ANNA

De var en gång!

Det var en av dessa dagar. Vattnet blått som skolbläck. Oavbruten blåst från öst till väst, från nord till syd. En sandstrand med smörgåsstenar.

Anna gräver ett stort hål i sanden. För dagen har hon håret  i luden grön snodd. Håret är en blandning av honung och mognad säd. Mormor blundar, vinden rasslar, vågorna slickar sanden. Anna får vatten i stora hålet och vräker  upp geggamoja på kanten. Så lyfter hon plötslig huvudet och säger :

-  Hur får hon fast diamanterna?

Mormor har varit väldans långt från diamanter i sina tankar(måste jag alltid tänka på köttbullar och potatismos?)  så hon måste fråga Anna vem som får fast diamanten.

-  Hon i långa kjolen. Har hon klister eller nålar?

Nu klarnar det. Anna har sett en skyltdocka med fin festklänning hos H/M.

Nej mormor kan inte svara. Hon har aldrig funderat över sånt. Konstig!

Hon fortsätter att gräva  sig ned mot jorden medelpunkt. Hon hänger nu över kanten till hålet och endast stjärten och de bruna benen, men knubbiga fötter och rosa fotsulor är ännu ovan jord. Svanfamiljen med ungar drar förbi. Svanpappa fräser mot inkräkterna. De är deras revir - nattetid. Anna arbetar sig upp ur hålet.

-  Måste man ta av sig festklänningen när man tvättar ansiktet?

Mormor kan inte svara nu heller.

Anna är nu uppe i solskenet ser sig omkring,  och plötslig så bestämd.

-  Där kommer ett stort moln, mormor

Mormor som har väntad på regn i 2 månader sätter sig upp och ser ett stort melongult bolmande moln bakom kyrkan.
Det är ett litet hak i rösten på mormor då hon säger;

-  De är inget moln de är rök(vad är det för vind, är den hitåt, måtte den inte sprida sej, nu när det är så torrt).

-  Vaffördå? undra Anna och sparkar i geggamojan. Nu är hon trött på sandhögen.

Jag tror vi åker hem och ringer brandkåren och hör om ........

Men frågan återstår; Måste man ta av sig en festklänning med diamanter när man tvättar ansiktet?


Årsta Havsbad;  Från mormor till Anna då du var 4år.