HÖR NI UNGAR!

Gamla moster bor i kvarteret vid Brunnsviken. Hon bor i ett hus som håller sig uppe på rappningen och gasledningarna. Ibland snöar takmålningen sakta i mosters vita hår och för att ställa nånting in i kylskåpet måste hon ta i allt hon orkar för att kunna rubba kylskåpsdörren.
Ägaren till huset är en principfast man som nog har lovat sig själv  att inte reparera förrän Åland blir svenskt, men moster hon överser allt det där. Hon bor där för Utsiktens skull. Året runt tillbringar hon många häpna stunder på balkongen - en bräcklig tingest, genom golvspringorna kan hon betrakta livet fem trappor ned - i  stum hänförelse över snödiset över Stallmästergården, månens silverglim över Brunnsviken och solnedgångarna bakom  Haga Norra Godsstation. Moster följer oxå noga med allt som cycklar, går,  bilar som trängs i korsningen Haga Norra.
Häromdagen fick lila moster besök av sina barnbarn. 

De äldsta barnet en pojke, dunkade lila moster i ryggen, sa tjing, vrängde av sig kavajen och släppte den den på en stol - den föll bredvid - stegade in och började banka på pianot. Det andra barnet, av honkön, slank under mosters arm utan att varken säga tjing eller annat, pep bara rakt in, började dra ut lådor och öppna skåp för att se om nånting kommit till sen sista besöket.
Lila moster sa Goddag goddag, så roligt att ni kom, vill ni ha lunch? Den äldre hojtade  "fint" genom pianotsspelets åska - han använde båda pendaler - den yngre svarade inte alls hon var upptagen med att vrida om en nyckel åt fel håll i ett lås som den inte alls hörde till.
Lila moster bjöd på skinka och ägg. "Bacon e bättre", sa yngre barnbarnet och visade därmed att det kunde tala. "Jag äter bara gulan", meddelade den äldre. Han vägde på stolens  framben, klarade balansen någorlunda genom att vila på armbågarna på bordet. Moster tänkte vara  uppfostrare.  Häromdan, sa hon, vid busshållplatsen med  2 tunga  plastpåsar och när jag skulle sätta mej på den  lediga stolen  slank en liten jänta förbi, framför mej så jag nästan ramlade omkull, satte sig på den lediga stolen, så jag fick stå hela vägen. Nå, var det trevligt?
-  Klart de inte va, sa äldst barnbarnet medlidsamt och slickade kniven med äggulan. Moster få ta taxi.
Moster drog ett annat excempel:
-  Häromdagen när jag stod på balkongen såg jag i kikaren några barn som skulle stiga in i en båt, kan ni tänka er, de neg så fint så det var en fröjd att se.  Kaptenen  sa välkommen och barnen sa tack så vänligt.
-  Hör moster bra genom kikaren, frågade barnbarnet som är tekniskt intresserat? Moster rodnade lätt.
Den äldsta var färdig med gulan och hade vägt nog på stolen. han lämnade bordet utan att ödsla tid på varken bordsbön eller artighetsfraser,  återgick till pianot.
- Vad jag skulle säga sa moster med höjd röst för pianots skull, var att det är så trevligt när barn är väluppfostrade.
Den äldste slog igen pianolocket. För det första får vi aldrig hälsa på  kaptenen när vi åker till landet och för det andra får vi aldrig gå på kommandobryggan.
-  Och hör sen, tillade det mindre barnbarnet, som just dragit fram ett stort papper ur  mosters sekretär och börja vika ihop det till ett flygplan.
Lila moster hann rädda sitt testamente innan det flög ut över Haga Norra från den bräckliga balkongen.

.