 |
| bilden hämtat från Google |
Och det blev morgon.
I gränslandet mellan sömn och vaket hörs ett oändligt sprött ljud, eller är det kanske bara blodets susande i öronsnäckan. Klingande silverklockor utanför huset! Sfärernas musik? Änglar utanför sovrumsfönstret? .
En hel svärm sidensvansar tynger ner rönnens grenar eller fladdrar oavbrutets irrande mellan träden. Massiva och silkesgrå fågelkroppar bland röda bärklasar. De kränger och sträcker sig elastiskt för att komma åt så mycket som möjligt utan att behöva sträcka sig.
Förhäxad står jag i min varma sköna morgonrock i fönstret och ser deras glupska iver.
Just den här decembermorgon tycker jag deras fjädrar flammar som eld.
Hela förmiddagen härjar sidensvansar kring huset. När rönnen är renrakad kastar de sig över oxeln, och när den är tom fäller de likt ett grått snöfall över nyponsnåren.
Först på eftermiddagen tar hela stora flocken till vingarna och som ett silverpinglande moln kretsar runt taket ett varv och så försvinner sen västerut in i diset.
margareta
Visst är dom underbara när dom kommer med sina silverklockliknande ljud och sina fina kroppar. Så vackra är dom. Härifrån har dom dragit för länge sedan för alla bär är slut för länge sedan. Njut du av dom fina fåglarna. Här snöade det igår och idag är det 11 grader kallt så domherrarna har kommit till fågelbordet
SvaraRaderaNu har vi dina Norrlandsfåglar här. Har fullt upp med att utfodra dem i den tackt de äter.
Raderaidag 2minus och en lätt pudersnö!
margareta
Ach, wie schön Du diesen Novembermorgen beschrieben hast. Es ist als wenn man mit Dir im Bademantel hinter dem Fenster steht und den Seidenschwänzen zusieht. Dankeschön für den schönen Morgen.
SvaraRaderaEinen schönen 1. Adventssonntag
und liebe Grüsse
Brigitte die Weserkrabbe
Så underbart med sidensvansar! Jag har aldrig några på besök för det finns inget smask till dem. Jag hamnade mitt i en flock förra veckan när jag gick genom parken till min bil (efter jobbet). De var inte ett dugg rädd för mig utan fokuserade på att rensa en buske på bär. Jag tog fram kameran och började ställa in skärpan. Då slog kyrkklockan och de blev rädda och flög iväg. Skiiit! Nåväl, jag fick njuta av dem en stund iaf.
SvaraRaderaKram, Lisa