Sidor

torsdag 6 december 2012

NÖTSKRIKAN


Dagligen,  de första frostnätterna ser jag nötskrikor fladdra mellan grenarna på de 7 stora ekarna för att proviantera för vinterbehovet. Men en snabb huvudknyckning sliter de loss ollon och sveper sedan i snabb och gungande flyckt iväg in i  skogen där de gömmer sin skatt .

Nötskrikan är den verkliga höstfågeln, när jag ser henne tänker jag på ollon, vissna löv och rosagrå musseroner.  Hennes granna vingfläckar är som höstblått vatten krusat av en kylig nordan.

Den här fågeln bär oxå namnet "pladdraren" ! Man kan undra över hur, eller om, hon hittar till sina otaliga gömställen när de så småningom behövs.
Man har beräknat att varje nötskrika hamstrar ungefär tusen ollon varje höst och mycket tyder på att hon återfinner större delen lång tid efteråt.

Novembereken skulle vara fattig utan nötskrikor. Hennes skrän kan vara chockartat i sin råhet - men för mej är hon fågelvärldens Louis Armstrong som fint passar in i höstens skrälliga mässingprakt.

Dessutom är hon en charmfull skojare. Hon härmar andra fåglars läten, för pladdrets skull. Med sin överdrivna pladdrighet fångas hon av sparvhöken.

Mot slutet av november har ekarna mist alla sina löv. Så nu kan vi vara beredda på roliga fågelbesök.

Ibland är det fullt med björktraster, för att nästa dag härbergera en flock sidensvansar.  En solig vintermorgon är den pryd med en flock gulfinkar.

Men drottningen av vinterekarna är nötväckan.  Henne berättar jag om en annan gång.


                margareta
                                        

                                                 

8 kommentarer:

  1. Så fin, så fin. Jag hade ett par här för någon vecka sen, men nu är dom försvunna. Får väl strö ut lite nötter här och där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. samma sak här. Sedan är de borta 10 dgr och sen är de här igen! Fåglar är lustiga.

      margareta

      Radera
  2. Jag tycker också att de är fina. Förvisso rätt så stökiga och t.o.m bråkigare än nötväckorna, hi hi. Jag har haft ett par här, men jag ser ju bara fåglarna på helgerna nu. Det är mörkt när jag åker och när jag kommer hem :(
    Ha det gott i vintermörkret!

    Kram, Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett fantastisk skådespel hela dagen. Men , svårt att förstå sig på de här små.
      Dock är Nötväckan herre på täppan!

      margareta

      Radera
  3. Fantastiskt med ett sådant minne! Det skulle man ha.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja absolut. Men man vet ju inte hur gamla de är.

      margareta enfindag hos dej

      Radera
  4. Förr fanns här alltid fullt med nötskrikor, eller skogsshira som hon kallas här på bondska, skogsskatan om jag översätter. Nu ser jag henne nästan aldrig utom då jag kör bil. I stället verkar hackspetter av olika slag ha tagit över skogsshirans roll.

    SvaraRadera
  5. Nötskrikan vill ju ha ekollon.
    Hon är förtjust i allt som är nötter.

    margareta

    SvaraRadera