Hon är här nu, min äldsta.
För äventyrets och kärlekens skull slog hon ner sina bopålar
på andra sidan landet.
45 mil enkel resa.
Med bil tar det 4tim, inklusive snabbfika och kisspaus.
Vi träffas numera 2/3 gånger per år.
Det är alldeles alldeles för sällan.
Jag önskar att hon bodde på fikaravstånd.
Att vi kunde stämma träff spontant.
Gå på stan. Shoppa. Fika. Tömma en flaska vin en sketen fredag.
Men härom veckan fick jag njuta av hennes sällskap.
Hennes skratt.
Våra samtal. Hennes insikter och åsikter.
45 mil är alldeles för långt.
Skön bild! Och ja, visst är det surt med 45 mil till näraochkära.
SvaraRaderaInstämmer, 45 mil är för långt. Hoppas allt är bra!
SvaraRaderakram
Har man dessa avstånd att tampas med så blir det ju desto mer kvalitetstid när man väl träffas. Och så finns ju SKYPE!! Tur vi lever i en digital värld.
SvaraRadera45 mil ÄR långt! Men det tycks även 15 km vara vilket är sträckan som skiljer sig mellan min dotter och mig. Det är inte alls så ofta som JAG skulle önska som vi får till det med att shoppa och fika...bland annat tär vardagen på de yngre med jobb, och hem. /Anja
SvaraRadera