SEPTEMBER




Sen många år har jag haft en stor En som riktmärke då jag går i skogen. Det finns somliga träd och buskar som man måste hälsa på. Jag brukar plocka enbären i de olika färger. Ha som matkrydda och ibland ge som present. Men rispor får man.
Liksom av björnbär. En gång plockade jag björnbär vid en annan jätteen, solen lyste på de blanka svarta bären. En taggig gren hade valt ut enen och klättrade upp  mot solen. Det var ett ovanligt bekvämt plockställe för att gälla björnbär. Man måste ju klä sig som för slagsmål!
Vet ingen buske som lämnar så motvilligt ut sina bär. Och snåren blommar samtidigt med vita blommor.
Det gäller att ta det mjuka saftiga bäret nätt - det sprutar av liv, saft och små kärnor.  Sedan har man 3 burkar  rubinsvart sylt i kylen!  Till frukost med stark kaffe och tidning, oj en sån höst som jag ser framemot.