VID KÖKSBORDET

 

Han bjuder på förrätt

 

Hon sitter tillfälligt på sned vid köksbordet. Hon har inte dukat vackert alls , ingen blomma smycker bordet, och klockan är kanske 5 eller oxå är den 9 och ingen eld på  spiseln. Hon äter en kall kokt potatis med skalet på. Potatisoraklet från TV, mästerkocken, fnyser alltid åt dem som saltar vattnet till skalpotatisen.
Ingenting av saltet tränger genom, säger han, och det har han väl rätt i, men mästerkoken tycks inte äta sina potatisar med skalet på. En kall kokt potatis med saltkristaller på skalet är en läkerhet.
Hon sitter inte och önskar sig nån vol-au-vent i stället. Jo kanske med trattkantarellstuvning......... men vem skulle göra den?
Och när hon är hos sin lilla frisse händer det att hon gräver i väskan efter en penna och så skriver hon av någon gratäng ur de charmanta damtidningarna, eller någon sallad av havets frukter eller nån smörgås, "mättat som en rätt" på ett eller annat kvitto som hon hittar i väskans vimmel, och tänker belåtet att det där kan man väl pröva någon dag - kanske.
Men människan spår och oordningen rår. Hon möter aldrig de där kvittot igen, det ligger nog kvar bland papiljotterna.
Hon har på äldre dar känt en dragning åt Grupp8 . Oh nej då.  Hon är inte på barrikaden, men i tysthet kämpar hon mot kvinnoidealet. Var gång hon har vunnit en - om än aldrig så litet - seger över glansbilden "den perfekta dubbelarbetande husmodern" känns det som om hon blev av med litet gift i blodet. Hon är inte ute efter någon skalp, egentligen tycker hon att karlar är rara, och länge kände hon sig dristig, ja, nästan  dumdristig när hon bad gubbs gå ut med soporna.  Han sprattlade oxå emot duktig i början. Nu spratlar han inte mer.
Ibland hände, när hon just kom med famnen full av tvätt och vattenkannan och någon tebrickan och damsugaren och något barnbarn och hon precis satt ännu ett papper i sin skrivmaskin, som var tom och gubbs kom och sa att skräddaren inte kunde sy i knappar längre, och vad skulle han nu göra, man kan ju inte gå med skjorta där det bara fanns 2 knappar att knäppa? Eller kan man.....?
Hon lärde sig att att stoppa till öronen för denna hjärtslitna vädjan, så kom den dan då hon räckte honom nål och tråd, skyllde på att "jag är lika dålig som du". Numera sitter han from vid köksbordet och kan t o m klara hyskor och hakar. Sticker sig i fingret och småsvär. Ja, annat var det på hans mammas tid  - som han säger -

Men idag fredag lagar han middag .- och lördag oxå!

 Han är rätt bra på sill med kokt potatis!

 

 

 

margareta