Mycket vindruvor blev det i år i växthuset. Varje år så pressar jag vindruvsjuice. Fantastiskt gott. Vad som blir över i druvskal och annat skräp brukar jag år efter år ställa ut, på ett soligt ställe, i blomsterrabatten i en korg åt insekterna. Och där står korgen i veckor. Mycket uppskattat av insekterna.
Så såg jag henne, ju det är en henne. En stor grann fjäril. Men aldrig sett den för, endast läst om den. Insektsboken säger att det var en sorgmantel. OCH att honan är avsevärd större än hannen. Ja HON är stor. Sorgmantel besöker sällan blommor, men dras gärna till ruttnande frukt. Ja där har vi det. Hon har känt lukten av ruttnande vindruvor. Efter att i 20 min har varit upptagen med kalasandet ligger hon bedövad och trött bland vindruvorna. Sover? Berusad? vet ej. Men jag får var rätt närgången, kan peta lite försiktig på henne, hon som i vanliga fall är så skygg och vaksam, får ta de vackrast foton jag vill - hon bryr sig ej - . Senare, så klättra hon omkring bland druvorna, tar en liten sväng bland bolltistlarna, är aldrig långt från sitt fynd, småäter igen, men så börja då solen dala och vips så är hon borta för den här dagen. Hoppas det blir sol nästa dag. En trevlig bekantskap.
Sorgmantal övervintra i ihåliga träd eller timmarupplag.
Och så kom ADMIRALEN!
En berusad ? trött? kanske nöjd SORGMANTEL
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar