EN MORRON SOM DEN HÄR

God morgon alla vänner (och ovänner) denna oändliga, nästan outhärdligt sköna morgon i vårt enda liv,  (jag talar för mej själv, andra kan var av annan åsikt)! En östergök långt, långt på andra sidan sjön.  Och bakom allt, hundskallet.

Solspeglingen på vattnet.

Lätta moln som famnar andra lätta moln. En morron som den här, då det slutat regna, och alla träden blommar och deras blad är som siden. Luften vibrerar av mjuka ljud  som om allting skrattade tyst och myggorna kläcks i vattentunnan.
En morron som den här ville man börja ett nytt liv. Ta om från början. Göra allt det där som man försummade. Göra allt bättre, äktare, sannare. Ett långsammare liv, nyttigare liv, ett att måla upp med poetisk ingivelse. Inte så mycket tycken, fördomar, småsnålhet och kritik. En morron som den här grips man av längtan, att åter vara ung, lagom ung. Hålla handen under bordet eller ovanpå, höra alla ljud klart - som den där östergöken - springa på stenar på stranden och strunta i allt möjligt.
Och sedan tänker man att det är ju helskotta för sent, tokfjolla. Alla vägar är stängda. Ingen som vänder sig om efter dej längre. Själv kan du förändra ditt liv genom att börja sy hängare i handdukarna. Det skulle omvärlden märka. Nej, det är försent. Nu när man måste räkna med att varje möte är ett farväl. Det var bara en djärv tankele, eller dumma fantasier.
EN DAG SOM DEN HÄR!