kAN DET VAR så hos alla kvinnor, att det finns skräplådor, plockburkar, och en massa askar lite här och där.
I mitt köksskåpet exempelvis står farmors gamla kaffekanna i koppar. Proppat till randen, ja , den nästan svämmar över. Reflexbrickor, gummisnoddar, tejphållare isoleringsband, gem i metall, jungfruben, radergummi och pennstumpar.
En bit bort stor soppskålen med blå fasanmönster, endast ett handtag men locket är fint. Där ligger nyckeln till svärmors guldklocka, klockan hon var så stolt över. Andra nycklar som den man luftar elementen, nyckeln till olika väckarklockor och nycklar som ingen vet vart dom hör. Skortknappar i ben alla olika, tavelkrokar.
Sen har vi Rejmyre röda godisskål med lock, barn och barnbarnens första titt vid påhälsning. Tänk att locket har hållit i alla år. Där ligger 3 gamla polkagriskaramellar ännu.
I badrummet i hyllan med de små glasburkar med lock där finns diverse Barbieskor,en och en och Barbie baddräckter och byxor från någon bikini, trasig dockarmband. Ja men, jag säger då de. Som dom har hållit på. Hur har jag orkat. 3 småtjejer på en gång hos mormor. Men dom var så snälla. Hjälpte till på sitt lilla sätt. Såna kramar, ibland var kramarna lite snoriga. Men vi har överlevd.
Träasken som äldsta barbarnet gjorde (nu27) gjorde i slöjden. Hujamej, han var så stolt då mormor fick den i födelsedagspresent. En mindre fällkniv, en liten mejsel. Simborgarmärket, fisken. Nej, se man på 2 fiskar, måste var hans mammas. Härliga minnen. Hur han läste Nalle Puh vid åskväder för småkusinerna, och Ruffa voven låg mitt i smeten. Hon älskade småungarna, blev nerbäddad i dockvagnen och myste där bland nallarna. En av nallarna var hårt sönderbiten/slickad av henne, han fick var med ändå hela tiden. Nu finns han i gästrummet i en nätkasse med andra kram/gosedjur.
Sen har vi chinaskrinet i svart lack med pärlemoinfattningar och dockan som dansar vid musiken då man lyfter locket, klädd i röd sammet, där ja, där ligger LYCKAN 2 st silverfemmor från BB.
1960/1962. Lilla silverkronan som mormorsmor hade i håret vid sitt silverbröllop. Bärnstenshalsband, bärnstensmedaljonger i småsilverkorgar, köpta i FKämpinge i bärnstensmuseet. Liten mjölktand i silverkorg. Minnen minnen; som dagligen har använts, som möter mej i skrin, askar. Bara jag ger mej tid. Men nu, nu har jag tid!
Därför så sitter jag här nu och minns och har tid.
Min mammas gamla sylåda, fingerborgen, virknålar, skinnålar ooooh så bra att ha. Massor med stoppgarner, Jodå ibland måste ullkoftorna slipover och ullsockor stoppas,Göteborgs kamgarns-spinneri AB, finns dom tro fortfarande? så stoppsvampen behöver jag. Har ingen egen. Sortera, värdera. Kassera, usch usch så hemsk. KVINNOGEMENSKAP. EN DAG SKA VÄL MITT OXÅ VÄNDAS UPP OCH NER I EN SVART PLASTSÄCK.
Laga trasiga hankar i handdukarna. Stillsamt plocka nål för nål, virat slinkande trådändar om rullarna: Små prydliga lindor av lössläppta bomulldband, märkta WW. Är det meditation, kanske jag gillar att vårda.
Och dimman ligger som ett täcke, en sån bra eftermiddag. Ska tända småljusen oxå i badrummet!
Och nu vill FRANZZI ha sin mat!
Alla dessa askar och skrin man har lite här och där. Kärleksbreven med rosa sidenband om i den gamla chokladasken med rosor på, bokmärken och gamla små plastfigurer, knappar och spetsar och allt annat. Jag ska sätta mig en dag och titta igenom och läsa dom gamla kärleksbreven. Som sagt Nu har vi ju tid. men....inte just nu för nu ska jag snart åka till Island en sväng
SvaraRaderaAnita, Ha en trevlig resa på Island!
SvaraRaderaJo seru, jag har så bråttom. Bråttom att minnas och bråttom att skriva. Jag skriver för mina barn och barnbarn. Aldrig att mina barn ville veta! Allt gammalt var så trist! Och mina barnbarn. Nu vill dom veta, men dom är så upptagna med sina skolor och läxor; så nu plockar dom fram min blogg och läser när dom har tid. Tiden rinner iväg, vet du. Och jag vill hinna berätta för mina barnbarn. Snart snart så är det slut. Nästan alla mina vänninor från maraboutiden är döda, endast Signe som lever. Hon är från Resele.
margareta