NÖTSKRIKAN

Dagligen,  de första frostnätterna ser jag nötskrikor fladdra mellan grenarna på de 7 stora ekarna för att proviantera för vinterbehovet. Men en snabb huvudknyckning sliter de loss ollon och sveper sedan i snabb och gungande flyckt iväg in i  skogen där de gömmer sin skatt .

Nötskrikan är den verkliga höstfågeln, när jag ser henne tänker jag på ollon, vissna löv och rosagrå musseroner.  Hennes granna vingfläckar är som höstblått vatten krusat av en kylig nordan.

Den här fågeln bär oxå namnet "pladdraren" ! Man kan undra över hur, eller om, hon hittar till sina otaliga gömställen när de så småningom behövs.
Man har beräknat att varje nötskrika hamstrar ungefär tusen ollon varje höst och mycket tyder på att hon återfinner större delen lång tid efteråt.

Novembereken skulle vara fattig utan nötskrikor. Hennes skrän kan vara chockartat i sin råhet - men för mej är hon fågelvärldens Louis Armstrong som fint passar in i höstens skrälliga mässingprakt.

Dessutom är hon en charmfull skojare. Hon härmar andra fåglars läten, för pladdrets skull. Med sin överdrivna pladdrighet fångas hon av sparvhöken.

Mot slutet av november har ekarna mist alla sina löv. Så nu kan vi vara beredda på roliga fågelbesök.

Ibland är det fullt med björktraster, för att nästa dag härbergera en flock sidensvansar.  En solig vintermorgon är den pryd med en flock gulfinkar.

Men drottningen av vinterekarna är nötväckan.  Henne berättar jag om en annan gång.


                margareta