SHÖNHETEN SOM KOM TILL HYN

Om skönheten som kom till hyn, till naglarna till hårets själva rötter. Allt fanns,  allt utlovades i de blanka lockande annonserna.
Jag ville oxå var med.  Jag ville oxå ha pumps för att bli lite längre.
I
nte visste jag då: om valgus, om stortåbenets broskbildningar vid långvarigt bruk av höga klackar.
Klackarna blev högre och högre, tyvärr. Ah - klacksmällarnas smäll mot stekheta trottoarstenar: vilket svävande litet ljud. Det rusande klappret nedför trappor, tåspetsdansen ute, inomhus.

 Stepprytmen i tåvalvets andning, läderdoften, allt tätt, slankt, gracil.



SORGMANTEL

KAPRIFOL

Kaprifol
 

SENSOMMARBLOMMOR  Lonicera caprifolium är en skymningsblomma, som på kvällen utsänder sin doft, oxå om man bryter den och tar i den i rummet, ja då doftar den som mest. Honungen ligger så väl dold i den långa kronpipen, att endast skymningsfjärilar som t tex Ligustersvärmare som med lång sugtunga kommer åt nektarni botten av de smala sporrarna.

Kaprifol är en nattblomma. Den öppnar  sig vid 6/7-tiden mot kvällen då vi känner dess doft. Det är då man kan se ligustersvärmaren,  han påminner rätt bra om kolibrin framför blommorna. Han har samma beundransvärda förmåga att med dirrande intensitet stå stilla i luften  varvid vingarnas fantastiska svängnigshastighet inte längre kan uppfattas ögat annat som ett moln av mjukt gråvittnästan som ett pulver. Den långa snabeln tycks samtidigt som den är ett sugrör, ett stöd som kontrollera svävplanet. Han är som en flygande, fredlig honungsstillet, där vingarna arbetar med svindlande precision.  Då han med sin långa honungssticka  uppsugit nektaret i blommans trånga gömmen  ryggar han tillbaka och förflyttar sig I SIDLED till nästa blomma.  Så där kan han hålla på en hel vecka (vid vackert väder). Ligustersvärmaren är bland skymningens flyn den som har det mest aptitligaste utseende. 

Och plötslig för vinden en doft emot mig , jag går mot doften, letar efter doftens gömsle. Med ens står jag inför ett kaprifolsnår, nästan övervuxen av andra snår, vid en bergshäll.

Ligustersvärmare. Bilden hämtat från google

 

 

   

EN TREVLIG BEKANTSKAP

Mycket vindruvor blev det i år i växthuset. Varje år så pressar jag vindruvsjuice. Fantastiskt gott. Vad som blir över i druvskal och annat skräp brukar jag år efter år ställa ut, på ett soligt ställe, i blomsterrabatten i en korg åt insekterna. Och där står korgen i veckor. Mycket uppskattat av insekterna.
Så såg jag henne, ju det är en henne. En stor grann fjäril. Men aldrig sett den för, endast läst om den. Insektsboken säger att det var en sorgmantel. OCH att honan är avsevärd större än hannen. Ja HON är stor.  Sorgmantel besöker sällan blommor, men dras gärna till ruttnande frukt. Ja där har vi det. Hon har känt lukten av ruttnande vindruvor. Efter att i 20 min har varit upptagen med kalasandet ligger hon  bedövad och trött bland vindruvorna. Sover? Berusad? vet ej. Men jag får var rätt närgången, kan peta lite försiktig på henne, hon som i vanliga fall är så skygg och vaksam, får ta de  vackrast foton jag vill - hon bryr sig ej - . Senare, så klättra hon omkring bland druvorna, tar en liten sväng bland bolltistlarna, är aldrig långt från sitt fynd, småäter igen, men  så börja då solen dala och vips så är hon borta för den här dagen. Hoppas det blir sol nästa dag. En trevlig bekantskap.
Sorgmantal övervintra i ihåliga träd eller timmarupplag.

Och så kom ADMIRALEN!

En berusad ? trött? kanske nöjd SORGMANTEL

KÄRLEKSÖRT

SENSOMMARBLOMSTER.
Apollofjärilens liv är grymt. Inte för hanen, nej,  för honan. I juli kan man se de färdiga fjärilarna fladdra över ängar och hällar. Den tar gärna sin näring ut kärleksörten. Den är ständigt på jakt efter honung.
Hanan och honan ägnar sig åt en timslång parningsakt, sittande nästan orörliga på marken. Mot slutet av akten spinner hanen ur sig ett segt sekret som stelnar till trådar som han lindar varv efter varv kring honans bakkropp.  Hans vigselring! Hon kanske inte vet om hans svekfulla och listiga förehavande, men sedan kan hon inte para sig med någon annan apollo utan bara föda och dö. Han flyger vidare och binder andra apollohonor på samma sätt!
Kärleksörten räknar endast de ljusa timmarna. Det är inte ljusmängden koncentrerad utan endast dagens längs som betyder något.
Ett vackert namn på en liten ört, ganska kärv när man gnuggar bladen mellan fingrarna.  Det är lätt att bryta de feta ljusgröna bladen tvärt av så  sipprar fuktighet fram i brottytan. Inte ens vintern dödar kärleksörten, så när frosten kommer förvandlas bara den gröna färgen svag rosa och så lever den kärleksörten vidare.

Lägg till bildtext

                                                            margareta

STORMHATT

Sensommarblommor.
Den ena legenden är mera fantastisk än den andra om stormhatten. Och den är giftig, allting hos växten är giftig.
Ovidius berättar att det var denna ört, som kungadottern Medea använde för sina giftmord och att Herkules skulle ha upptäckt detta, då han lockade ut hunden Cerberus, som vaktade underjorden. Vakthunden dräglade av ilska och raseri och ur dräglet hoppade den giftiga örten upp.

Den har fått otaliga namn. På franska heter den car-de-Venus, Venusvagnen. På engelska monkshood munkhatt. I Sverige kallas den för blåmunk i Dalsland,  och torshjälm på andra håll.
Blomman är sannerligen underlig till formen. Petar man försiktig sönder den och för varje del man tar loss ser man något annat. Den är en riktig sagoblomma.I det gamla Grekland var det endast de statliga trädgårdarna som hade tillåtelse att odla stormhat. Giftet användes för att avliva sådana förbrytare, som man önskade ge en kvalfull död.
Den här sommaren med all regn  är den verkligen ståtligt.

RALLERROS

SENSOMMARBLOMSTER. Mjölkört, hömjölke, mjölkört dunört rävorompa. Denna ört har fått 85 namn bara på svenska!  I Hälsingland kallas den för illemjölk - ille betyder eld på hälsingemål. Rallarrosen har den fått heta därför den följde järnvägarna åt och på järnvägsbankerna ser man praktfulla fång. Men vackrast och  adekvatast är ändå namnet dunört, som kommer en att tänka på de duniga frukterna.

I forna tider samlades de som ett slags bomull och man kunde spinna den finstaste tråd.
bladen på dunörten är långa och regelbundna och formade som sput. De används ännu i Asien som thedryck.
Den blommar NUmed fyra nästan rektangulära kronblad och knopparna liknar amforor. Jag vet inte vad jag tycker är vackrast när julisolen får dunörtskogen att flamma i en skogsglänta eller när dunörtsviddarna står skimmrande vita i augustisol.

CICHORIUM INTYBUS CIKORIA

SENSOMMARBLOMSTER.  Cikoria  vägarnas blåa blomma.

Ingen är som Cikorian! Ingen blomma är så blå som den.
Det latinska namnet uppges ha arabisk härstamning.  Cikoria skulle då betyda "jag står vid vägen".
Vägvårda kallas den ofta hos oss. Blomman pryder vägarna, vårda dem, reser sig över dikeskanternas blommor.
Under medeltiden hette den ibland vägvänta, där det ofta är en flicka som väntar vid vägen på sin älskade.
Vägvårda växer som blåa band utmed diken på och landsvägar på Gotland, Öland och i Skåne, men sällan i inlandet och norr ut.

Klockan åtta på morgonen slår den ut sina egendomligt blåa blommor med toppfransade kronblad, spridda över hela stjälken. Klockan 4 på eftermiddagen - senast -  slår den ihop sin skönhet.
Har försök att så in den i min skog nu i flera år men tyvärr inte lyckats.

Undflyende och konkret. Den hastigaste, mest plötsliga doft är som drömmen:  Söndagförmiddag. Mamma rosta roten av cikoria på vedspisen. Sedan skall den malas till en kopp surogatkaffe.

CAMPANULA persicifolia

SENSOMMARBLOMMOR

Den stora blåklockan (Campanula persicifolia), och den lilla (C. rotundifolia) som blommar från sommaren till långt in på hösten. Blommar nu. Om jag tar en fullmogen stor blåklocka i handen och dinglar lite med den eller om jag lägger mej tätt under ett buske med blåklockor, och vinden gungar kalkarna och jag lyssnar noga, så tycker jag mej "kanske" höra en svag klockklang.
Men H. Martinsson säger, att naturligvis ringer de inte.  Men varför inte få ha sin lilla tro.
I den torra gräsvallen utmed grusvägen till brevlådan står den lilla blåklockan i tätta drivor När vinden drar fram böljar drivorna i blåaste blått.
Inne i dungen med de gamla ekarna växer den större blåklockan; djupare mörkblå, elegantare, mera sparsam.  Försök att få in den på den egna ängen har ännu ej lyckats.

Det har påståtts att de första klockgjutarna , som lär har varit kelter och som förde med sig konsten att gjuta järnklockor  långt före kristendomen, tog campanulans form till sina klockor.
En enda klocka valvdlikt välvd så skimrande enam  inne långt i skogens mörker.
Men kanske är det knopparna som är det vackraste med sin delikata färg av grönt och violett. Och inne i den hård knutna knoppen står ståndarna fullt mogna ännu oåtkomliga för beröring av insekter. Så öppnar blomman sig och humlor, bin, skalbaggar finner ett skafferie fullt med frömjöl att ta för sig. Insekterna tar gärna sin tillflyckt till blåklockan vid regn eller blåst eftersom klockan hänger neråt blir de inte våta och vid blåst vänder sig blåklockan med vinden, undgår insekterna att blåsa bort.

                                                    margareta

FÖRSTUKVIST

Förstukvist, det ordet finns inte på något annat språk. Det heter veranda, entre´ eller trappa.
Men den springer fram som just en kvist, ibland med smått blommande yvigt snickarglädje mot taket.
Ett tak, ett litet, ska förstukvisten ha, däri skiljer den sig från verandor, entre´er och vanlig trapp.
På kvisten ska man sitta barhuvad, en kort stund medans potatisen kokar och man tänker på att den borde ha sig en dillkvist. Den  här årstiden - man  sitter gärna och rensa svamp med en kopp kaffe.
Man kan se spindeln på sitt typiska sätt vågar livet för en flugfrukost. Intresserade åskadare är oxå bofinken och flygsnapparen.

Och just nu faller då jag skriver den här lilla snutten, en lite skur, gruset blänker vått.  Men här sitter man skyddad i sin inglasade förstukvist.

Lite norrut såg jag den vackraste förstukvisten man kan tänka sig. Ganska lite åt väster, här gällde det nog att ta vara på de sista solstrålarna. Målad i vit med ljusgrönt och rosa,  ljuvligt snickarglädje, korta bänkar.

 margareta

NYCKFULLT VÄDER

Efter regnet

Ljuvlig förmiddag, små vita moln på en blåklintsblå himmel, 24 grader,  tryckande värme.

Vi tar båten för en tur på sjön,  med kaffekorgen och en ev. plastpåse för svamp. Varför inte  till andra sidan sjön. Inne i vassen hann vi med kaffet och bullar, men sedan ganska så snart..... Vi inser att vi inte hinner hem.

Vi hinner få i oss kaffet då horizonten blir olycksbådande

En övergiven stuga!

En övergiven stuga med veranda blir våran räddning

En våldsam skur

Efter 20 minuter är allting över!

SYLTATDE KANTARELLER

Så var det en halvdag i svampskogen igen. En Indiansommardag.

Senare blir det syltade kantareller. Mycket omtyckt med grillad kött.

Allt jag kan om svamp har min finska bekant lärt mej. Hon som är uppväxt i Karelen.  Uppväxt  med svamp till  frukost och middag.

Finnarna är mycket duktiga och säkra på svamp.

Prisessornas kokböcker fick jag ärva efter svärmor.  Oxå trevligt att "bara" läsa
då man slöligger i hammocken.  Oj så mycket kul som står skriven i böckerna.  Som t ex: dekorerad grillerad grishuvud
 eller Rusks eller likör på slånbär. Jättespännande

Senare  blir det ett dopp vid bryggan, innan jag somnar över matbordet.

PLOCKA SVAMP IGEN

Så är vi i skogen igen och igen.  Allt doftar från marken från luften.

KANTARELLER

VI ÄR I SVAMSKOGEN

                                                        VI ÄR I S V A M P KOGEN

vi är i svamskogen

                  HAR DU SETT HERR KANTARELL

14 /8

14/8, och luften är mjuk,  horisonten blå, silverblå.  Vindstilla inte ens asparna darrar.

Och här kom   Kalixpelle  och tog kort

Den här scrubbhandsken älskar jag



En hud som redan är torr, måste smörjas då man bada nästan varje dag.  Har länge letat efter  en kräm som skall kännas skönt  och trevlig att jobba med(masseras in)  den här får mer än godkänt.

Eucerin!  den älskar jag oxå.

margareta

AUGUSTI

12/8  simmar jag  ut mot horisonten. Det skvalpar så härlig.  Än skimmrar sommaren.  Bryggan är världens medelpunkt.  Runt omkring finns bara sjön som en blå skål.  Dycker, bryter igenom det gröna, blåa,  svarta virvlar.
Så mjuk , steg i och ur vattnet ideligen. Lät det mjuka klara doftande vatten strömma över ansiktet.
Så en snabbdykning igen. Kommer upp med vattnet sorlande in i örontrumpeten.

När jag simmar närmare bryggan märker jag ju ett mildare brus. Skvalpar så villigt kring min kropp, dropparna  rinner som silver från mina lår. Och bryggan är så varm.  Fotsulan som möter de mjuka varma tiljorna. Sländorna flimrar genom luften, raffinerade sensommarssländor i tweedfärger, brunt, koppar och brons och till det guldfärgade vingar ett stänk av rött någonstans en svart prick längst ut på de tunna darrande guldet.

margareta

SÅG UT SOM KROSSADE JORDGUBBAR

Vi lekte vid järnvägsstationen. Spåret  dallrade i hettan. Just som tåget gått förbi hörde vi skriket. Inte som en skatas. Ingen vissling. Ett gällt genomträngande.
 Det studsade från spåret i solhetten.
Vi rusade dit och såg igelkotten sitta fast på den flimrande rälsen. Den grå stickiga pälsen var uppsliten på ena sidan, det såg ut som krossade färska jordgubbar.
-   Morfar, kom och ta loss den, skrek vi.
Han kom med en tung spade: Han suckade, det bruna gruset på banvallen rasade kring hans skorI
Tre gånger lyfte han spaden och slog.
Igenkotten rest tjock borst, den hade kvar försvarsreflexen. Halva igelkotten skrek snett, som besatt.
Morfar hastade bortvänd med blodigt hand för munnen.

-   GÅ härifrån barn, sa han med grötigt  röst.
Långsamt trampade vi baklänges i gräset, Luddtåtel, borsttåtel, dallergräs kittlade oss på barbenen, i knävecken. Vi bet blåa tandbett på knogarna.
Innför stacketet såg vi hur morfar stod och slog och slog. I det jäsande hettan visste vi inte vem som stönade,  ibland lät det som ett barn. Från träden på andra sidan rälsen låg skuggan tät som våt sammet. Så hördes den den dammiga dunsen då morfar sköt ner igelkottens kropp i diket. Hundkäx, grodblad och hirsstarr gapade till.


Länge stod morfar lutad mot grindstolpen. Hans panna dröp av svett. En insekt flög förbi med högt virrande, borrade sig rätt in i himlens blå.

ASSOCIATIONER

Det ligger en ros av sammet i min vänstra byrålåda. Den är tufsad och tillplattad som det mesta blir med tiden i en byrålåda. Den tar ganska stor plats i en proppful låda. Men inte i förhållande till sitt värde.  Jag tar den i min hand - och strax strömmar stötar av den sötma och de ve som tillvaron är sammansatt av genom mina ådror. Den tilltufsade rosen  med en svag doft av 4711. En gång var den inte platt. De gröna sammetbladen böjde sig mot varandra, mjuka och ändå spänstig som kronbladen på en riktig ros. Min mamma hade den på en blommig sommarklänning. Lysande smaragdgrön skimmrade den mot det blå och röda luftiga blomtyget.
Jag låg i sängen med röda hund. Mamma skulle på tantträff(fest) - det hände inte så ofta och därför var det en stor händelse - hon stod framför den tredelade spegeln och krusade det mörka håret med tång och hela rummet luktade varm denaturerad sprit från lampan som tången värmdes på. Det var en doft som alltid betydde kalas och roligheter oxå för mig. När jag skulle bort på julgransplundring eller skolavslutning brukade mamma kröka mitt jätteraka  hår lite i topparna och livet fick en helt annan mening.
Så fäste hon den gröna rosen på kläningen. Jag såg henne i spegeln och hon var den vackraste mamman, en singoalla eller någonting annat underbart lysande exotiskt mitt i det gråa slitna, grönsåpedoftande.
-  Så vackert du är mamma, slank det ur mej.
Hon vände sig hastig om - hon gjorde allting hastig - och log mot mig, glad och  rörd, överraskad av komplimangen.
-  Om du bara tvättar dig ordentligt varje dag, borsta och flätar håret, så kommer du oxå att bli  vacker min flicka, savrade hon.
och jag satte upp mitt prickiga, blanka rödahundansikte bredvid hennes bleka i spegeln och vi skrattade, så vi skrattade.
Det var en stund av närhet och värme.
Därför sparade jag rosen. Därför spara jag sprucket porslin - kanske finns en krummelur på koppen som tröstar en mörk vintermorgon när man spillt på bordsduken -  små trähästar med 2 ben, böcker utan pärm. Löjliga teckningar gamla spetskragar, samlade snäckor från stranden.
Det har blivit en ansenlig mängd underliga prylar och ju äldre jag blir desto mera fästad blir jag vid all gammalt bråte.
Ungdomen föraktar de där sparandet(Loppis loppis). Jodå så gjorde jag oxå i grönskande  år. Men snart så kommer tiden då man sitter där och vill bli påmint om en mängd små glömda stunder.
Ofta får man rådet att kasta bort grejer som är spräckta eller tappat ett eller annat ben. Jovisst. Mitt kloka, ordningssamma  jag håller med om det. Hur går det då med minnena, associationerna?  hur torftigt blev inte live med idel  nyahela  ting. Aldrig kan ge några stötar av lycka,  vemod.
Om min sammetsros kom bort skulle jag kanske aldrig mera kunna återkalla den härliga känslan av mamma i festklänning, närheten till henne och inte heller den  festliga lukten av locktångssprit. jag kanske INTE ENS SKULLE KOMMA IHÅG ATT JAG HADE  HAFT RÖDA HUND ELLER INTE......

.

ELSA BESKOW

Och länge efteråt doftar fingrar och händerna!





En grön bänk jag sitter på ; Intill växer rölleka och ålandsrot.
I de flesta trädgårdar jag sett är blommor och nyttoväxter separerade: Blommorna prunkar vid entr´e och rabatt medan köksväxterna är lite hopfösta åt baksidan.
Två världar som inte vet om varann. (Läs "blomsterfesten i täppan", där Elsa Beskow verkligen skildrar blommornas klassamhälle!)


Den här trädgården den är inte alls stor.  Här står rödbetan och ärter nära den ljusrosa rosenbusken och en plym prästkragar. Här växer timjan och oregano och dragon som en buske med lavendel som står som en sky mot grusgången. Här fladdra fjärilar som rosetter. Vinbärsbusken står strax intill.



SLÅTTERGUBBEN

Än skimrar sommaren och svalorna har fått sin andra kull.

Ängshaverrot(Slottergubben) . Här gäller det att var morronpigg om man skall få se Slåttergubben stora korgar öppnade. Redan 04.00 på morronen öppnas de, om det är soligt väder och vid 13.00 tiden slås de ihop igen. Slåttergubben finns i hela Europa. Den växer på kulturmark, gärna vid vägkanter JUST NU.  Man ser Slåttergubben vid vägkanten, då den blir 1 meter hög.  Tyvärr har växten försvunnit mer och mer, p g a att man slår väggrenen. Ängshavrerroten är en av våra absolut bästa vildsalladsväxter. Man kan  äta växtens gröna delar. Själv  har jag den i sallad då  jag hittar den vid enslig väg.

INSEKTER

Slitsamt att var insekt, GETING, på sommaren. Hittills har inte sommaren bjudit på så många tillfällen i umgänge. Men dom är på plats. I en gammal stubbe bor bålgetingarna. Den enorma drottningen har inflygning över våra rabatter. Hon brummar hemtrevligt öronbedövande. Trots sin storlek är den känd för sin fridsamhet.
Nu ska ni inte tro att jag är småkrypskramare sedan barnsben. Tvärtom. Jag har lidit av spindelskräck, och varit panikslagen inför getingar. Slog sönder ett knä i flyckten från en geting. visst gör det ont att bli getingstungen, men jag är inte allergisk. Det värsta som hänt är en språngmarsch när jag kom för nära ett jordgetingbo.
Men på senare åren har mitt förhållande till krypen förbättras. Getingarnas gadd är för att paralysera byten som de fångar för att mata sin larver med. Larverna vill ha färsk mat under sin uppväxt. Eftersom larverna vill ha färsk mat under sin uppväxt ska giftet inte döda utan endast göra bytet lätthanterliga.
Många insekter - inte bara humlor och bin - är jätteviktiga för pollineringen.
OCH IDAG LÖRDAG DEN 4/8 VAR EN INVASION AV INSEKTER I MINA RABATTER!

EN HÖJDARE - FLOX -

Regnet har varit en tillgång för min trädgård,  t ex Flox blommar riklig. Ingen mögel på bladen ingen svamp angrepp på växten. 


Flox för fyr och flamma. Kraftiga färger och mustiga dofter. Trädgårdens mest lättodlade och vackraste växter. En höjdare i rabatten.  Lättskött tycker jag. Men det finns oxå sorter som är milda i färgerna , lavendelblått, ljusrosa och vitt för den som vill ha en romantisk rabatt

BLÅKLINTSBLÅ

BLÅKLINTSBLÅ,

Fjäderlätt

sist jag köpt en bikini var 1990

den färgen skulle den nya bikinin ha.  Jodå den färgen fanns, t o m på rea.Och så var saken klar. Inget velande.

Så sköna de nya baddräkterna är, fjäderlätta, tyget torkar på en kvart.
Min första baddräk var virkad i fiskegarn efter ett mönster i någon veckotidning. 14 dar tog den  att torka.
Då den var blöt blev den hård som presenning, skavde på innanlåren och under armarna.

TRÄDGÅRDENS DOFTER

Människan har säkert uppskattat dofter ända sedan tidernas begynnelse. Luktsinnet är svårdefinierbart och nära besläktat med smaksinnet. Säkert något som roade kokar förstår att utnyttja i sina matkompositioner. Trädgårdsodlare har oxå varit medveten om dofternas speciella charm och vet att utan doftväxter skulle trädgården var betydligare fattigare.






Dagliljor(Hemerocallis) , blommorna är kortlivade, men de modernaa hybrider blommar så rikt, så de bär mängder med liljelika blommor under lång tid. Många har fin doft. Särskild den klargula( H. lilioasphodelus) nästan som kaprifol. Numera finns det inte bara i gul utan  många nyanser i orange, rött och tvåfärgad. Knopparna kan användas som grönsak, t ex fritera







.