Tunga flaxiga vingslag hörs bakom bilen - jag står parkerad med bilen vid gamla kvarnen, med vindrutan ner. En häger landar i den grunda bäcken bara 8-10 meter från bilen. Och har ej kmeran med! Hjälp så vackert han är på nära håll, den fulingen med sin silvergrå fjäderdräkt. Ögat ligger som en skiva, skarp och vass är blicken och skivan vänds snett neråt. Näbben ser ut som en spjutspets, nästan som ett smalt sticksvärd .
En demon är han!
Sakta, avmätt börjar han gå där i bäcken för att spana in små fiskar. Nu står han på ett ben och med sin andra fot med de långa tårna "krafsar" han, plaskar sakta fram och tillbaka i vattytan. Hägern böjer sig ner, tar ett långsamt steg.......nu, nu skjuter han ner sitt tudelade spjut.... nu kommer huvudet upp upp bakom bäckkantens gräs : en liten abborre på tvären i näbben! Ett kast med huvudet och fisken försvinner ner i halsen. Ner och ner, jag ser hur den långsamt sjunker i den ormlika halsen. Så sträcker han på sin långa hals, skakar ner sitt byte, som säkert ännu sprattlar därinne mot sin mörka grav.
Omedelbart börjar hägern spana efter nästa fisk. Jag uppfattar att han tre gånger får tag i fisk.
Fiskelycka behöver en häger inte önska sig. Han är en rutinerad yrkesfiskare. Och visst är han vacker! Är inte omtyckt där det finns fiskeodlingar.
Nu flaxar han upp och flyger upp över fälten i tunga långsamma vingslag.
