Tom/Lasse
Lasse var i USA skulle gifta sig. Tom pratade om att söka tjänsten som platschef vid Midlanda Flygplats utanför Härnösand i Norrland. Om hon ville följa med upp över helgen och se hur där såg ut. Klart hon ville. Norrland tyckte hon mycket om, hade varit där på Almgården utanför Resele både sommrar och hemskaste vintrar med Carina-Märta och Signe. Med fantastiska sparkfärder utmed stora vägen. Häst och släde som flickornas pappa tog fram, inrullade i renskinn och fårpälsar, och åkte in i en vintervit granskog, snön yrde, älgarna sprang. Hon såg framemot att få följa med.
Hos hans gode vän Per, oxå han pilot, som hade sommarhus på Alnön, där kände de båda 2 att det här skulle bli rätt. Visst var det på Alnön hon första gången såg växten Linnean, hon blev helt betagen i blomman. På en kulle i granskogen bland mossa och stenar kröp Linnean utmed marken och bar sina skär-vita blommor högt på den smala stjälken, och såna mängder sen då. En lyckad helg! Och Lasse Löndahl han sjöng....... Just Lasse Löndahl var den stora idolen den sommaren, en mycket varm sommar. En sån sommar. Och alltid Torö där fortfarande segelbåten låg som de 2 hade tillgång till. Nu var det klart han hade fått tjänsten, hon sa upp sitt jobb på telegrafen. Vilken dag som helst skulle flytten till Sundsvall gå.
Volare oho cantare ohoo , jag svävar högt i de blå .....sjöng Lasse Löndahl!
Under tiden hade Ann-Charlott träffat sin kille Bengt M, ingenjör på Sandvik. A- Ch och Bengt tältade på västkusten, skulle var borta i veckor. Hälsa på släkten i Varberg. Förlovning! Kan var skönt att vara ensam nångång, Tom skulle testflyga ett nytt plan. Sedan var allt klart. Städade lägenheten extra fint, putsade fönstren. Och packade sin väska, så det bara var att ta väskan då han ringde på. Sedan skrev hon brevet till A-Ch om flytt till Sundsvall. Skrev oxå ner den nya adressen och telefonnummer, vilken dag som helst skulle Tom komma. Kvällen var ljuvligt, endast spårvagnens skramel hördes. Radion spelade Harry Brandelius; Hälsa dom där hemma. Musiken avbröts och Xnyheterna kom in; ett jaktplan hade störtat på Södertörn. Hon hörde, jådå, hon hörde exakt, men hon förstod inte. Nej, det här gällde inte henne! Det måste var någon annan. Länge satt hon ute på balkongen. Inte en tanke, hon var tom i huvudet . En taxi stannade; någon ropade från gatan; hon såg, Toms mamma!
Aina; Jo de var han! Aina fixade the, rostade bröd dukade i sovrummet. Vill du att jag ska sova här i natt hos dej, Jatack! Så ringde Per från Alnön, som genom Toms mamma hade han fått tag på nummret. Jo hon var bjuden upp till Alnön, hos Per och Berit så snart hon ville.
Aina låg bredvid och berättade, och berättade, då han var liten, då han gick i skolan, vänskapen med Lasse, att han alltid ville bli pilot och hon somnade som en stock.
Hon vaknade av att Aina låg bredvid henne och snyftade. Han var ju hennes enda barn. Hennes son. Du kommer väl, så fort du känner att du behöver någon.
OH DE GÖR ONT, DE GÖR ONT GÖR SÅ ONT. Och hösten blev så tungt och mörkt.
Hon hade betald sin hyra. Hon var utan jobb! Hon levde i en bubbla. Fick hon någon mat, åt hon? Vet ej. Nej , hon grät inte. Aina blev hennes fasta punkt. Ibland bodde hon hos Aina, ibland hos A-Ch. Bengt hade sökt jobb i Östhammar och dom väntade på klartecken. Nej, inte med på begravning, de ville hon inte. Då begravningen var gick hon på Gröna Lund. Varför, vet ej! Och Lasse levde i USA med sin familj.
Hon behövde ett nytt jobb! Telegrafen; välkommen till oss! Nej någe annat ville hon ha, mycket att göra, skratta. Hon frågade på Röda Stugan, och fick komma redan nästa dag. En sån tur att A-CH fortfarande ville dela lägenheten med henne! Men alla andra flickor, vad hade hänt, var var dom. Carina Märta var inte kvar hos Ostermans Bilsalonger. Gerlinde inte ett spår! Randi återvänd till Norge och Signe då, vet ej.
Hon var ensam. Ensamhet har ingenting med utseendet att göra. Man kan var hur jävla kobent som helst, men har man sina skolkamrarer bekantskapskretsen, då har man en samhörighet. Ensam är utanför. Att inte har någon man tycker om, hålla handen. Förtrolig. Ibland gick hon till Aina men vad hjälpte de. Man är ensam då man går på Skansen, ensam då man går på Grönan. Nej inte Zanzibar aldrig mer! Tur var hon trivdes på Röda Stugan.
En så tung och en så tråkig höst. Hur skulle hon klara av vintern. Aina föreslog hon skulle börja hos IDLA-flickorna på ledig tid. Promenadavstånd och inte såå dyrt! Ernst Idla från Estland, gymnastikpedagog. 3x i veckan var hon på gymnastiken. Där ser man, DE HÄR VAR JU HENNES GREJ. Hon blev riktig duktig, populär. Glömde allt tråkig trist. Fick var med på uppvisningar.
Snöslask, snömodd på Nybrogatan hon halkade fram i sina mockastövletter. På väg från Idla hem var hon var hungrig. Bestämde sig för att gå in på syltan Puerta del Este, där hon varit någon gång, som fanns hörnet Nybrogatan Östermalmstorg. Idag tunnelbaneuppgång.
Hon tycker om fönsterbord, utsikten mot Östermalmshallen och Humlegårdsgatan. Fina ostbutiken där Åhlens ligger idag. Hon beställde ärtsoppa som var het och mycke timjan. Åt gluppsk, såg inte att 2 killar satte sig vid bordet hennes intill. Plötlig sa någon av de 2; Tjena tjejen, och log så snällt mot henne. Ofräscha, skinnjackor, men båda log rart mot henne. Såg snälla ut. Kan vi få komma över till ditt bord. Jovisst, dom beställde oxå ärtsoppa, also var det torsdag tänkte hon. Får vi beställa en öl åt dej oxå, nej tack. Hon dricker inte öl. Inte heller var hon särskild pratsam. Dom presenterade sig som Kjelle å Lelle. Mekade med sina Speedwaycyklar på fritiden i Sickla industriområde. Nej hon hade aldrig hört talas om speedwaycyklar eller Sickla. Var dom skinnknuttar? Ånej, sa han som hade utstående öron. Jag tävlar hojen, å han ä min mek! Dom var lättsamma och trevliga. Hon tyckte dom var roliga. Södersnack, de förstod hon. Charmiga var dom. Har nyss kommit från Polen.
Men så dom luktade, rätt skitiga om händerna, svarta. Vad var de för lukt, nej inte illa. Hon kom att tänka på båtmotorer. Ju dom var oljiga både händerna och byxorna. Då hon skulle gå, frågade han med utstående öron, om hon ville följa med hem till hans morsa och dricka the. Morsan väntade på de 2. Varför inte, om hon fick skjuts hem senare på kvällen. En gammal PV iskalt. Snorhalt på Nynäsvägen ut mot Stortorp. Jazzade fram , fort fort. Fan tat lugnt, hon e skitskraj, säger Lelle. I svängen in till Stortorpsvägen på två hjul. Hon skrek av rädsla, trodde dom skulle tjälpa. Många år senare sa han, han ville imponera på henne. Vinterlandskap, vackert med Drevan utanför. Så här bor säkert snövitt och de sju dvärgarna! tänkte hon.
Sparad
Morsan som öppnade dörren. Morsan; vi har en tjej me oss! Nej men oh, titta så trevlig, välkommen till oss.
Hon var en mycket osäker flicka, att såTom/Lasse småningom hittar sig själv, mot alla odds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar