RANDI, kvinnan från Bergen
Randi , (föddes utan livmoder). Hon väntade på sin skilsmässa, och jobb fick hon vid Marabou i Sundbyberg.
Barbro var på mödrahemmet, Inger var död. Så Randi flyttade in hos oss.Vacker, kompis som 17, hjälpsam. Hon självutnämnde sig till våran storasyster. Gör inte så eller; gör så här istället. Hon såg efter oss. Vi trivdes med varandra. En dag så meddelade hon; imorron försvinner jag till Stockholm. Vadå, vad har hänt, så tråkigt. Hon visade oss blåmärken på brösten och halsen. Han förföljer mej , han väntar på mej i porten. Jag är rädd för honom. Jag måste härifrån. Jag skriver! Telefon fanns fortfarande inte i våran värld.
14 dagar gick, så kom ett brev. Har trevligt jobb och har ordnat åt är 2 oxå, om ni vill. Boende är svårt i Stockholm.
Nu kom en ny tid! Vi hade fått anställda vid SARA-bolagen, Nytt trevligt jobb på "Röda Stugan " med spriträttigheter, vid Mynttorget i Gamla Stan. 1x i veckan träffades vi flickor i OGO-kaffe Kungsgatan. Om man kom ifrån. Annars var stamstället ZANZIBAR bredvid BalPalais. Boendet var svårt . Men vi delade rum, 2 bäddar, eftersom hyran var så fruktansvärt. Och ingen tvätt eller mat på rummet. Hyresvärdinnan
hade full rätt att snoka i rummet om hon så ville. För att dryga ut lönen fick vi vissa nätter jobb som cigarettflickor på Kvarnen, vid Medborgarplatsen. Fortfarande var vi ett gäng, höll ihop och hjälptes åt. Randi höll i trådarna.
Carina Märta försvann först, hon hade fått kontors/receptionsarbete vid Ostermans Bilsalonger vid
Stureplan. Randi föreslog vi skulle på kvällstid lära oss maskinskrivning som hon oxå ordnade. Vi släppte
nattjobbet, och det kändes minnsann i plånboken. Randi hon tänkte och planerade åt oss. För nu hade Gerlinde kommit till oxå. Vi började läsa tidningar. Titta här sa Randi; hur mycket trevlig jobb som helst. Inte ska vi fortsätta med servering och skiftjobb. Nej vi ska ha dagtid , ledig på kvällarna och söndagar. Se här Margareta, Kungliga Telegrafverket vid Slottsbacken söker språk-och maskinskrivningskunnig folk. Nej , jag vågade inte. Hon följde mej ända in till vakten. Väntade på mej, de där tog lång tid .
Randi började samma månad vid Försäkringsbolaget som jag började vid Kungliga Telegrafverket Slottsbacken, Gerlinde flyttade till Röda Stugan efter mej. Vi träffades 1x i månaden på Zanzibar, där fanns den italienska orchestern CASAMATA. Ooj så mycket som skulle ventileras. Goda råd goda råd, tips om rum, och prat om killar. Men, fortfarande väntade vi på den rätte. Vi var så romantiska! Han skulle var den ende . Jodå, vi höll på oss. Inte var det lätt, då vi blev upptryckta mot gadrobsväggen. Men våra lårmuskler var av stål . Randi släppte oss aldrig ur ögonvrån. Vi visste hur det hade gått för Inger, vi såg hur eländes elände Barbro hade ordnat sin tillvaro. Nej, för allt i världen så ville vi inte ha våra liv.
Men Zanzibar och Casamata, var som ett dragplåster. Trevlig som 17, trångt oxå på dansgolvet. En sån musik. Bara tryckare. Trångt oxå i damrummet, ja damrummet det var där allt hända som inte fick visas inne i lokalen. Kvinnor som grät av förtvivlan, han hade en annan, han dansade med en annan, han brydde sej inte. Vi hjälptes åt med nagellack på, då maskarna på strumporna gick. Tips var man kunde få arbort. Rum gick att hyra. Var man inte skulle hyra. Allt allt och allt mellan himmel och jord. Och vi flydde undan de män som stank alkohol. Damrummet var våran trygghet, och vaktmästern, och Randi.
forts följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar