Sidor

torsdag 2 oktober 2014

Gamla kvarnen
















Men bäcken den lever, men den har förlorat sin status . Ingen vårdar den längre, ingen frågar efter den. Den skvalar trofast sin ban utan annat uppdrag här i livet än att just vara en bäck som rinner ner i en sjö.

Allt lever ett slags låtsasliv som kvarnbäck, med fall och dammluckor och en rucklig kvarnbyggnad
 som tydligen fått någon slags kulturminnesstämpel. på sig eftersom den fortfarande står kvar som en från forntiden.

Till denna kvarnbäck hörde förr ett par vintergästande  strömstarar. De kom i november och lämnade bäcken någon gång på vårkanten.  Under många år hade jag som tradition att någon vinterdag  hälsa på strömstararna , som hör till mina favoriter bland fåglarna . De uppfyller verkligen de mest skiftande krav man kan ställa på fåglar - de är skulpturala och måleriska , graciösa och skönt anpassade till miljö, och är dessutom intressanta att studera.

Till råga på allt så håller de sig med en uppiggande vintersång som är rena hånskrattet mot den årstid då Sverige , enligt en utbredd uppfattning , borde vara stängt för reparation







2 kommentarer:

  1. Det är lite si och så med våra kulturarv. Många står och förfaller.
    Lyckliga du som kan besöka strömstarens tillhåll. 2 mil från stan finns en smal vik
    av Mälaren och där är det lite stenigt och små forsar. Där har jag sett strömstaren.
    Det är en fin fågel.
    Ha en fortsatt trevlig helg.
    Kram Viola

    SvaraRadera
  2. Strömstaren är egentligen inte särskilt kräsna - men bäckar som rinner genom kulvertar gillar de inte. Strömstaren vill flyga obehindrat längs strandfåran och följa dess vindlande lopp margareta










    SvaraRadera