ENSAM STARK?

Gubbs for till stan och hon blev ensam kvar. Tidigt tidigt, dagbräckningen. Genom köksfönstret såg hon att dimman fortfarande låg över sjö och brygga, och tänkte nu så skulle hon läsa,städa,ströva, läsa igen. En hel lång egen ostört dag, en natt och en halv dag till låg framför henne. Hon skulle äta lite när hon fick lust, eller låta bli. Flitig eller lat, men göra precis just sånt som hon annars sällan fick tid med. Och strunta i klockan.

De var mitten november. Allt var fuktig, väntande. Den nyplanterade pimpinellan hade fått skjutit knopp. gräset var grönt. Oanfrätt av höst.

Nu hade den sydliga vinden vaknat. Efter ett par trevande stötar var den i full gång. Där var en ny friskhet, men inte kall. Den lät lite annorlunda, mörkare. Dimman smulades sönder. Hon älskar hösten. Hösten är för henne den bästa tiden. Himlen hade inte hårda knallblåa färg, och inte heller sjön, lite mjuk blått som en hundvalps blick. Hon var ensam. Alldeles själv. Hon hade det så bra.
Vad skulle hon göra först? Var skulle hon börja? Kylskåpet behövdes städas; Nej det var inte särskilt lustbetonad. Hon skulle bara göra fina efterlängtade saker nu när hon haade tiden till skänks. Svamprond? Fortfarande finns trattisar? men att ställa sig och rensa och steka bara åt sig själv....?
Hon satte sig på utetrappaan och solen lyste så skönt. Rönnbären gungade som eldstänk. Svinkll vinter blir det om man fick tro de gamla märkena.
Tänk att det fortfarande är så varm 10o. En man i roddbåt. Han rodde nära land/bryggan.
Plötslig visste hon att hon var ensam. Nej, han nystade på nåt. Han rodde drag. Han var inte farlig.

Hon satte sig i verandan med tidningen. Tänk så bra hon har det. Att få läsa utan att bli störd. Exklusivt för en husmor.Vad skriver meteorologerna? Nordan, regn.

Nordlig vind och duggregn och massa millibar läste hon. Hon såg den suddiga blå himlen och vinden var rakt sydligt. MEN i samma ögonblick slog det om, som en scenförändring.Himlen fylldes med vit som en kattskål med mjölk, vinden vände tvärt om, utan att det ens blev en stund av vindstillhet som det brukar. Nu började det regna oxå inte vanligt regn häftigt. Jamendåså då kunde hon läsa utaan samvetskval för om någon solglimt gick förlorad. Hon fick ingen läsro. Reste sig, satte sig igen. Öppnade boken, slog den igen. Och tiden gick fort. Den flög. Allt de där hon skulle göra. Ensam stark......Ensam är stark stämmer det. Imorse var hon stark. Men nu var allt ett tomrum. En väntan, ett lyssnande. En god vän till henne vande sig långsamt vid sin ensamhet, hålla av den. Ensamhet får inte komma plötsligt, hade han sagt. Men ensamhet kommer ju plötsligt? Man plockar bort en människa och sen en till, och så en hund, och guldfisken så är ju ensamheten där plötsligt.

Sen så blev det kväll. Träden försvann endast sjön lysande i mörker som en tenntalrik. På natten
vaknade hon till och från, endast nordan och vattenbruset från sjön. Därute fann hösten som hon tycker om.