CIRKUSPRINSESSAN

Äntligen kom då  DAGEN för avslutningen. Lokalen sprängfylld av stolta föräldrar,  rörda mor/farföräldrar.

Fniss och skrap bakom förhänget. Nån gör fel, få börja om. Nån är klädd till nallebjörn och svettas. Jag svettas! Några krockar med varandra, aij aij du gjorde mej illa.
.
Nu kommer hon, momos lilla gull,  nåt ljusblåtttyllglitter och mycket kort.(mormor har köpt på loppis 20:-)  Hon strålar.  Hon blir uppvriden som en cirkusdocka och börjar röra sig som en sån. Håret slänger, glitter oxå i håret.  Så lätt hon gör det.  Som ett rå. Och hon har GULD-skorna på.

Momo står upp i sista bänken så hon inte skymmer nån. Vill se GULD-skorna hoppar och dansar. Se hur hennes ögon spelar. Hon blir nog en cirkusgieselle en vacker dag. Hennes ben är raka, inte ko- eller hjulbent. Vilken tur.

Hon sneglar på de andra. Igår provade hon klänningen hemma,  framför spegeln, sjöng  en sång  medans hon snurrade och hoppade i  vardagsrummet.

Ja nu är det saft och bullar, ännu mindre syskon till de små dansarna börjar springa mellan stol och bänkarna och kinkar.  Nu är det sluuuuut.

Där kommer hon, vilken metamorfos! En Isadora Duncan, med GULD-skor är nu förvandlad till en mycket trött unge,  bruna strumpbyxor och täckjacka, blek i ansiktet och våt av svett. Jag vill sitta i ditt knä momo. Hon faller tungt mot mormors famn. Vill sova! Tur att mamma kör.