Mörker och tystnad. Tung blötsnö som fallit några timmar sedan. Klockan 07.00 är det körsång i kyrkan. Varför inte? All denna kyla, all denna snö. Inombords behöver man en pupurrand. Gemenskap, trängsel.
Ute på slätlandskapet ligger katedralen, glimmande, som ett snöslott ur boken Olles skidfärd hos farbro Frost. Från alla håll kommer kyrkobesökare. Rask går de in i kyrkan. Alla vill ha bästa platsen. Alla vill se och höra kören bra. Se altaren och prästen. Unga gamla. Barn med hostor har vi oxå med oss. Man makar gärna ihop sig. Finns stjärterum finns hjärterum, och mycket god vilja.
Halv sju är det redan fullsatt. Med råge. Ljusen fladdra på altare och predrikstol. Det är bara granen som de inte fladdra, som väl är! Ungarna gäspar stort, deras nätter är sena.
Nu tågar kören in, vi reser oss skrapande och hälsar. Sist går prästen, han har tofs, en spensligt man i vit skrud. Han är lik Fader Ralp, i Törnfåglarna hans leende är mild.
Jag är lite avvundsjuk på körsångare. Det måste vara underbart att få sjunga tillsammans. Musik, glädje, allvar.
Fader Ralf läser ur evangeliet. Den nya varianten. Josefs trolovade väntar barn, Maria, väntar barn. Hon är inte längre havande.
I stilla Natt, just vid orden "oss är en frälsare född", gav ett babybarn hals nånstans under valven. Det var vackert. Vilken regi! Man hade velat applådera.
Frid på jorden och oss människor en god vilja. , säger man inte längre, utan "åt jorden fred", och det var nog det de flesta knäppte sina händer för. Tanken på världens öde, alla öden, våra egna öden.
Utanför de höga fönstren föll mörkret svart. Ingen ovanligt stor och klar stjärna tittade in.
Solosång var det oxå. Sopranen svingade sig upp i kupolen med en jublande Jul, jul strålande jul och barytonens Helga Natt var len och varm som en kopp chocklad en kulen skolmorron. Åh, den gick igenom märgen. Man rös av välbehag. Att kunna sjunga så.!
På hemvägen genom ett vit vinterlandskap kände jag mig ändå annorlunda, nej, inte glad, men starkare. Man ser inte det som är närmast, det givmilda.
Och purpurranden hade jag skaffat mig.
Ååh, så v ackert du beskriver det! Jag har aldrig varit på julotta, är helt enkelt för trött varje gång. Nu behöver jag inte gå, jag ser allt framför mig när jag läser ditt inlägg!
SvaraRaderaHa en fortsatt fin juldag!
Kram, Lisa
Vi har inte julotta utan klockan 11 på julaftonsnatten är det mässa i vår lilla fina kyrka. Det är väldigt stämningsfullt och vackert och fint att sitta där. Energin i kyrkan är hemtrevlig och vår kvinnliga präst pratar som en vanlig människa. Dock önskar jag att det vore de gamla psalmerna som sjöngs så man kunde sjunga med- Det finns så många underliga nya psalmer med konstig text
SvaraRaderahÅLLER MED DEJ! Ta ett snack med prästen för att höra om man kan få med egna önskningar!
SvaraRaderaI år hr det verkligen varit en "Olles skidfärd " kyrkofärd.
margareta