras vänster bak svullen. Osis höger fram het, va de nu kanvar. Vi ska väl till Pettersson om de inte ger sej.
Men då så, då gör vi det idag. Du kanske törs kavla och fixa själv? För 17, kommer ju ihåg hur morsan gjorde, bara det finns mjöl så och kavel. Neeeeeeeeeeeeej, jag har ingen kavel, jag brukar ta en tom wisky/ eller vinflaska. Har du ingen Brödkavel, vaedu för husmor" En brödkavel ska finnas i varje ordentlig hem, så du vet.
Bara så du vet; Jag vill inte ha nånijulklappbrödkavel!
Jamen, vill du baka pepparkakor så få du ta Maziflaskan! Själv ska jag ta Franzzi med på en tur till holmen och plocka blåbärsris till din morsas kopparkaffekanna!
DET HÄR FIXAR JAG! säger han.
Hon tog en ordentlig runda, ingen brådiss alls. Men redan vid backenupp vid krönet så doftade det pepparkaksbak. Hon längtade efter kaffe med de nybakade pepparkakor. HELA lilla Ekegränd doftade pepparkakor!
Då hon steg in genom dörren doftade det kaffe oxå.
Pepparkaksplåten låg på bänken med pepparkakorna. Han hade dukat kaffekoppar tänd mysochpysljus(hon skämdes för sina fula tankar att allting säkert var svart bränd, han hade klarat hela grejen, så rörd hon blev, han är ju söt hennes gubbs). Han låg på sängen! Hon skulle lägga upp pepparkakorna, men dom var fastklistrade vid plåten, så varje pepparkaka gick sönder. Bagateller tänkte hon. Vi äter halvor och smådelarna. Och då hon räknade kakorna var det endast 27 stycken! Men all deg? Hon frågar var är de andra kakorna då. MARGARETA; du vet att jag är slav under pepparkaksdeg!
Herregud, har du ätit mer än halva degen?
Ja! Jodu mensann, du kommer att få magknipp i kväll/natt.
Hon vet att han klara av att grädda pepparkakor, och de ska han få göra nästa gång oxå, med risk för magknipp!
tisdag 29 november 2011
måndag 28 november 2011
4711 MITT 2:A JAG
MÅNGA OKÄNDA SIDOR HOS MEJ
Vem kommer inte ihåg Rita Hayworth, gift med Aga khanIII. Ooh en så stilig kvinna en vamp! Med Cigarett i munstycke log hon in i kameran på filmduken. Såååå ville jag oxå vara!
Men Välling, blöjor, hundmat sedan tonåringar; man sov bara med ena benet det andra var ute och sprang inte ens sekunder fanns för drömmar eller att förverkliga dessa. Upp till knäna vadade man i familj, barn och antal div djur.
HON hade fått jobb vid ett teknisk verk, tekniska avdelningen , (projektarbete)med 70 manliga arbetskamrater, 3kvinnliga med henne. Hennes uppgift var bl a översättning av tekniska termer till annat språk.
HON var småbarnsmamma och div djurskötare på hemmaplan, som inte kunde stava till spegel.
Att jobba i en manlig miljö var intressant. Absolut utvecklande, intressant. 70 olika personligheter. Äldre/yngre civilingenjörer småbarnspappor direkt från KTH, ungkarlar, akademiker, utlandsingenjörer. En härlig blandning. Stora problem, små problem, allt som har med en människa att göra. Visst resande kunde förekomma i jobbet.
NEJ STOPP NU! Jag skulle ju skriva om; varför mitt intresse för 4711. Allt det andra tar vi en annan gång.
Detta var 70-tal . Han var runt 32. Ogift. Lågmäld. Mycket högutbildad. Specialisttjänst inom gruppen. Also viktigt för gruppen. Men......
Till en början förstod HON ingenting. Men 3:dje gången han var inne i Tjejernas damrum börjar HON undra, vadå? OOh denna lukt!
Vid tillfälle var HON tvungen att fråga sin chef; ju Börje(påhittat namn), nu var han åter inne i damrummet? Så fick HON då veta! (på den tiden var det tystnadsplikt). Hans Psykiater/Psykolog hade föreslagit, han skulle söka sej till kvinnorna, för att studera hur kvinnor gjorde!
Han fick var inne i damrummet, dock HON gick so snart han kom. OOOh lukten efter honom då han lämnade damrummet. HON glömmer aldrig en fredagmorgon HON kommer in i damrummet och han står där i festklänning och fantastiska högklackade skor. Sminkar Facet! Röd lockperuk som Rita Hayworth! Parfüm så HON baxnar.
Skulle han på fest? HON snubblade ut ur damrummet! HON var tvungen att fråga sin chef. Jo Börje väntar på sin operation. Till kvinna! En em kl 14.00. Hela sektionen ska träffas hos överdirektören med personalchef, för kaffe och information. Så fick då alla information om att Börje ska genomgå en operation eftersom han ville bli kvinna, han hade en längre tid fått hormonspruton(därav lukten). Han blir borta ett tag!
Personalchefen säger att Börje från och med idag heter Sara(påhittat namn), men samma efternamn. Sara var mycket glad, och såååå elegant hon var i sin klänning ja hela sin utstyrseln . En sån barm hon hade fått.
Och kaffet var såååå gott!
Sara reste mycket i tjänsten. Och vart hon än kom i världen så köpte hon smink och parfüm. Exklusiva märken. Hon var kräsen. Bara det bästa! Men med hennes lön såå. Någon dag då vi satt inne hos Sara i hennes rum, gå igenom facktermer och diskuterad ev svårigheter, då HON såg att Sara hade kastad exklusiva parfümflaskor i papperskorgen; Men Sara varför. Jag tröttnade på doften, sa hon. Så HON fick ta flaskorna om HON ville, tog hem dom och la dom i en plastkasse. Så småningom blev 1 plastkasse 2 plastkassar. Av många olika anledningar så flyttade Sara snart.
Var gång HON tar lite Chanel 5, eller Tre`sor bodypuder så tänker HON på Sara. Så tragisk hennes öde blev, och så lite HON själv förstod.
Numera har HON tid att ägna sig åt sej själv. SPA, bubbelbad, bastu, pyssla om fötterna, måla naglarna, och hon älskar sina parfumflaskor(som är kvar). Barnbarnen är oxå mycket intresserad.
Men mannen tycker dom är i vägen. För där på den väggplatsen vill han ha sina ölbägare, en rarite, från sina resor. ALDRIG
Vem kommer inte ihåg Rita Hayworth, gift med Aga khanIII. Ooh en så stilig kvinna
Men Välling, blöjor, hundmat sedan tonåringar; man sov bara med ena benet det andra var ute och sprang inte ens sekunder fanns för drömmar eller att förverkliga dessa. Upp till knäna vadade man i familj, barn och antal div djur.
HON hade fått jobb vid ett teknisk verk, tekniska avdelningen , (projektarbete)med 70 manliga arbetskamrater, 3kvinnliga med henne. Hennes uppgift var bl a översättning av tekniska termer till annat språk.
HON var småbarnsmamma och div djurskötare på hemmaplan, som inte kunde stava till spegel.
Att jobba i en manlig miljö var intressant. Absolut utvecklande, intressant. 70 olika personligheter. Äldre/yngre civilingenjörer småbarnspappor direkt från KTH, ungkarlar, akademiker, utlandsingenjörer. En härlig blandning. Stora problem, små problem, allt som har med en människa att göra. Visst resande kunde förekomma i jobbet.
NEJ STOPP NU! Jag skulle ju skriva om; varför mitt intresse för 4711. Allt det andra tar vi en annan gång.
Detta var 70-tal . Han var runt 32. Ogift. Lågmäld. Mycket högutbildad. Specialisttjänst inom gruppen. Also viktigt för gruppen. Men......
Till en början förstod HON ingenting. Men 3:dje gången han var inne i Tjejernas damrum börjar HON undra, vadå? OOh denna lukt!
Vid tillfälle var HON tvungen att fråga sin chef; ju Börje(påhittat namn), nu var han åter inne i damrummet? Så fick HON då veta! (på den tiden var det tystnadsplikt). Hans Psykiater/Psykolog hade föreslagit, han skulle söka sej till kvinnorna, för att studera hur kvinnor gjorde!
Han fick var inne i damrummet, dock HON gick so snart han kom. OOOh lukten efter honom då han lämnade damrummet. HON glömmer aldrig en fredagmorgon HON kommer in i damrummet och han står där i festklänning och fantastiska högklackade skor. Sminkar Facet! Röd lockperuk som Rita Hayworth! Parfüm så HON baxnar.
Skulle han på fest? HON snubblade ut ur damrummet! HON var tvungen att fråga sin chef. Jo Börje väntar på sin operation. Till kvinna! En em kl 14.00. Hela sektionen ska träffas hos överdirektören med personalchef, för kaffe och information. Så fick då alla information om att Börje ska genomgå en operation eftersom han ville bli kvinna, han hade en längre tid fått hormonspruton(därav lukten). Han blir borta ett tag!
Personalchefen säger att Börje från och med idag heter Sara(påhittat namn), men samma efternamn. Sara var mycket glad, och såååå elegant hon var i sin klänning ja hela sin utstyrseln . En sån barm hon hade fått.
Och kaffet var såååå gott!
Sara reste mycket i tjänsten. Och vart hon än kom i världen så köpte hon smink och parfüm. Exklusiva märken. Hon var kräsen. Bara det bästa! Men med hennes lön såå. Någon dag då vi satt inne hos Sara i hennes rum, gå igenom facktermer och diskuterad ev svårigheter, då HON såg att Sara hade kastad exklusiva parfümflaskor i papperskorgen; Men Sara varför. Jag tröttnade på doften, sa hon. Så HON fick ta flaskorna om HON ville, tog hem dom och la dom i en plastkasse. Så småningom blev 1 plastkasse 2 plastkassar. Av många olika anledningar så flyttade Sara snart.
Var gång HON tar lite Chanel 5, eller Tre`sor bodypuder så tänker HON på Sara. Så tragisk hennes öde blev, och så lite HON själv förstod.
Numera har HON tid att ägna sig åt sej själv. SPA, bubbelbad, bastu, pyssla om fötterna, måla naglarna, och hon älskar sina parfumflaskor(som är kvar). Barnbarnen är oxå mycket intresserad.
Men mannen tycker dom är i vägen. För där på den väggplatsen vill han ha sina ölbägare, en rarite, från sina resor. ALDRIG
söndag 27 november 2011
lördag 26 november 2011
forts.7 MARABOUFLICKORNA IDLA-flickorna
Tom/Lasse
Lasse var i USA skulle gifta sig. Tom pratade om att söka tjänsten som platschef vid Midlanda Flygplats utanför Härnösand i Norrland. Om hon ville följa med upp över helgen och se hur där såg ut. Klart hon ville. Norrland tyckte hon mycket om, hade varit där på Almgården utanför Resele både sommrar och hemskaste vintrar med Carina-Märta och Signe. Med fantastiska sparkfärder utmed stora vägen. Häst och släde som flickornas pappa tog fram, inrullade i renskinn och fårpälsar, och åkte in i en vintervit granskog, snön yrde, älgarna sprang. Hon såg framemot att få följa med.
Hos hans gode vän Per, oxå han pilot, som hade sommarhus på Alnön, där kände de båda 2 att det här skulle bli rätt. Visst var det på Alnön hon första gången såg växten Linnean, hon blev helt betagen i blomman. På en kulle i granskogen bland mossa och stenar kröp Linnean utmed marken och bar sina skär-vita blommor högt på den smala stjälken, och såna mängder sen då. En lyckad helg! Och Lasse Löndahl han sjöng....... Just Lasse Löndahl var den stora idolen den sommaren, en mycket varm sommar. En sån sommar. Och alltid Torö där fortfarande segelbåten låg som de 2 hade tillgång till. Nu var det klart han hade fått tjänsten, hon sa upp sitt jobb på telegrafen. Vilken dag som helst skulle flytten till Sundsvall gå.
Volare oho cantare ohoo , jag svävar högt i de blå .....sjöng Lasse Löndahl!
Under tiden hade Ann-Charlott träffat sin kille Bengt M, ingenjör på Sandvik. A- Ch och Bengt tältade på västkusten, skulle var borta i veckor. Hälsa på släkten i Varberg. Förlovning! Kan var skönt att vara ensam nångång, Tom skulle testflyga ett nytt plan. Sedan var allt klart. Städade lägenheten extra fint, putsade fönstren. Och packade sin väska, så det bara var att ta väskan då han ringde på. Sedan skrev hon brevet till A-Ch om flytt till Sundsvall. Skrev oxå ner den nya adressen och telefonnummer, vilken dag som helst skulle Tom komma. Kvällen var ljuvligt, endast spårvagnens skramel hördes. Radion spelade Harry Brandelius; Hälsa dom där hemma. Musiken avbröts och Xnyheterna kom in; ett jaktplan hade störtat på Södertörn. Hon hörde, jådå, hon hörde exakt, men hon förstod inte. Nej, det här gällde inte henne! Det måste var någon annan. Länge satt hon ute på balkongen. Inte en tanke, hon var tom i huvudet . En taxi stannade; någon ropade från gatan; hon såg, Toms mamma!
Aina; Jo de var han! Aina fixade the, rostade bröd dukade i sovrummet. Vill du att jag ska sova här i natt hos dej, Jatack! Så ringde Per från Alnön, som genom Toms mamma hade han fått tag på nummret. Jo hon var bjuden upp till Alnön, hos Per och Berit så snart hon ville.
Aina låg bredvid och berättade, och berättade, då han var liten, då han gick i skolan, vänskapen med Lasse, att han alltid ville bli pilot och hon somnade som en stock.
Hon vaknade av att Aina låg bredvid henne och snyftade. Han var ju hennes enda barn. Hennes son. Du kommer väl, så fort du känner att du behöver någon.
OH DE GÖR ONT, DE GÖR ONT GÖR SÅ ONT. Och hösten blev så tungt och mörkt.
Hon hade betald sin hyra. Hon var utan jobb! Hon levde i en bubbla. Fick hon någon mat, åt hon? Vet ej. Nej , hon grät inte. Aina blev hennes fasta punkt. Ibland bodde hon hos Aina, ibland hos A-Ch. Bengt hade sökt jobb i Östhammar och dom väntade på klartecken. Nej, inte med på begravning, de ville hon inte. Då begravningen var gick hon på Gröna Lund. Varför, vet ej! Och Lasse levde i USA med sin familj.
Hon behövde ett nytt jobb! Telegrafen; välkommen till oss! Nej någe annat ville hon ha, mycket att göra, skratta. Hon frågade på Röda Stugan, och fick komma redan nästa dag. En sån tur att A-CH fortfarande ville dela lägenheten med henne! Men alla andra flickor, vad hade hänt, var var dom. Carina Märta var inte kvar hos Ostermans Bilsalonger. Gerlinde inte ett spår! Randi återvänd till Norge och Signe då, vet ej.
Hon var ensam. Ensamhet har ingenting med utseendet att göra. Man kan var hur jävla kobent som helst, men har man sina skolkamrarer bekantskapskretsen, då har man en samhörighet. Ensam är utanför. Att inte har någon man tycker om, hålla handen. Förtrolig. Ibland gick hon till Aina men vad hjälpte de. Man är ensam då man går på Skansen, ensam då man går på Grönan. Nej inte Zanzibar aldrig mer! Tur var hon trivdes på Röda Stugan.
En så tung och en så tråkig höst. Hur skulle hon klara av vintern. Aina föreslog hon skulle börja hos IDLA-flickorna på ledig tid. Promenadavstånd och inte såå dyrt! Ernst Idla från Estland, gymnastikpedagog. 3x i veckan var hon på gymnastiken. Där ser man, DE HÄR VAR JU HENNES GREJ. Hon blev riktig duktig, populär. Glömde allt tråkig trist. Fick var med på uppvisningar.
Snöslask, snömodd på Nybrogatan hon halkade fram i sina mockastövletter. På väg från Idla hem var hon var hungrig. Bestämde sig för att gå in på syltan Puerta del Este, där hon varit någon gång, som fanns hörnet Nybrogatan Östermalmstorg. Idag tunnelbaneuppgång.
Hon tycker om fönsterbord, utsikten mot Östermalmshallen och Humlegårdsgatan. Fina ostbutiken där Åhlens ligger idag. Hon beställde ärtsoppa som var het och mycke timjan. Åt gluppsk, såg inte att 2 killar satte sig vid bordet hennes intill. Plötlig sa någon av de 2; Tjena tjejen, och log så snällt mot henne. Ofräscha, skinnjackor, men båda log rart mot henne. Såg snälla ut. Kan vi få komma över till ditt bord. Jovisst, dom beställde oxå ärtsoppa, also var det torsdag tänkte hon. Får vi beställa en öl åt dej oxå, nej tack. Hon dricker inte öl. Inte heller var hon särskild pratsam. Dom presenterade sig som Kjelle å Lelle. Mekade med sina Speedwaycyklar på fritiden i Sickla industriområde. Nej hon hade aldrig hört talas om speedwaycyklar eller Sickla. Var dom skinnknuttar? Ånej, sa han som hade utstående öron. Jag tävlar hojen, å han ä min mek! Dom var lättsamma och trevliga. Hon tyckte dom var roliga. Södersnack, de förstod hon. Charmiga var dom. Har nyss kommit från Polen.
Men så dom luktade, rätt skitiga om händerna, svarta. Vad var de för lukt, nej inte illa. Hon kom att tänka på båtmotorer. Ju dom var oljiga både händerna och byxorna. Då hon skulle gå, frågade han med utstående öron, om hon ville följa med hem till hans morsa och dricka the. Morsan väntade på de 2. Varför inte, om hon fick skjuts hem senare på kvällen. En gammal PV iskalt. Snorhalt på Nynäsvägen ut mot Stortorp. Jazzade fram , fort fort. Fan tat lugnt, hon e skitskraj, säger Lelle. I svängen in till Stortorpsvägen på två hjul. Hon skrek av rädsla, trodde dom skulle tjälpa. Många år senare sa han, han ville imponera på henne. Vinterlandskap, vackert med Drevan utanför. Så här bor säkert snövitt och de sju dvärgarna! tänkte hon.
Sparad
Morsan som öppnade dörren. Morsan; vi har en tjej me oss! Nej men oh, titta så trevlig, välkommen till oss.
Hon var en mycket osäker flicka, att såTom/Lasse småningom hittar sig själv, mot alla odds.
Lasse var i USA skulle gifta sig. Tom pratade om att söka tjänsten som platschef vid Midlanda Flygplats utanför Härnösand i Norrland. Om hon ville följa med upp över helgen och se hur där såg ut. Klart hon ville. Norrland tyckte hon mycket om, hade varit där på Almgården utanför Resele både sommrar och hemskaste vintrar med Carina-Märta och Signe. Med fantastiska sparkfärder utmed stora vägen. Häst och släde som flickornas pappa tog fram, inrullade i renskinn och fårpälsar, och åkte in i en vintervit granskog, snön yrde, älgarna sprang. Hon såg framemot att få följa med.
Hos hans gode vän Per, oxå han pilot, som hade sommarhus på Alnön, där kände de båda 2 att det här skulle bli rätt. Visst var det på Alnön hon första gången såg växten Linnean, hon blev helt betagen i blomman. På en kulle i granskogen bland mossa och stenar kröp Linnean utmed marken och bar sina skär-vita blommor högt på den smala stjälken, och såna mängder sen då. En lyckad helg! Och Lasse Löndahl han sjöng....... Just Lasse Löndahl var den stora idolen den sommaren, en mycket varm sommar. En sån sommar. Och alltid Torö där fortfarande segelbåten låg som de 2 hade tillgång till. Nu var det klart han hade fått tjänsten, hon sa upp sitt jobb på telegrafen. Vilken dag som helst skulle flytten till Sundsvall gå.
Volare oho cantare ohoo , jag svävar högt i de blå .....sjöng Lasse Löndahl!
Under tiden hade Ann-Charlott träffat sin kille Bengt M, ingenjör på Sandvik. A- Ch och Bengt tältade på västkusten, skulle var borta i veckor. Hälsa på släkten i Varberg. Förlovning! Kan var skönt att vara ensam nångång, Tom skulle testflyga ett nytt plan. Sedan var allt klart. Städade lägenheten extra fint, putsade fönstren. Och packade sin väska, så det bara var att ta väskan då han ringde på. Sedan skrev hon brevet till A-Ch om flytt till Sundsvall. Skrev oxå ner den nya adressen och telefonnummer, vilken dag som helst skulle Tom komma. Kvällen var ljuvligt, endast spårvagnens skramel hördes. Radion spelade Harry Brandelius; Hälsa dom där hemma. Musiken avbröts och Xnyheterna kom in; ett jaktplan hade störtat på Södertörn. Hon hörde, jådå, hon hörde exakt, men hon förstod inte. Nej, det här gällde inte henne! Det måste var någon annan. Länge satt hon ute på balkongen. Inte en tanke, hon var tom i huvudet . En taxi stannade; någon ropade från gatan; hon såg, Toms mamma!
Aina; Jo de var han! Aina fixade the, rostade bröd dukade i sovrummet. Vill du att jag ska sova här i natt hos dej, Jatack! Så ringde Per från Alnön, som genom Toms mamma hade han fått tag på nummret. Jo hon var bjuden upp till Alnön, hos Per och Berit så snart hon ville.
Aina låg bredvid och berättade, och berättade, då han var liten, då han gick i skolan, vänskapen med Lasse, att han alltid ville bli pilot och hon somnade som en stock.
Hon vaknade av att Aina låg bredvid henne och snyftade. Han var ju hennes enda barn. Hennes son. Du kommer väl, så fort du känner att du behöver någon.
OH DE GÖR ONT, DE GÖR ONT GÖR SÅ ONT. Och hösten blev så tungt och mörkt.
Hon hade betald sin hyra. Hon var utan jobb! Hon levde i en bubbla. Fick hon någon mat, åt hon? Vet ej. Nej , hon grät inte. Aina blev hennes fasta punkt. Ibland bodde hon hos Aina, ibland hos A-Ch. Bengt hade sökt jobb i Östhammar och dom väntade på klartecken. Nej, inte med på begravning, de ville hon inte. Då begravningen var gick hon på Gröna Lund. Varför, vet ej! Och Lasse levde i USA med sin familj.
Hon behövde ett nytt jobb! Telegrafen; välkommen till oss! Nej någe annat ville hon ha, mycket att göra, skratta. Hon frågade på Röda Stugan, och fick komma redan nästa dag. En sån tur att A-CH fortfarande ville dela lägenheten med henne! Men alla andra flickor, vad hade hänt, var var dom. Carina Märta var inte kvar hos Ostermans Bilsalonger. Gerlinde inte ett spår! Randi återvänd till Norge och Signe då, vet ej.
Hon var ensam. Ensamhet har ingenting med utseendet att göra. Man kan var hur jävla kobent som helst, men har man sina skolkamrarer bekantskapskretsen, då har man en samhörighet. Ensam är utanför. Att inte har någon man tycker om, hålla handen. Förtrolig. Ibland gick hon till Aina men vad hjälpte de. Man är ensam då man går på Skansen, ensam då man går på Grönan. Nej inte Zanzibar aldrig mer! Tur var hon trivdes på Röda Stugan.
En så tung och en så tråkig höst. Hur skulle hon klara av vintern. Aina föreslog hon skulle börja hos IDLA-flickorna på ledig tid. Promenadavstånd och inte såå dyrt! Ernst Idla från Estland, gymnastikpedagog. 3x i veckan var hon på gymnastiken. Där ser man, DE HÄR VAR JU HENNES GREJ. Hon blev riktig duktig, populär. Glömde allt tråkig trist. Fick var med på uppvisningar.
Snöslask, snömodd på Nybrogatan hon halkade fram i sina mockastövletter. På väg från Idla hem var hon var hungrig. Bestämde sig för att gå in på syltan Puerta del Este, där hon varit någon gång, som fanns hörnet Nybrogatan Östermalmstorg. Idag tunnelbaneuppgång.
Hon tycker om fönsterbord, utsikten mot Östermalmshallen och Humlegårdsgatan. Fina ostbutiken där Åhlens ligger idag. Hon beställde ärtsoppa som var het och mycke timjan. Åt gluppsk, såg inte att 2 killar satte sig vid bordet hennes intill. Plötlig sa någon av de 2; Tjena tjejen, och log så snällt mot henne. Ofräscha, skinnjackor, men båda log rart mot henne. Såg snälla ut. Kan vi få komma över till ditt bord. Jovisst, dom beställde oxå ärtsoppa, also var det torsdag tänkte hon. Får vi beställa en öl åt dej oxå, nej tack. Hon dricker inte öl. Inte heller var hon särskild pratsam. Dom presenterade sig som Kjelle å Lelle. Mekade med sina Speedwaycyklar på fritiden i Sickla industriområde. Nej hon hade aldrig hört talas om speedwaycyklar eller Sickla. Var dom skinnknuttar? Ånej, sa han som hade utstående öron. Jag tävlar hojen, å han ä min mek! Dom var lättsamma och trevliga. Hon tyckte dom var roliga. Södersnack, de förstod hon. Charmiga var dom. Har nyss kommit från Polen.
Men så dom luktade, rätt skitiga om händerna, svarta. Vad var de för lukt, nej inte illa. Hon kom att tänka på båtmotorer. Ju dom var oljiga både händerna och byxorna. Då hon skulle gå, frågade han med utstående öron, om hon ville följa med hem till hans morsa och dricka the. Morsan väntade på de 2. Varför inte, om hon fick skjuts hem senare på kvällen. En gammal PV iskalt. Snorhalt på Nynäsvägen ut mot Stortorp. Jazzade fram , fort fort. Fan tat lugnt, hon e skitskraj, säger Lelle. I svängen in till Stortorpsvägen på två hjul. Hon skrek av rädsla, trodde dom skulle tjälpa. Många år senare sa han, han ville imponera på henne. Vinterlandskap, vackert med Drevan utanför. Så här bor säkert snövitt och de sju dvärgarna! tänkte hon.
Sparad
Morsan som öppnade dörren. Morsan; vi har en tjej me oss! Nej men oh, titta så trevlig, välkommen till oss.
Hon var en mycket osäker flicka, att såTom/Lasse småningom hittar sig själv, mot alla odds.
fredag 25 november 2011
Sherry eller Ödåkrabrännvin
SHERRY före, till och efter julmaten?
Vi, gubbs och hon satt och diskuterade ev. inköp av STARKdricka till julmaten.
Hon säger, där de 2 sitter vid 11-kaffet,
vi måste sätta igång, göra en lista på julspriten?
så vi är ute i god tid. Ja, säger han leende, vi tar
väl som vanlig O. P. Andersson
den enda goda till sillen.
Men, säger hon; kan inte vi ta någe annat i år.!
Va, vadå, varför då! säger han. Han ser bestört ut,
med en stark ogillande rynka mellan ögonen.
Vaa fan håller du på med; försök inte å krångla nu
igen! Smäller ner kaffekoppen hård, stänker kaffe
på glasbordet.
Ohoja sakta i backarna du, säger hon.
Nu vet hon vad som gäller,
De 2 har varit gifta i 50år!
Vadå krångla; här kommer jag med ett ovanlig
trevligt förslag till sillbordet!!
t o m mycket trevlig förslag. Varje jul behöver ju ändå
inte var som föregående jul.
Tänk själv en oliv i Sherryglaset till sillen!
Nej de kan inte han täääänka sej. Men Jansson då?
nu tar vi först dryck, en annan dag mat.
Han, jag har aldrig hört taalas om. Tänker du förstöra julen
för mej. Gumman, med lite darr på rösten, bedjande;
Du vet väl hur gott det är med en SNAPS, O.P. Andersson
förtvivlan har han ätit upp halva Saffranskransen,
han som vill gå ner i vikt!
Men köp hem Sherry du, alltid bra att ha. Jag köper
O.P. Andersson.
Ja vet du; och så berättar hon om Sherryvinarnas egenart.
Den enda rätta platsen i världen ligger i soldränkta Jerez i
Spanien, beroende av skärskilt kalkrik jordmån och varma havsvindar.
Till maten byter man ut snapsen mot Sherry. Smaken
är särskilt bra vid fisk, skalddjur, sillen.
Tänk själv en oliv i ett Sherryglas!
Efter maten till osten, ska det var torr sherry. Till tårta söt
fyllig Sherry.
Ska vi inte ha glögg som vanlig då. Du vet doften av glögg
de hör ju julen till, vet du.
Menhöru, säger hon, jag köper hem Sherry och du köper hem
O.P. Andersson och glögg och julmust. så gör vi.
Ja, riktig öl ska det ju var. Ska beställa tjeckisk och Nils-Oskar
Beställ åt mej 2 körsbärsöl oxå, när du nu ändå beställer.
du vet jag dricker endast körsbärsöl om jag nu ska dricka öl.
Har jag inte sagt att ett sådant öl är inget riktig öl; säger han
Ja så är då ivarjefall drickan avklarad.
På julbordet kommer det att finnas O.P. Andersson, Sherry, Körsbärsöl
tjeckis öl och Nils Oskars.
Vi, gubbs och hon satt och diskuterade ev. inköp av STARKdricka till julmaten.
Hon säger, där de 2 sitter vid 11-kaffet,
vi måste sätta igång, göra en lista på julspriten?
så vi är ute i god tid. Ja, säger han leende, vi tar
väl som vanlig O. P. Andersson
den enda goda till sillen.
Men, säger hon; kan inte vi ta någe annat i år.!
Va, vadå, varför då! säger han. Han ser bestört ut,
med en stark ogillande rynka mellan ögonen.
Vaa fan håller du på med; försök inte å krångla nu
igen! Smäller ner kaffekoppen hård, stänker kaffe
på glasbordet.
Ohoja sakta i backarna du, säger hon.
Nu vet hon vad som gäller,
De 2 har varit gifta i 50år!
Vadå krångla; här kommer jag med ett ovanlig
trevligt förslag till sillbordet!!
t o m mycket trevlig förslag. Varje jul behöver ju ändå
inte var som föregående jul.
Tänk själv en oliv i Sherryglaset till sillen!
Nej de kan inte han täääänka sej. Men Jansson då?
nu tar vi först dryck, en annan dag mat.
Han, jag har aldrig hört taalas om. Tänker du förstöra julen
för mej. Gumman, med lite darr på rösten, bedjande;
Du vet väl hur gott det är med en SNAPS, O.P. Andersson
förtvivlan har han ätit upp halva Saffranskransen,
han som vill gå ner i vikt!
Men köp hem Sherry du, alltid bra att ha. Jag köper
O.P. Andersson.
Ja vet du; och så berättar hon om Sherryvinarnas egenart.
Den enda rätta platsen i världen ligger i soldränkta Jerez i
Spanien, beroende av skärskilt kalkrik jordmån och varma havsvindar.
Till maten byter man ut snapsen mot Sherry. Smaken
är särskilt bra vid fisk, skalddjur, sillen.
Tänk själv en oliv i ett Sherryglas!
Efter maten till osten, ska det var torr sherry. Till tårta söt
fyllig Sherry.
Ska vi inte ha glögg som vanlig då. Du vet doften av glögg
de hör ju julen till, vet du.
Menhöru, säger hon, jag köper hem Sherry och du köper hem
O.P. Andersson och glögg och julmust. så gör vi.
Ja, riktig öl ska det ju var. Ska beställa tjeckisk och Nils-Oskar
Beställ åt mej 2 körsbärsöl oxå, när du nu ändå beställer.
du vet jag dricker endast körsbärsöl om jag nu ska dricka öl.
Har jag inte sagt att ett sådant öl är inget riktig öl; säger han
Ja så är då ivarjefall drickan avklarad.
På julbordet kommer det att finnas O.P. Andersson, Sherry, Körsbärsöl
tjeckis öl och Nils Oskars.
torsdag 24 november 2011
23 NOVEMBER
23 november, ett stillsamt regn
från köksfönstret hon ser.
. En trist och dimmig dag med duggregn.
Huset är insvept i tökenslöjor som då
och då skingras, man ser den gråa sjön
ibland; som glänsande silverband
och tillfälliga ljusglimtar då en solstråle
bryter igenom. Men då var kl. redan 3.
De är melankolisk ute. Barometern är
nere i +4. Nej, upp med huvud, se alla
vinterkaktuser som har knopp.
från köksfönstret hon ser.
. En trist och dimmig dag med duggregn.
Huset är insvept i tökenslöjor som då
och då skingras, man ser den gråa sjön
ibland; som glänsande silverband
och tillfälliga ljusglimtar då en solstråle
bryter igenom. Men då var kl. redan 3.
De är melankolisk ute. Barometern är
nere i +4. Nej, upp med huvud, se alla
vinterkaktuser som har knopp.
onsdag 23 november 2011
forts.6 MARABOUFLICKORNA nya tider
Lasse/Tom - Tom/Lasse
Han skulle hämta henne efter jobbets slut kl. 18.00 utanför telegrafen var det sagt. Jo där var den röda Porchen men de var 2. Hon blev tveksam. Så kom dom 2 emot henne och kvällssolen som låg över Skeppsbron bländade henne lite, så hon var dröjande i stegen. Han presenterade en god vän, Tom, som oxå skulle med på bilturen. Tom var endast några dagar hemma i Sverige. Hon fick sitta i framsätet, Tom fick krypa ihop i trånga baksättet. Bilturen gick till Drottningsholm och China Slott. Där hon blev grundlig guidad, och sedan ville Lasse absolut bjuda på CocaCola och vaniljglass. Så blev man sittandes, alla 3 en ljuvlig kväll i Drottningsholmsparken. Nog kändes det som om dom hade känt varandra hela livet, tänkte hon, då han drog ut stolen åt henne vid serveringen. Tom visade sig var pilot vid Svenska Flygvapnet och hade utlandstjänst just då. Så klart dom ville prata och träffas, gamla skolkamrater som dom var. Kvällen blev sen då alla 3 hade mycket att prata om. Dom skildes som vänner, då hon blev avlämnad utanför dörren, och en ny träff, alla 3, bestämdes till veckoslutet, lördagkväll. Hon kände hela hon ; Ja visst var dom gentlemen, trevliga, omtänksama. Dom var måna om henne, båda två, alldeles tydligt kände hon, ju så var det!
Den röda bilen stod åter utanför på Skeppsbron. Båda 2 kom emot henne; frågade om hon ville med ut till landet. Landet?!, visst hon ju var ledig på söndag. Torö ligger utanför Nynäshamn och där hade Lasses familj sitt landställe/herrgård vid en havsvik. Mycket folk; mingel mingel. Visst var det Sven B Taube med sin gitarr, vattenskidor, båtar, segelbåtar, alltid ett parti krocket före middag, hon som aldrig sett ett krocketspel, Jodå, det var mycket hon aldrig hade sett. Ibland grillad vildsvin. Man drack vin!
Kunde hon tänka sej att sova över. Inte ens tandborste hade hon med. Där fanns gäststugor med allt, oxå tandborste. Eller ville hon sova i en segelbåt?!. Får jag? Hon sov ensam i en segelbåt ute på redden. På förmiddagen kom Tom i en roddbåt och väckte henne, lagade the, ägg och bacon och dukade frukost. Då hon steg ut på däck låg hela havet framför henne i varm sol. Klart hon skulle ta ett dopp, där fanns en stege bak (hon som vuxit upp vid havet kunde inte simma), så hon klättrade nerför stegen och doppade hela kroppen under vattenytan, medans hon höll i sej i stegen. Hela soliga varma dagen hade dom 2 båten åt sej själva. Han lärde henne att simma ute till havs och hon var inte rädd.
.
En sådan ljuvlig söndag! Den första på många år, sol, dopp, trevlig folk, god mat och nya! vänner, och en boyfriend.
Hela sommaren träffades de alla 3 eller endast hon och Lasse, då ju Tom var förhindrad då och då. Lasse han fanns alltid där. Men vem var hans flickvän? Alla dessa vackra kvinnor som alltid fanns runt omkring honom på Torö! Nej, Lasse var hennes vän. Hon kände att han ville var hennes vän.
Lediga varma dagar fortsatte, Tom hade semester. Hon hade semester. Hon och Tom disponerade en segelbåt som låg ute på redden, och simundervisningen fortsatte.
Lasse fanns alltid där. Folk från Amerika. Men vadå; jo; sa Tom, du ska veta Lasse ska förlova sig med en flicka från Amerika. Han har känt henne sedan länge; En sådan fest! Lasse ville att hon och Tom oxå skulle var med på festen!
Hon blev presenterad för hans föräldrar. De här sa han; är min vän. Hon jobbar på telegrafen och kommer från ......! Hon ska oxå var med på festen här!
Lasse och hans fästmö flög till USA, Washington DC han var borta en hel månad. Semestern var slut. Tom hade blivit stationerad i Barkaby , alla 3 träffades so snart tillfället gavs. Hon blev bl a bjuden hem till hans mammas Thesoarê, kl 17 var den., salongen fullt med eleganta damer, hon kände igen prinss. Sibyilla. Inte visste hon något om Kammarmusik och Schubertlieder. Aldrig hade hon hört sopranen Hjördis Schymberg. Men en så underbar röst så gammal som hon var!
Ann-Charlott ville att hon skulle flytta till henne. Delvis för att A-CH ofta var på mannekäng -resor, delvis för att hon tyckte, som hon sa; du får då mera tid för din boyfriend Tom. Tom med dom stålgrå ögon.
Tänk att livet kunde var så skönt och fridfullt. Äntligen föll allting på plats, allt var sååååååå bra.
Han skulle hämta henne efter jobbets slut kl. 18.00 utanför telegrafen var det sagt. Jo där var den röda Porchen men de var 2. Hon blev tveksam. Så kom dom 2 emot henne och kvällssolen som låg över Skeppsbron bländade henne lite, så hon var dröjande i stegen. Han presenterade en god vän, Tom, som oxå skulle med på bilturen. Tom var endast några dagar hemma i Sverige. Hon fick sitta i framsätet, Tom fick krypa ihop i trånga baksättet. Bilturen gick till Drottningsholm och China Slott. Där hon blev grundlig guidad, och sedan ville Lasse absolut bjuda på CocaCola och vaniljglass. Så blev man sittandes, alla 3 en ljuvlig kväll i Drottningsholmsparken. Nog kändes det som om dom hade känt varandra hela livet, tänkte hon, då han drog ut stolen åt henne vid serveringen. Tom visade sig var pilot vid Svenska Flygvapnet och hade utlandstjänst just då. Så klart dom ville prata och träffas, gamla skolkamrater som dom var. Kvällen blev sen då alla 3 hade mycket att prata om. Dom skildes som vänner, då hon blev avlämnad utanför dörren, och en ny träff, alla 3, bestämdes till veckoslutet, lördagkväll. Hon kände hela hon ; Ja visst var dom gentlemen, trevliga, omtänksama. Dom var måna om henne, båda två, alldeles tydligt kände hon, ju så var det!
Den röda bilen stod åter utanför på Skeppsbron. Båda 2 kom emot henne; frågade om hon ville med ut till landet. Landet?!, visst hon ju var ledig på söndag. Torö ligger utanför Nynäshamn och där hade Lasses familj sitt landställe/herrgård vid en havsvik. Mycket folk; mingel mingel. Visst var det Sven B Taube med sin gitarr, vattenskidor, båtar, segelbåtar, alltid ett parti krocket före middag, hon som aldrig sett ett krocketspel, Jodå, det var mycket hon aldrig hade sett. Ibland grillad vildsvin. Man drack vin!
Kunde hon tänka sej att sova över. Inte ens tandborste hade hon med. Där fanns gäststugor med allt, oxå tandborste. Eller ville hon sova i en segelbåt?!. Får jag? Hon sov ensam i en segelbåt ute på redden. På förmiddagen kom Tom i en roddbåt och väckte henne, lagade the, ägg och bacon och dukade frukost. Då hon steg ut på däck låg hela havet framför henne i varm sol. Klart hon skulle ta ett dopp, där fanns en stege bak (hon som vuxit upp vid havet kunde inte simma), så hon klättrade nerför stegen och doppade hela kroppen under vattenytan, medans hon höll i sej i stegen. Hela soliga varma dagen hade dom 2 båten åt sej själva. Han lärde henne att simma ute till havs och hon var inte rädd.
.
En sådan ljuvlig söndag! Den första på många år, sol, dopp, trevlig folk, god mat och nya! vänner, och en boyfriend.
Hela sommaren träffades de alla 3 eller endast hon och Lasse, då ju Tom var förhindrad då och då. Lasse han fanns alltid där. Men vem var hans flickvän? Alla dessa vackra kvinnor som alltid fanns runt omkring honom på Torö! Nej, Lasse var hennes vän. Hon kände att han ville var hennes vän.
Lediga varma dagar fortsatte, Tom hade semester. Hon hade semester. Hon och Tom disponerade en segelbåt som låg ute på redden, och simundervisningen fortsatte.
Lasse fanns alltid där. Folk från Amerika. Men vadå; jo; sa Tom, du ska veta Lasse ska förlova sig med en flicka från Amerika. Han har känt henne sedan länge; En sådan fest! Lasse ville att hon och Tom oxå skulle var med på festen!
Hon blev presenterad för hans föräldrar. De här sa han; är min vän. Hon jobbar på telegrafen och kommer från ......! Hon ska oxå var med på festen här!
Lasse och hans fästmö flög till USA, Washington DC han var borta en hel månad. Semestern var slut. Tom hade blivit stationerad i Barkaby , alla 3 träffades so snart tillfället gavs. Hon blev bl a bjuden hem till hans mammas Thesoarê, kl 17 var den., salongen fullt med eleganta damer, hon kände igen prinss. Sibyilla. Inte visste hon något om Kammarmusik och Schubertlieder. Aldrig hade hon hört sopranen Hjördis Schymberg. Men en så underbar röst så gammal som hon var!
Ann-Charlott ville att hon skulle flytta till henne. Delvis för att A-CH ofta var på mannekäng -resor, delvis för att hon tyckte, som hon sa; du får då mera tid för din boyfriend Tom. Tom med dom stålgrå ögon.
Tänk att livet kunde var så skönt och fridfullt. Äntligen föll allting på plats, allt var sååååååå bra.
HA HA JOJOMEN
Hjärnan är väldigt outforskad.
Man vet tex inte varför man kommer
ihåg dumma vitsar, men, man
glömmer tysk grammatik.
Man vet tex inte varför man kommer
ihåg dumma vitsar, men, man
glömmer tysk grammatik.
tisdag 22 november 2011
HA HA jasååååå!
JAG VET JAG HAR FEL
MEN JAG TYCKER
FAKTISKT ATT KARLAR
ÄR RARA!
JAG VET ATT JAG
ÄR VACKER
OCH SEXIG,
MEN O'KEY
LÅT MIG VAR DET DÅ!
MEN JAG TYCKER
FAKTISKT ATT KARLAR
ÄR RARA!
JAG VET ATT JAG
ÄR VACKER
OCH SEXIG,
MEN O'KEY
LÅT MIG VAR DET DÅ!
söndag 20 november 2011
MUSIKELEVEROCH PANNKAKSTÅRTA
Lyckad musikunderhållning av elever från Flens
Gymnasieskola, musikklass..
Lördag den 19/11, kl. 11.30 arrangerade Sparrehokms
äldreboende musikunderhållning av elever från Flen.
En fullsatt matsal där publiken(genomsnittsålder 80+)
jublade, och inst
rumental stråkmusikunderhållning. Samt
skönsång av Astra O - You raise me upp - och Maja Wårenius
Gabrielas song - av Py Bäckman. Alla njöt av underhållningen
och trevlig samvaro.
Pannkakstårta med vispad grädde och glass bjöds barnen på.
Och att planera ett nytt julmusikcaf`e.
Gymnasieskola, musikklass..
Lördag den 19/11, kl. 11.30 arrangerade Sparrehokms
äldreboende musikunderhållning av elever från Flen.
En fullsatt matsal där publiken(genomsnittsålder 80+)
jublade, och inst
rumental stråkmusikunderhållning. Samt
skönsång av Astra O - You raise me upp - och Maja Wårenius
Gabrielas song - av Py Bäckman. Alla njöt av underhållningen
och trevlig samvaro.
Pannkakstårta med vispad grädde och glass bjöds barnen på.
Och att planera ett nytt julmusikcaf`e.
torsdag 17 november 2011
ETT SYSKRIN
kAN DET VAR så hos alla kvinnor, att det finns skräplådor, plockburkar, och en massa askar lite här och där.
I mitt köksskåpet exempelvis står farmors gamla kaffekanna i koppar. Proppat till randen, ja , den nästan svämmar över. Reflexbrickor, gummisnoddar, tejphållare isoleringsband, gem i metall, jungfruben, radergummi och pennstumpar.
En bit bort stor soppskålen med blå fasanmönster, endast ett handtag men locket är fint. Där ligger nyckeln till svärmors guldklocka, klockan hon var så stolt över. Andra nycklar som den man luftar elementen, nyckeln till olika väckarklockor och nycklar som ingen vet vart dom hör. Skortknappar i ben alla olika, tavelkrokar.
Sen har vi Rejmyre röda godisskål med lock, barn och barnbarnens första titt vid påhälsning. Tänk att locket har hållit i alla år. Där ligger 3 gamla polkagriskaramellar ännu.
I badrummet i hyllan med de små glasburkar med lock där finns diverse Barbieskor,en och en och Barbie baddräckter och byxor från någon bikini, trasig dockarmband. Ja men, jag säger då de. Som dom har hållit på. Hur har jag orkat. 3 småtjejer på en gång hos mormor. Men dom var så snälla. Hjälpte till på sitt lilla sätt. Såna kramar, ibland var kramarna lite snoriga. Men vi har överlevd.
Träasken som äldsta barbarnet gjorde (nu27) gjorde i slöjden. Hujamej, han var så stolt då mormor fick den i födelsedagspresent. En mindre fällkniv, en liten mejsel. Simborgarmärket, fisken. Nej, se man på 2 fiskar, måste var hans mammas. Härliga minnen. Hur han läste Nalle Puh vid åskväder för småkusinerna, och Ruffa voven låg mitt i smeten. Hon älskade småungarna, blev nerbäddad i dockvagnen och myste där bland nallarna. En av nallarna var hårt sönderbiten/slickad av henne, han fick var med ändå hela tiden. Nu finns han i gästrummet i en nätkasse med andra kram/gosedjur.
Sen har vi chinaskrinet i svart lack med pärlemoinfattningar och dockan som dansar vid musiken då man lyfter locket, klädd i röd sammet, där ja, där ligger LYCKAN 2 st silverfemmor från BB.
1960/1962. Lilla silverkronan som mormorsmor hade i håret vid sitt silverbröllop. Bärnstenshalsband, bärnstensmedaljonger i småsilverkorgar, köpta i FKämpinge i bärnstensmuseet. Liten mjölktand i silverkorg. Minnen minnen; som dagligen har använts, som möter mej i skrin, askar. Bara jag ger mej tid. Men nu, nu har jag tid!
Därför så sitter jag här nu och minns och har tid.
Min mammas gamla sylåda, fingerborgen, virknålar, skinnålar ooooh så bra att ha. Massor med stoppgarner, Jodå ibland måste ullkoftorna slipover och ullsockor stoppas,Göteborgs kamgarns-spinneri AB, finns dom tro fortfarande? så stoppsvampen behöver jag. Har ingen egen. Sortera, värdera. Kassera, usch usch så hemsk. KVINNOGEMENSKAP. EN DAG SKA VÄL MITT OXÅ VÄNDAS UPP OCH NER I EN SVART PLASTSÄCK.
Laga trasiga hankar i handdukarna. Stillsamt plocka nål för nål, virat slinkande trådändar om rullarna: Små prydliga lindor av lössläppta bomulldband, märkta WW. Är det meditation, kanske jag gillar att vårda.
Och dimman ligger som ett täcke, en sån bra eftermiddag. Ska tända småljusen oxå i badrummet!
Och nu vill FRANZZI ha sin mat!
I mitt köksskåpet exempelvis står farmors gamla kaffekanna i koppar. Proppat till randen, ja , den nästan svämmar över. Reflexbrickor, gummisnoddar, tejphållare isoleringsband, gem i metall, jungfruben, radergummi och pennstumpar.
En bit bort stor soppskålen med blå fasanmönster, endast ett handtag men locket är fint. Där ligger nyckeln till svärmors guldklocka, klockan hon var så stolt över. Andra nycklar som den man luftar elementen, nyckeln till olika väckarklockor och nycklar som ingen vet vart dom hör. Skortknappar i ben alla olika, tavelkrokar.
Sen har vi Rejmyre röda godisskål med lock, barn och barnbarnens första titt vid påhälsning. Tänk att locket har hållit i alla år. Där ligger 3 gamla polkagriskaramellar ännu.
I badrummet i hyllan med de små glasburkar med lock där finns diverse Barbieskor,en och en och Barbie baddräckter och byxor från någon bikini, trasig dockarmband. Ja men, jag säger då de. Som dom har hållit på. Hur har jag orkat. 3 småtjejer på en gång hos mormor. Men dom var så snälla. Hjälpte till på sitt lilla sätt. Såna kramar, ibland var kramarna lite snoriga. Men vi har överlevd.
Träasken som äldsta barbarnet gjorde (nu27) gjorde i slöjden. Hujamej, han var så stolt då mormor fick den i födelsedagspresent. En mindre fällkniv, en liten mejsel. Simborgarmärket, fisken. Nej, se man på 2 fiskar, måste var hans mammas. Härliga minnen. Hur han läste Nalle Puh vid åskväder för småkusinerna, och Ruffa voven låg mitt i smeten. Hon älskade småungarna, blev nerbäddad i dockvagnen och myste där bland nallarna. En av nallarna var hårt sönderbiten/slickad av henne, han fick var med ändå hela tiden. Nu finns han i gästrummet i en nätkasse med andra kram/gosedjur.
Sen har vi chinaskrinet i svart lack med pärlemoinfattningar och dockan som dansar vid musiken då man lyfter locket, klädd i röd sammet, där ja, där ligger LYCKAN 2 st silverfemmor från BB.
1960/1962. Lilla silverkronan som mormorsmor hade i håret vid sitt silverbröllop. Bärnstenshalsband, bärnstensmedaljonger i småsilverkorgar, köpta i FKämpinge i bärnstensmuseet. Liten mjölktand i silverkorg. Minnen minnen; som dagligen har använts, som möter mej i skrin, askar. Bara jag ger mej tid. Men nu, nu har jag tid!
Därför så sitter jag här nu och minns och har tid.
Min mammas gamla sylåda, fingerborgen, virknålar, skinnålar ooooh så bra att ha. Massor med stoppgarner, Jodå ibland måste ullkoftorna slipover och ullsockor stoppas,Göteborgs kamgarns-spinneri AB, finns dom tro fortfarande? så stoppsvampen behöver jag. Har ingen egen. Sortera, värdera. Kassera, usch usch så hemsk. KVINNOGEMENSKAP. EN DAG SKA VÄL MITT OXÅ VÄNDAS UPP OCH NER I EN SVART PLASTSÄCK.
Laga trasiga hankar i handdukarna. Stillsamt plocka nål för nål, virat slinkande trådändar om rullarna: Små prydliga lindor av lössläppta bomulldband, märkta WW. Är det meditation, kanske jag gillar att vårda.
Och dimman ligger som ett täcke, en sån bra eftermiddag. Ska tända småljusen oxå i badrummet!
Och nu vill FRANZZI ha sin mat!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)