MARABOU var en mycket bra arbetsgivare. Ordning och reda, lönen på lördag, kontant i kuvert.Allt skrivet för hand. Personalbostäder, personalmatsal med bra mat varje dag, värmeskåp för den som hade egen matlåda. Luciafest på morgonen(Carina Märta var Lucia 2 år i rad) . Rökpauser och Toa runt hörnet. Handfat med varm och kalt vatten.
Men nu hyrde vi eget: Ingenstans att tvätta smutskläder. Klart man kunde lämna till tvättinrättning, men den kostade och tog tid att få tillbaka.
3Flickor med 3x i månaden mensen, underbyxor på den tiden var tjock flossad bomull tog 1 vecka att få torrt. Vi slog ihop våra "kloka" huven, hur göra. Inhandlades nylontrosor. (Som torkar fort).
Gå ifrån löpande bandet fick man endst göra vid toabesök eller ta ett bloss.(, Ja så var det på 50-talet.) . Also , någondag bad någon av oss, att få lämna bandet för ett extra bloss. På Toa tog vi av oss våra nylontrosor och tvättade dom under rinnande varmtvålvatten. Vred hård hård, och så in med trosorna i matlådan ,satte röd gummisnodd runt, för säkerhetsskull, och så snabb iväg till matrummet till värmeskåp som sattes på full styrka. Vesslesnabb åter till platsen vid löpande bandet. Inte en ögonblinkning! men vi 3 vi visste. Skulle någon skvallra eller tipsa andra, så var det kört! Där stod vi då utan trosor, i vita rockar vid vårat band och fortsatte som om ingenting hade hänt. Vid skiftets slut passerade vi värmeskåpsrummet, våra trosor var t rena och torra! Så skönt att gå ut i vinterkylan med varma trosor! Nöden är uppfinningarnas moder.
Fortsättning följer
.
Men tänk om de smält. Nå, nöden har ingen lag.
SvaraRadera