SÅPA-RENT



Jag gillar bilden av min inre städskrubb. Det börja bli lite mer ordning och reda därinne nu. Där hänger tavlor och scener jag gått igenom. Där finns uppredda traseltrådar i prydliga nystan. Där finns lådor och arkivkuvert, pärmar med anteckningar och gamla svettiga solkiga ångestar som nu ligger nytvättade och strukna på hyllan.
Ibland så tänker jag på den gamla Hasse och Tage -sketchen om Lindeman som hade sånt problem med ryggen och då upptäckte att han knäppt ihop västen med gylfen.
Det finns sådana aha-upplevelser i mitt liv. Jaha, var det så enkelt. Hur kunde jag fatta så fel? Varför har jag inte fattat att det finns alldeles vanliga känslor som man kan ta hand om -  och som ska nystas bort från ångest-nystanet och i stället nystas på så-här-är-livet-nystanet.? Jaha, varför har ingen berättat det för mig?
Kalla mig Miss-Förstånd.
Gamla fnurror på själstråden sen 50-tal som legat som snubbeltrådar i mitt liv.
Men äntligen äntligen har sorterats ut.
men så finns den glödheta vreden.Den blodröda, vulkanheta vreden som väller fram. Vreden över förminskandet , över att ha blivit lurat.
Det är ingen enkel fixad felknäppning utan en smärta som måste vågas kännas.

Jag har städat och städat i själen åratal.  Nu börjar det se rätt hyfsat ut, tycker jag.
Det doftar såpa-rent och det som inte gick att uthärda har setts och känts. Rispande ståltråd som lämnade själen blödande har ersatts av av bomullslakan som är sidenmjuka av nöttning och tvätt. Celofanen som hindrade kontakten med omvärlden är borta. Skräcken har tappat tänderna.

Det ligger fortfarande några trasselhärvor på hyllorna i städskrubben men förvånansvärt mycket är sorterat och uppnystat och tvättat och struket. Och jag har gått igenom källare och vind. Det är skönt då det doftar rent, lägga en nystruken duk på bordet, ta sig en kopp kaffe, se sig omkring och säga "det gjorde jag bra".