Sidor

torsdag 5 januari 2012

5-ÅR DAGBOK

Spännande och lite otäckt med en ny dagbok.

På nyårsnatten tog den gamla slut. Det var 5år sedan jag köpte mej den själv. Och tanken var ju att jag "endast skulle skriva glada händelser". När jag nu bläddra i den, ser jag att den fromma önskan i stort sett gått i uppfyllelse. Kanske beroende på att man allra helst antecknar de goda och trevliga upplevelserna -  man har ju bara fyra fjuttiga rader för varje dag. Och inte är det som i tonåren man kved ut sin smärta sida upp och sida ner.

Sen är jag ju lite skrockfull, man undviker tråkigheter. Tråkigheten  kanske får fäste och tar nya tag. Usch nej.

Fem år. Jag känner den isande fläkten som löper förbi. Fem år. Vinter, vår, sommar, höst fem gånger. En lång tid - men ändå så försvinnande k många namn som jag inte längre behöver skriva.....Men några nya har tillkommit.
Lyckan, tråkigheten och döden smyger sig in bland anteckningar om väder och tandläkare. Fågelfrö igen, blomlökar. Väntar på våren och de första, allra första , Tulipa bifloriformis en miniatyrtulpan som står bland småtalarna,  senare Tulipa vvedenskyi, stäpptulpan mönjeröda blommor breda blad. Scillor ......! Stopp nu är jag inne bland vårblommorna. Jag längtar.   Dopklänningen som äntligen blev klart med alla namn inbroderad oxå blåa och rosa små blommor broderade!  Men om mina barnbarn någon gång 2040-talet, då jag förmodar att pennan har ramlat ur min hand, läser mina dagböcker för att veta min åsikt om det som hände i Harrisbourg 1979,  eller Tjernobyl (Ukraina), Thailand blir deras vägledning rätt skev. Men däremot 2002 0101, -19o.  Barnbarn sov hos mej; ett litet barn sover hos mej!  Lördag samma månad barnvakt hela helgen,  hon krånglade, längtade efter sin mamma, vi tappade bort hennes napp. Kan ju var bra att veta för mamman.
Åkte tåg/bil till Falköping, barnvakt. Oj så mycket barnvakt. Fram och tillbaks genom Sverige, sitta barnvakt, träffas, omgås, man längtar alltid. Härlig att man orkar. Och så HAN, som är i himmlrike som är våran ängel. Jag måste ju till graven! Oxå han är noterad i dagboken. Fortfarande; hur kunde det........, varför?

Och nu dessa blanka sidor som skrämmer mej. Dessa fem nya år, dag för dag. Det är som att gå i en trappa utan ljus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar