SFÄRERNAS MUSIK?

bilden hämtat från Google

Och det blev morgon.

I gränslandet mellan sömn och vaket hörs ett oändligt sprött ljud, eller är det kanske bara blodets susande i öronsnäckan. Klingande silverklockor utanför huset! Sfärernas musik? Änglar utanför sovrumsfönstret? .
En hel svärm sidensvansar tynger ner rönnens grenar eller fladdrar oavbrutets irrande mellan träden. Massiva och silkesgrå fågelkroppar bland röda bärklasar. De kränger och sträcker sig elastiskt för att komma åt så mycket som möjligt utan att behöva sträcka sig.

Förhäxad står jag i min varma sköna morgonrock i fönstret och ser deras glupska iver.

Just den här decembermorgon  tycker jag deras fjädrar flammar som eld.

Hela förmiddagen härjar sidensvansar kring huset. När rönnen är renrakad kastar de sig över oxeln, och när den är tom fäller de likt ett grått snöfall över nyponsnåren.

Först på eftermiddagen tar hela stora flocken till vingarna och som ett silverpinglande moln kretsar runt taket ett varv och så försvinner sen västerut in i diset.

                                                               margareta

HAVE YOU EVER SEEN THE RAIN?

När jag vaknade imorse regnade det igen. Regn är ju bra för växtligheten. Men sedan kom det snö blandat med regnet. då började jag knorra lite - men tog mej samman - som ju en vuxen människa ska göra. Ja nu är det som det är.

Tänk så innehållslös mitt liv skulle ha varit utan väder.

Himla trist att det regnat i 2 dar;  skulle jag ju aldrig kunna säga iförd Cindy-Craford-tisha, jeansshorts och ett par nötta birkenstock till biträdet på  Statoil i väntan på kvittot för tankning.

Så tänk lite på hur vädret har räddad dig socialt i situationer där du egentligen vill vara tyst , men det ändå är kutym att kall årata.

Hörreni; lyssna på cd:n Have You Ever Seen the Rain?  med C Clearwater Revial

                                            margareta   

NOVEMBER

När naturen kurar skymning

Nu tar naturen en vilopaus och samlar kraft.
Det är rofylld och stilla, luddig dimma kring trädtopparna
och ett frasigt frosttäcke krasar under fötterns på den dagliga
promenaden.

Pyssla om krukväxter och vinterfåglar, mys med näsa över
trädgårdsböckarna, kanske planera nästa års projekt1

STORA POJKAR

Stora pojkar som stiger upp med tuppen
dimman står tätt ute i Falebyggden
men pojkarna di kan
kommer hem med 300 kilogram

BANANSKAL

Lätt att halka på ett bananskal

Jag har gått ner mej i förnöjsamhetsträsket. Det känns lite ovant måste jag säga. För en sån som jag som vandrat  genom livet med ett lokalt lågtryck hängandes över huvudet och med kavande otillfredsställelse i själen. Alltid på väg nånstans.

Nu står jag stilla och känner den nya känslan .
Förnöjsamhet.
Det trodde jag inte. Att jag som skrapat mej blodig i kampen för att hitta något som ser liknar ett liv. Som vandrat genom nätter och sökt efter nåt jag inte visste vad det var. Bara att det var borta. Och hålet ekade tomt inom mig. Det mörka molnet inneslöt mig.
Nu sitter jag i en röd stuga och är förnöjd.
Brodera korsstygn och noppa pelargonierna och tänker små vilsamma tankar.  Pyssla i rabatterna och slänger ihop en äppelkaka.
Jodå, visst ångesten ryter kring knuten nu och då. Och de dagar är jag inte kaxig. men de förnöjsamma dagarna har blivit fler.
Hur kom jag då dit.
Jag har lärt att välja rätt bananskal att halka på. Än slank jag hit och än slunkigt dit. Och rätt ner i diket ibland. Men ibland har jag halkat  alldeles rätt. Och känt. Ja det här vill jag göra,  och det här är mitt.
Och så har det hållit på. Halkat hit och halkat dit.Och till slut så hamnade jag i förnöjsamhetensträsket både med jobbet och med själen.
Kan det vara åldern?
Eller alla brottningsmatcher med depressionsdemonerna som gett mig styrka?  kan det var alla tårar som  samlats upp och nu blivit mild regn över livet? Kan det vara alla modiga skräckslagna beslut att öppna och stänga garderobsdörrar och se ångesten i ögonen?

Det gäller att testa.

DET BLEV INTE AV

Det finns repliker som inte gör ont just då, i det ögonblick då de sägs, men som man aldrig glömmer, och som man upprepar för sig själv sedan , senare, och långt senare och som varje gång gör lika ont.

Varför tog jag så dålig vara på vår tid tillsammans?
Trodde jag hon skulle leva i evighet?
Trodde jag att jag någon gång i en dimmig framtid skulle kunna  -  inte gottgöra, men besvara all kärlek och gränslös uppoffring?

Det blev inte av.  -

FÄRGER

Hade lite svårt att sova i natt.Tänkte på färger!

Frökapsel av rödbrun kobracalla

Ännu så finns det färg i rabatten!

Idag har regnet hängt i luften hela dan. Kände att jag behövde gå på en promenad . Letade färger.

 

körsbärsblad 

 

 

Frökapsel av rödbrun kobracalla

 

 

SNÄCKSKAL

Fredag fm vid lunch;

Och så drar han dörren bakom sig, kvar stannar  doften  av Nivea moisturising for Men, till  huset.

Till att börja med så väljer jag nån härligt musik, för tystnaden som bryts av köksklockans tickande kan göra vilken Navy Seal som helst distraherad.  Efter den kraftansträngningen så får jag ta mej en titt i lilla köksspegeln på min verticala rynka som blir än värre vid  konfrontation.  Nu har jag kommit in i ett sidospår,  dåttra lite jord på hyazinterna,  strycker juldukarna som ligger inrullad i stärkelse.

 A och O när det kommer till matlagningen är att hans mammas snäckskal, som säkert är järnålders, är diskade.

Vad lagar  man för mat i snäckskal?
Jag har då aldrig bjudit på något i snäckskal någonsin!
Kan inte minnas att farmor någonsin bjöd mat i snäckskal!

Blev helt ställd då han frågade,  där han stod i toadörren med raklödder kring hakan,  frågade bara sådär, som om det gällde falukorv:  Min mammas snäckskal, fick vi dom med oss då vi flyttade?  Vaaaaadå, snäckskal!, säger jag och mina 2 hjärnceller jobbar för högtryck.
Herregud, är ju evigheter sen, hur kan du  minnas sånt, säger jag.
Du, du måste gå och titta efter i garaget i den där gamla träkistan, som står bakom motorcyckeln och gamla resväskor , däri ligger fortfarande grejer från hennes hem, eller förresten , kan tänkas att flickorna har fått sånt de gillade?

Så nu är i varjefall snäckskalen diskade.

Men vad blir det för mat?

Fredagkväll, kl ...sent!

 

En kulinarisk läckerhet;  Gratinerade pilgrimmsmusslor.

 

 Klart godkänd och 5***** fick han.

 

 

 

 

 

 

 

 

AMARYLLIS vecka 2

Nu har det gått 8dagar då jag planterade amaryllis- och hyazintlökarna. Dom har stått i söderfönster, ja, så mycket sol har det ju inte varit! (Två lökar är från Netto 39:- styck och där är den i blåa krukan klart framåt. Ska var 2 knopp men det blir tre och det är ju över förväntan. Den sista löken från Netto, en Blossom i glaskruka , bredvid den blåa krukan, är endast 3 dagar gammal.
Så mycket har inte hänt vad jag kan se, men nog är någonting på gång. Förhoppningsvis blir det om några dagar.

Däremot ,som ingick i priset, har hyazinterna kommit ordentligt, de får gärna blomma före jul för jag älskar doften!

 Hyazinterna kan tänkas oxå blir en trevlig ge-bort-adventkaffe-present.

Men spännande är det och trevlig pyssel med småprat  på min morgonrund bland inneväxterna.     

margareta

DET VAR EN GÅNG.......!

Bilden tagit från Google

Det var en gång........

Maja är i sin blomstrande trotsåldern "nej" är hennes käraste ord. Hon säger det inte påstridigt, hon säger det lätt och förstrött,  och mycket kategorisk. Maja vill du ha en banan? Nej. Ska vi gå i skogen? Nej. Ska vi klappa hästarna? Nej. Ska mormor läsa om pelles nya... ?Nej. Ska du komma och äta nu? Nej. Ska du sova nu? Nej.

Det är nästan lite enformigt.

Häromdagen (mormor var barnvakt igen) var mojmo och Maja på en liten (tänkt trevlig) utflyckt till fina orten, skulle bland annat oxå mata änder. Gammalt röd/kaffebröd låg i väskan. Det var mycket roligt. Hon fick bära påsen själv. Maja åt upp hälften av brödet själv, (en del bröd var med vita bomullstussar)  för ingen hade ju frågat om hon ville ha, och resten kastade hon allting  närmare sina fötter och änderna som är rätt tama och trampade henne på stövlarna och nappade henne i vanterna - nej i fingrarna, för vanterna ville inte Maja ha "pås", nej.

Maja skrattade och var förnöjd, men allting har ju en ände både bröd och eftermiddagen. Så Maja och mojmo anträdde hemvägen mot bilen medans Maja försökt att klappa cirka 75 änder och  halkat upprepade gånger i deras efterlämnade smet. Vägen till bilen tycks lång och Maja anförtrodde mojmo alltmera pockande att hon vill tillbaka till kalleankorna. Men med ängsligt tillgjord röst förespeglade mojmo henne alla de fröjder som väntade hemma.  Nej, sa Maja skeptiskt, jag vill inte! Jaag vill inte!

Mitt på gatan möte de ett par mycket goda  barnlösa vänner (panchos, solbrända, nyss hemkommen från Spanien, nejmen så trevlig att få träffa barbarnet som du  pratat om så mycket,  men vi tar i hand en annan gång!) då mormor passade på att presentera Maja.  Och goda vännerna undrade hur månne Maja såg ut, tog sig en titt på en sur , rufsig flicka med smutsiga rödfrusna händer (vantar, nej) smutsränder i ansiktet efter ankutfordringen och revolt i blicken. Mormor försökte nervöst förklara att Maja är mycket sötare "annars".

Man kom så långt som till nästan bilen. Mojmo längtade hem efter en kopp kaffe. Kondiset gick inte att gå in i, då Maja inte luktade gott om sina stövlar.  Maja envisades med vill mata kalleankor! Men nu tyckte mormor hon måste värna sin auktoritet och målmedvetet gick mot bilen.  Då lade sig Maja mitt på körgatan.  Hon lade sig platt. Ansiktet mot gatan.  Mormor rusade intill henne. Lyfte upp henne och försökte bära henne de sista 25 stegen.  Maja förföll då att besitta 6 par ben och lika många armar som alla spärnade emot för fullt.  Mormor orkade inte hålla barnet, ställde då ner henne , varmed Maja lade sig platt.  Mormor slet upp henne strax framför en blå bil. Maja skrek nu kalleanka kalleanka som en flådd gris och alla såg nu på mormor som om hon vore Herodes.

Nu lyfte mormor upp Maja häftig, tog henne under ena armen och sprang de sista 25 stegen  med vrålskrik i hälarna till bilen , arg, varm och generad. Ursinnig på sig själv och på barnet.

Just då kunde hon inte minnas att något av hennes egna barn någonsin låg platt i körbanan  och vägrade att röra sig, men det är ju möjligt.

Man glömmer så lätt och räknar de lyckliga stunderna blott.

När Maja sedan badat och rosig sov ovanpå täcket med huvudet vid fotända(motvalls ännu i sömnen) fick mormor tid att tänka och det drog kalla ilningar över  av skam och åger genom henne. Hon har alltid räknat barnmisshandel som det grövsta av alla brott, men är det inte  oxå en form av våld att klämma fast en vrålande sprattlande nejande och olycklig unge under armen?  Ett hämndlystet"nu ska du minsann få se på vem av oss som bestämmer"!   Har vi så mycket grymhet under polityren att vi inte ens ryggar för att förtrycka det vi älskar allra mest?

Nästa gång försökte mojmo  ett nytt sätt att bryta igenom trotsvallen och det tyckte både mojmo och Maja var så roligt.



   

RÄTTA MUNNEN EFTER......

Nu sitter jag och tittar på mina räkningar! Och den inkommande inkomsten. Nu är ju mate inte mitt specialområde, jag letar fortfarande efter det, men det ser väl si sådär ut måste jag säga.
Det ligger inte på minus, men det lär inte bli rysk kaviar och champange och nåt annat lyxig i helgen.

Och imorron är det en annan dag, då tar vi nya tag.

Ju gubbs skulle visst göra sin Grand Tour med en doft av" Nivea for Men, Sensitive" då han drar igen dörren ,    -

EN GRÅ MÅNDAG FÖRMIDDAG

 

Måndag morron står i fönstret och ser;  Då vi flyttade hit, till våran nya bostad så var Pimpinella Perpetual den  första rosbusken jag planterade för 16år sedan. Önskade jag hade planterad flera. Soliga sommardagar doftar den nästan berusande.

Vill man njuta av en ros långt in på hösten så är det Pimpinella Stanwell Perpetual, blommar flera gånger under säsongen och är den sista blomman som blommar i min trädgård. Fortfarande massor med knopp. Blomman är fylld. Blomfärgen är rosa som bleknar

Den är lättodlad.

 

 

margareta

L O P P I S

 

 

 

Stannar till vid en P O P P I S





GRIPSHOLMS SLOTT MM

 

Luften var sammetsmjuk och grå.

Allhelgonahelgen och ingen grav att besöka. Vi tar en sväng med bilen till Mariefred, alltid småtrevligt!


 

 

 

 



Kanske en tittin i Hembageriet eller annan trevlig butik. Trevliga butiker finns det. Och framförallt små fina Caféer med extremt gott kaffe av alla sorter och chocklad/praliner från nästan hela världen.
Så det var vad vi behövde efter promenaden runt Gripsholms Slott.






VINTERGRÅ

 

Dimman dröjer kvar på ängen, över kärret; skarpstar, knappag, ängsull, snögräs,  och över viken. Ett sprött mjölkfärgad ljus.

Tackorna med sina lamm vandra tyst förbi.
De ser alla lite tufsiga och vintergrå ut.

ÄNDLÖS NATT

Och senare, smala moln, brandgula och rosafärgade och himlen är mjölkigt genomskinligt som pärlemo och skogen omgiven av ljusstrålar och så, plötsligt den där gråa luttrande stunden innan natten faller, vidunderligt blå.  Nu lutar sig karlavagnen mot rönnens krona och polstjärnan lyfter genom himlar av safirer - blir det frost i natt?



Natten är ändlös.   En enda stjärna står på himlen. Den är så blank, så strålande. Är det verkligen en stjärna? En satelitt, en komet? Men den står stilla, den snockar sig inte fram. Det finns ju faktiskt stjärnor som är riktiga stjärnor!