Sidor

torsdag 23 februari 2012

HUNDHÅR

När jag kom in med plastbaljan fylld av ren tvätt och överst örngått,  med veckade band, och glasögon dinglande runt halsen, var huset alldeles tomt och tyst. Ytterdörren stod öppen och solen flödade in  på farstugolvet och en liten vind for genom huset med en doft av sjön och vass.
Alltsammans kändes plötsligt i eftermiddagens gyllene ljus så helt fulländat, örngått med veckade banden och tofflorna  som vi dragit runt på golvet, hundhår i drivor framför byrån och rummet som svämmade över av tidningar, viken nedanför som var randad av silver och schiffergrå med silverstänk, flimret av silat solsken genom kala grenar och det tunga suset av ekarna, och jag såg att allting var skamfilat och behövde fräschas till, måla, och den slitna mattan i farstun, de slitna gråa träet på veranda trappan inte skulle hålla en sommar till. Och jag älskade alltsammans med sorgens ömhet och kände att det var ett hem. Varför flammar en kärlek upp när den snart skall slockna!

Kylan finns kvar i den skuggiga luften och den smakar vinter.

7 kommentarer:

  1. Ligger mycket i de där orden!

    För visst är det så att man älskar även det slitna, det som faktiskt har haft längst tid på sig att bli älskat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja så är det med ett hem. Så mycket minnen. Så mycket kärt och för varje dag som går och inte kommer åter - man vill inte skiljas!

      margareta

      Radera
  2. Så bitterljuvt du beskriver ditt hem... Det blev en känslosam resa - från den härliga stämningen i början till vemodet på slutet. Vackert...

    Torsdagskram, Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vårsolen som avslöjar allt slitet - och så man älskar allt, allt i ett hem!
      Jag blir melankolisk av vårsolen - hur många, hur länge -

      margareta

      Radera
  3. Det slitna bär på minnen från det som varit och känns därför som gamla vänner man är rädd om, men dom måste vårdas.
    Nackdelen med vårsolen är att den kommer sig in i de minsta hörn, ja överallt, och avslöjar både det ena och det andra. Snart står solen högre på himlen och dammet lägger sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blir så melankolisk av vårsolen - allt de slitna - allt kärt - och vill inte ändra på något.

      margareta

      Radera
  4. Kom in via flera stycken innan jag hamnade hos Dig. Du skriver väldigt inlevelserikt.Sådant gillar jag-
    Tänkte smyga ut men så ångrade jag mig och nya människor i nya bloggar är alltid uppskattat.

    Tack för första titten !

    Mi

    SvaraRadera