Hon var en stor personlighet. Tala om att en hönshjärna är liten, nedå, inte hennes hönshjärna. Och vacker var hon! Egen uppfödning (en slump) pappa var den stolta och store Rodhe Island. mamman vanlig vit leghorn(som slapp hönseriet, skulle bli slakthöna).
Som sagt, hon var verkligen vacker. Hennes fjäderskrud var grå i nattens mörker, men vid minsta lilla solglipa så skiftades alla gråa nyanser i hennes fjäderskrud, Fjordgrå, Islandsgrå och vid full sol flyttande het bly. Saffransgula klor, och en hallonröd kamm. Hon accepterade att barnen fick bära henne då och då om barnen hade mask i fickan att muta henne med. Själv kom jag nära henne endast då jag grävde i grönsakslandet och hon ville åt masken nära min hand. Först då, och mycket försiktigt fick jag strycka hennes rygg. Dock inte mera. Men - hon visade på annat sätt sitt gillande att hon tillhörde familjen. Varje dag vid 1/2 5 låg hon utanför köksdörren - väntande på mej och en liten pratstund med en smula kaffebröd från jobbet. Sedan återgick hon till hönslivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar