Sidor

lördag 4 februari 2012

KNÅDBOLLEN IGEN OCH IGEN

Med spaden i full kraft körde jag ner den i , som
jag trodde jorden; Men där var en riktig bamse
gråsten. En oändlig smärta i högra handen. Efter
månader, helt omöjligt att dra på stödstrumporna
som är så sköna, ej heller riva upp flicken på t ex
mjölkpaket - min högra hand var obrukbar. Då ...

Jag har en liten sjukgymnast, som hjälper
mej ibland. Hon har rosaljusggrått hår.
som står rakt upp och hon är full av liv
klokhet, allvar och lustigheter. Plötslig
stannar ultraljudapparaten,  ser  mig i ögonen
och säger; Bra! Ta nu varje dag, gärna då du
sitter vid handarbete eller datorn och knåda en
stund. Vi lever ju. Vi har och har haft skojigt.
Men här i mitt jobb ser jag så mycket som gör
mej helt förtvivlad. Jag ser unga människor,
tonåringar som har blivit skadade, i olyckor i
våld aav alkohol. Eller unga redan vid födseln
som aldrig kommer att ha roligt i livet som vi.
Men som har en längtan i bröstet efter nånting
någonting gränslöst.

Men det värsta är medelålders, De som bara är
medelålders, men som praktisk taget redan är
döda. De som inte har brytt sig om att lära sig något,
 inte att försöka göra det vackert. Allt är likgiltigt.
Jag blir alldeles sjuk när jag ser hur grått de lever
utan att spärna emot det minsta.

Nu är jag färdig med dej för idag. Vi ses på tisdag.


7 kommentarer:

  1. Vilken vis sjukgymnast! Skönt med någon som förstår... Fast det där med medelålders håller jag inte med om. Jag är ju där och jag tar vara på varje sekund! Jag lär mig ständigt och jag älskar att lära! Krämporna får man på köpet ;-)
    Maken är funktionshindrad pga polio som barn. Han är yngre än mig och beviset på att allting går. När jag sliter sönder ledband i foten och gnäller är det jättesynd om mig, men jag blir frisk igen...
    Jag hoppas att din hand mår bättre. Den är en viktig del av ditt liv. Knåda på!
    Förresten är stödstrumpor GULD ;-)

    Kramisar, Lisa

    SvaraRadera
  2. Stödstrumpor är guld värda! Inte bli trött i benen på kvällen.

    Ja hon är mycket klok. Och jag värdesätter att få höra hennes livsåskådning.

    Mina barn 50/48 år , friska och pigga, har 2 nära vänner, dom 2 pojkar, lika gamla som mina barn, är neurosedynskadade, mycket svårt. Deras mammor åt dessa fördömda piller som fanns på 58/59. Men en sådan fantastisk livsglädje. Den enaa av pojkarna är nu gift med en flicka som är hörselskadad - och ! dom har fått 2 barn som är helt normala. Tänk så livet kan vara fantastiskt!

    SvaraRadera
  3. Jättebra att du knådar. Och så klok du är som tar goda råd på allvar, många struntar i det. Och tänk, med hjälp av knådandet kan du baka rågbröd! Om du skulle vilja.
    Och håller med dig, man ska inte gräva ner sig i sina sjukdomar och bli bitter, det blir det inte bättre av. Så heja dig!
    heanku

    SvaraRadera
  4. Hej Margareta.

    Nu har jag hittat till din blogg.
    Du skrev hos mig att Gulklinten också var Ålandsroten.

    Men det är inte samma växt.
    Ålandsroten , Inula helenium får blommor som liknar prästkragens fast lite glesare.
    Och den blir upptill 200 cm hög.

    Tack för din kommentar.

    Gunilla

    SvaraRadera
  5. Du har såååå rätt så rätt! Ålandsrot, är en medicinalväxt!, och inget annat.

    Jag har 2 riktiga praktväxter, dessutom tål de väldans mycket både varmt och regnig väder.

    margareta

    SvaraRadera
  6. Hej igen Gunilla; Jo dessa två växter ät mycket lik varandra, Ålandsråten är oxå oerhörd rikt och frodig bladverk/grönska.

    margareta

    SvaraRadera
  7. Klok kvinna din sjukgymnast och så rätt hon har. Medelåldern är för många en tråkig och jobbig tid. Man har tonårsbarn och gamla föräldrar och mitt i det står man och ska vara med överallt och dessutom jobba och har man otur har man en krävande gubbe också som ska ha sitt. Nog kan man bli grå och trist för mindre och tappa livsenergin. Det har man minsann sett många exempel på. Livet är fullt av halvlessna människor

    SvaraRadera