GUSTAF 27ÅR

Telefonen ringer.
Hallå. Inget svar. Hallå! Ingen där? Jo, nån flåsar. Nu arg: HALLÅ?

De som vet säger att när det ringer och ingenting eller nåt är där, så är det inbrottstjuvar som kollar upp. HALLÅ jag hör nog att någon är där säger man mycket arg.

Det flämtar i luren. Sen kommer ett HA! Då vet jag vem det är. Gustaf, ett och ett halvt år. Han kan 18 ord.  Han kan fler, men man få var glad om man förstår de 18.  Han pratar som en japansk karatemästare, med korta starka utrop.

Det är momo, säger man då och med en helt annan röst, än den man röt med hallå nyss. De e momo Gustaf  lille  plutt. Larvigt, de vet ju Gustaf.  De e ju han som ringd upp.

Det är lite svårt att hitta samtalsämnen inom ramen för 18 ord. Hur mår gumman? säger man mycket tydligt, umma, ropar Gustaf förtjust.  prrproooprr, g ap g ap.  Nu har man kontakt. umma är mammas häst.

 Vad säger kissekatten? säger man sedan. MAO! ryter karatejapanen. Den gamla katten är myket populär. Katten väcker respekt. Små kladdig händer körs in i hans päls, drar i hans morrhår. Reser sig, snurrar ett par varv vänder ryggen till. Med sina vidöppna akvamarinögon ser han rakt in i de ivriga blå som söker hans gunst. Nejdå, ingen gunst. En hemlig varning. Han tröttnar och hoppar ner, sträker sig så han blir nästan en meter lång och går till lungnare vrå. MAO, MAO vädjar Gustaf. Ibland svarar han,  mest inte.  Finns ingen så gullig /pedagogisk leksak som går upp mot den opålitliga katten.
Gustaf, säger man för att hålla samtalet i gång, har du fått nam-nam idag? AH svarar Gustaf. Han är ganska intresserat av nam-nam.
Var är pappa? frågar man sedan. BOAA, säger Gustaf dystert. Boaa är ett av orden och betyder är borta. (jobbet)

Nu börjar samtalsämnen tryta. Man kan ju inte prata om blöjor och bajsa och sånt. Gustaf är väldans ivrig att prata, han vet bara inte hur.  Han andas mun mot mitt öra. Är han snorig, låter nästan så.  Var är mamma ? DÄR, säger Gustaf. Ropa på mamma, ber man . MAM MA  som 2 karateslag. Mamma finns intill och har stolt lyssnat. Nu vill hon ta luren. Då blir det ett förfärligt oväsen på Gustaf. Han vill inte släppa luren. Det är hans telefonsamtal. HA HAA .

Gustaf har luren. Han andas häftigt. Snorig,  andas tungt.

Säg mormor, försöker man. Ingår inte bland de 18. NÄ! säger Gustaf bestämt. Det är det enda av alla hans ord hon vet vad det betyder, och så nam-nam.

Sedan lägger han plötslig på.

Orrhammar:   från Mormor till Gustaf  då 1 ½ år.