Sidor

måndag 31 december 2012

ETT NYTT ÅR





Ett Nytt  År

Ett helt nytt år framför mej!
..
En dag som den här ( då tunga regnmoln jagar varandra)) En dag som den här då man vill börja ett nytt liv!
.
Ta om från början!.

Göra allt det där som man försummade bättre, äktare, sannare, starkare.

Ett långsammare, nyttigare liv. Inte så mycket tycken och fördomar, småsnålhet och kritisk.

Den nya dagen. Det nya året!

Önskar jag   margareta

söndag 30 december 2012

ÅRETS SVENSK

2012.  Varför blev inte JAG Årets Svensk.
Gick åt sidan med min lilla silverfärgade i snöyra och -13 grader, risken var stor att jag skulle frysa om händerna då jag ringde polisen. Ingen snöskyffel. Talade om att det fanns råddjur som gick på 3 ben.
Priset delas ju ut 29/12. Nej det gör mej inte arg eller besviken.

Istället visar jag storsinthet och inrättar ett eget pris. Så nu har jag tänkt och tänkt och enats med mej själv om att kalla priset för  "råddjursteken".

Gott Nytt  margareta

lördag 29 december 2012

VID BENSINSTATIONEN


När jag vaknade i morse var det snöblandat regn! Ha ha. Visst är regn bra - men, jag blev riktig suuuuur. Bara att acceptera, och nu är det som det är. För vi ska ju vara glada att det finns. Tänk så innehållslös ditt liv skulle varit utan väder.

På bensinstation senare, vi var minst 6 pers, som tyckte likadan. Gud va grått det är hela tiden. Skulle ju aldrig kunna säga på bensinstation, och upprepa som en mantra, utan väder.

Säkert skulle det var tyst vid kaffeautomaten och de varma äppelmunkarna.



torsdag 27 december 2012

NYÅRSLÖFTEN!??


Vi har slutat med asbets!

Det är inte längre socialt accepterat att röka. Miljöbilar är häftiga och om man inte sopsorterar hamnar man inte hos gud. Man kan ju tycka att den utvecklingen "tackochlov" går framåt!

Utom hos fyrverkerier och bomfronten.

Ho ho ha ha,  och hur har vi det med fyrverkarie. Ska vi grisa ner miljön och så ungarna som vi tvingar på bilbälten och cyckelhjälm. Ungarna  skickar vi ut på gatan med en laddning tigerskott(hete så förr) och dåligt omdöme.

Eftersom staten har ansvaret för våldsmonopolet genom polis- och militärverksamhet är mitt förslag att staten oxå ansvarar för idiotin. Ett fyrverkarie på kommun med ett säkerhetsavstånd på 3 km är rimligt. Bara staten får inneha skräpet, alltså ingen gårdförsäljning som det är nu.

Och nu ska jag ta hand om tvättmaskin!

Ha en trevlig sylvester/nyår och se till att inte få en raket i ansiktet!


                                                 KRAM



måndag 24 december 2012

JULDAGSMORGON

Mörker och tystnad. Tung blötsnö som fallit några timmar sedan. Klockan 07.00 är det körsång i kyrkan. Varför inte? All denna kyla, all denna snö. Inombords behöver man en pupurrand. Gemenskap, trängsel.

Ute på slätlandskapet ligger katedralen, glimmande, som ett snöslott ur boken Olles skidfärd hos farbro Frost.    Från alla håll kommer kyrkobesökare. Rask går de in i kyrkan. Alla vill ha bästa platsen. Alla vill se och höra kören bra. Se altaren och prästen. Unga gamla. Barn med hostor har vi oxå med oss. Man makar gärna ihop sig. Finns stjärterum finns hjärterum,  och mycket god vilja.

Halv sju är det redan fullsatt. Med råge. Ljusen fladdra på altare och predrikstol. Det är bara granen som de inte fladdra, som väl är! Ungarna gäspar stort, deras nätter är sena.

Nu tågar kören in, vi reser oss skrapande och hälsar.  Sist går prästen, han har tofs, en spensligt man i vit skrud. Han är lik Fader Ralp, i Törnfåglarna hans leende är mild.

Jag är lite avvundsjuk på körsångare. Det måste vara underbart att få sjunga tillsammans. Musik,  glädje, allvar.

Fader Ralf läser ur evangeliet. Den nya varianten. Josefs trolovade väntar barn, Maria, väntar barn. Hon är inte längre havande.

I stilla Natt, just vid orden "oss är en frälsare född", gav ett babybarn hals nånstans under valven. Det var vackert. Vilken regi! Man hade velat applådera.

Frid på jorden och oss människor en god vilja. , säger man inte längre, utan "åt jorden fred", och det var nog det de flesta knäppte sina händer för. Tanken på världens öde, alla öden, våra egna öden.

Utanför de höga fönstren föll mörkret svart. Ingen ovanligt stor och klar stjärna tittade in.

Solosång var det oxå. Sopranen svingade sig upp i kupolen med en jublande Jul, jul strålande jul och barytonens Helga Natt var len och varm som en kopp chocklad en kulen skolmorron. Åh, den gick igenom märgen. Man rös av välbehag. Att kunna sjunga så.!

På hemvägen genom ett vit vinterlandskap kände jag mig ändå annorlunda, nej, inte glad, men starkare.  Man ser inte det som är närmast, det givmilda.

Och purpurranden hade jag skaffat mig.

söndag 23 december 2012

GOD JUL





En god jul med mycket fin julmusik  god mat och en skön bok i soffhörnan, önskar jag er alla!



margareta

lördag 22 december 2012

NÄR JULDAGSMORGON GLIMMAR......



När juldagsmorgon glimmar
jag vill till stallet gå......

En julvisa som varit min favorit sedan den tiden barnen var små.
Texten är hoppful. Vi ska oxå tänka på våra husdjur.

Det är härlig med jul-musik. Att minnas till.

Har just nu varit och lyssnat på musikklassens fantastiska luciatåg, där tjejerna och killarna i "tåget" gav mej ryssningar med sina klara och samstämmiga röster.

Vi behöver så väl all denna traditionella julmusik och julspel. I allt elände som finns runtomkring oss i världen.

Och nu bygger vi en snögubbe och snölyckta och njuter av jultiden........

För nu tändas 1000-juleljus....  och jag vill önska Er alla en God Jul och ett Gott Nytt 2013!




onsdag 19 december 2012

BOKEN

kattresan
 
Boken, denna gudomliga vara!
 
Gustaf 1½ förtillfället hos mormor, klänger upp i hammocken till mormor och pekar på en korg med sagoböcker. Han är barfot och sandigt och lite klibbigt, men läsa kan man göra i alla sckick, och det gör vi. Han förstår och reagerar. När en gubbe med näsan blå skrämmer katt och Lillan i "Kattresan" slår han på gubben med sin smutsiga lilla knytnäve. Vilken lycka att det finns sagoböcker! Särskilt då man är hos mormor och det inte är badväder varenda dag.
 
När hans mamma var liten läste vi om troll och tomtar, om Ranunkel i kungaborgen, om skepp som alltid var på väh nånstans, om Mio min Mio. Senare läste vi H C Andersen. Det var dåtidens videovåld.  Om man läste på rätt sätt var det mer dråpligt än hemsk. Var det farligt?
 
 
 
Idag tycks många tycka att blod och tarmar på video är roligt.
En självdestruktionens eufori. Varför skulle de annars köpa hem just sånt?
 
Det skulle aldrig falla mej in att läsa social avhandling och poli´tisk propaganda för små barn. Och vem har sagt att barn till skilda föräldrar älskar att läsa om skildsmässobarn.
 
Egentligen vill vi ju alla fly från vår verklighet en liten stund. Fantasin måste få en knuff.
 
Nu säger jag oxå, åsså slut.
 
 
  

måndag 17 december 2012

VID FÅGELBORDET

Att då och då titta ut genom fönstret, för att kolla fågelbordet,  har blivit en vana. Ingenting är tacksammare och ju kallare och snörikare det är, desto fortare kommer matgästerna.

Drottningen av fågelbordet är NÖTVÄCKAN. Hon lever visserligen största tiden i och omkring ekarna men kalla snörika vintrar dominera hon fågelbordet med hela sin knubbiga och tempramentsfulla  personlighet.

Hon har eken som bas vid  sina våldsamma besök vid fågelbordet utanför köksfönstret.  Kommer dängandes runt knuten  för att på 2 sekunder få i sig sin matbit, kör hänsynslöst undan mesar, talxoxar  och annat patrask, sprätter med näbben så solrosfrön spöregnar mot fönsterblecket och är i nästa ögonblick på väg mot eken i samma ursinniga  tempo. Det är något vilt och slösaktigt över henne . Planhushållaren jämrar sig lite bakom fönstervadden inför hennes åsyn.

Ibland har hon sällskap av gröngölingen.


lördag 15 december 2012

EXOTIC STAR.........

Drömmen om ett frukostbord belamrad med de ljuvligaste amaryllisarna var svårt att förverkliga - nästan!
 

Exotic Star, Apfrodité, Evergreen  och Souvereign vackra namn och vackra amaryllisar som nu  har börjad blomma!

Och det var tur, precis i tid,  för det finns inget som är så trevligt som  att ge  en amaryllis vid en glöggträff hos goda vänner och bekanta.

Blomman är ju en riktig ögonfägnad , den är pampigt, blommar länge!

Dock har det denna advent varit ett litet äventyr att få den med ut  i kylan utan frostskador på transportsträckan till glöggen.  Massor med tidningspapper och tjep har gått åt.  Allt har gått  väl !

Då  Netto hade extra pris för endast 29:- köpte jag  3 st lökar av Amaryllis Apple Blossom. Lökarna såg lite ynkliga ut men har tagit sig mycket bra. Alla har 2 knopp så vid nyåret blir det säkert blom.

Utvärderingen  av det  här trevliga  nöjet var  att Odla.Nu erbjudandet var intressant, dock något dyrt!
Med tanke på att olika affärer här runtomkring i kommunen oxå har trevliga och billigare erbjudanden  vid den här tiden så kommer jag nästa år att lugna ner mej, inte ha så bråttom.

Möjligt  är ju att någon av alla dessa lökar, som skall grävas ner på sikt, kommer att blomma igen nästa år.  Kanske!

torsdag 13 december 2012

JULSTÖKET ännu en gång

Hon (vem annars?) är mitt i värsta julstöket. Och hon är uppe med - ja verkligen inte med solen, så länge får inte en ambitiös husmor ligga och dra sig - med sopgubbarna och tidningen. Ja, sen så går hon för fulla maskin.

Först så överblickar hon läget, sedan letar hon paketetiketter, röda sidenband, röd lack och GOD - JULSTÄMPELN.  Var är den?

Men adventhyazinterna är inte fräscha längre och alldeles för små krukor.  Nu vilar ledsna hyazinter mot bordsytan. Hon borde byta till kopparbytan (ännu inte putsat).

Någon tycker om klenäter, ska hon verkligen ge sig på något sådant som tar nästan hela dan?

Nej en praktisk och målinriktad husmor måste ju rationalisera.

Den där saxen som både är vass och bra? hon hittar den i badrummet. HAN har  ansad sina gråa lockar. Men, bara man är metodisk så hittar man till slut allt. Med saxen klipper hon de vissna julblommorna från lökarna och lökarna spar hon i en påse - som hon sedan kastar bort i maj. Hårddrivna  lökar är bara ett litet kras i maj. 

Julstökar man måste man vara metodisk och inte ha för bråttom. Då kom hon att tänka på Kristallkronan som skall dammas och blankas. Mitt i alltihopa gör hon en fruktkaka. Hon är såååååå duktig. hackar och vispar. Det tar ju tid och dra ner en massa disk. Man kan ju köpa färdiga som är säkert godare. Och billigare,  kanske? Samtidigt kommer hon att tänka på farmors-julgransmattan, var är den?




onsdag 12 december 2012

D O N G !


D O N G ! En hård duns mot fönsterrutan ute i verandan. Knappt en meter från min plats vid arbetsbänken i köket. Snabba vingslag åt alla håll från många fåglar - en blixtsnabb mörk skugga snett neråt marken. ...... jag kastar mej fram åt fönsterrutan. Nehej, hon misslyckades den här gången, det blev ingen mumsbit idag. Sparvhöken flög bort mot berget till de stora gamla tallarna.

Kvar på fönsterglaset satt ett litet brunsvart bröstdun från koltrasten.  Jag sprang ut. Klarade den sig?
 
 
 
Den låg nedanför fönstret. Ja, och den levde! Försiktigt tog jag upp den omtöcknade koltrasten. Länge satt jag inne i köket med fågeln i mina kupade händer.  Genom den färggranna fjäderdräkten  kände jag hjärtat slå fort -fort.  Till slut började han piggna till. Han blinkade, vred på huvudet, såg sig omkring.  SÅ SKÖNT, tänkte jag. Gick ut på trappan, öppnade sakta mina händer. Efter någon sekund fattade han situationen och kastade sig ut i luften. Flög till närmaste rönnen. Där han satt och putsade ena  vingen, flög sedan till en annan gren, så jag förstod att chocken var över.

Så återgick jag till min pepparkaksdeg.

Dunet satt kvar några dagar på glaset!












tisdag 11 december 2012

STRÖMSTAREN IGEN

Och idag sjöng han för mej igen!

De är inte ofta man får se eller höra en strömstare.  Sommartid är hans tillhåll de  Norrländska forsarna.
Vintertid strycker han söder ut. Då kan man se honom, t ex här hos oss.

Under forsar, där det stänker och dånar vattenmassorna som med våldsam fart rutschar över dammborden. Det är så han vill ha det.

Han tycks inte bekymmra sig ett skatt om trafikbullret på bron, där det rullar dagligen traktorsläp och bilar. Hela sitt liv tillbringar han vid forsar och strömt vatten. Han är livligt själv oxå: flyger snabbt , simmar med knyckiga rörelser och niger och knixar som en stenskvätta då han vilar tillfällig på en sten.
Han är skapt för ett liv i vatten.   Han promenerar ogenerad omkring under vattenytan. Våt blir han inte heller. Han har en stor gumpkörtel vid stjärtroten som producera riktligt med olja som han smörjer  in fjädrarna med.

Han är den enda vinterfågeln, utom gärdsmygen, som sjunger vinter igenom. Men hur kan då hans melodiösa  flöjttoner göra sig hörda vid en brusande fors?   Ljudet är på en annan våglängd och därför hörs ljudet så tydligt!




söndag 9 december 2012

VINTERBADARE


Tillhåll för strömstaren
Här hos oss i området har vi vinterbadare,  t o m  med fracken på!

Bäcken är öppen och som vanligt och vi har många badgäster, t o m en som alltid hoppar in med fracken på sig.

Strömstaren. På vintern är en eller två alltid här i bäcken nedanför kvarnen. Då jag tar mina promenader ser jag dem nedanför vägen. Jag ser dem ofta simma och dyker eller sitter och niger på en sten.

Då jag för någon dag sedan gick den vägen , hörde jag en underbar lågmäld sång. Stannade och lysnade. Jo, där satt han högtidsklädd i sin frack och sjöng sina fina mjuka vintersånger.  Till råge på allt så håller han sig med en uppiggande vintersång, som ju är rena hånskrattet mot den årstid då Sverige borde gå i ide.
Men,  så plötsligt tystnade han , hoppade ut på yttersta kanten och dök ner. Jag såg den mörka kroppen tydligt och klart och då han kom upp hade han en husmask i näbben. Han hackade och grävde med näbben, drog till slut fram masken som han svalde med stort välbehag.


Forsande vattendrag vill han ha



fredag 7 december 2012

JULBESTYR

-  Har jag köpt julkort?  Har vi alla adresser ? och julfrimärken köper du!

- Ja ja ja. Kom du själv ihåg att beställa mandelformar?  skall beställas i Annas Hembagerie.

Kom du själv ihåg  julblomman i blomsteraffären, Tessans Blommor!  Nej, de här vämjeliga plastblommor vill jag inte se här.  Jadå, jag vet att det är en besparing, att den kan komma igen jul efter jul, bara att dammas av. Så mycket värre. Den luktar inte som riktiga levande.
Är det lingonris i blomjulgruppen, nej, är det buxbom, men det luktar lite åt kattkisshållet, men det hör väl julen till. 

Har du inte köpt marsipanfrukter ännu?
-  nej, de har blivit så hutlös....... men barnen brukar ju få!  barnen är ju stora nu........ ja ja, jag måste väl!

Hos oss påminner vi oss hela dagarna om självklaheter. Det är mycket irriterande, och så blir det , eller kanske just därför, något glömt eller  O, vi glömde Wille i Häggvik.  Du vet hur trevligt det är att få en liten hälsning  i de dötråkiga mellandagarna.

Så är det år efter år,  vi kallar det  jultradition.

Så passerar hon genom sitt hem  på väg efter någonting som redan har flugit ur hennes minne.

Och varför blir det bara mögel av hennes "gräs". Tredje året i rad som det blir mögel. Vad gör jag för fel, fråga hon sig. Jag har ju alltid lyckats i si så  30år förut......

Det måste var allt snöandet muttra hon och knuffade  voven från fåtöljen, han älskar fåtöljen. Nu är hon så trött så hon nästan  drar timmerstockar och behöver  nog lägga fötterna en stund upp i soffan.

Kanske drömmer hon om en almanacka utan siffror.

         margareta

torsdag 6 december 2012

NÖTSKRIKAN


Dagligen,  de första frostnätterna ser jag nötskrikor fladdra mellan grenarna på de 7 stora ekarna för att proviantera för vinterbehovet. Men en snabb huvudknyckning sliter de loss ollon och sveper sedan i snabb och gungande flyckt iväg in i  skogen där de gömmer sin skatt .

Nötskrikan är den verkliga höstfågeln, när jag ser henne tänker jag på ollon, vissna löv och rosagrå musseroner.  Hennes granna vingfläckar är som höstblått vatten krusat av en kylig nordan.

Den här fågeln bär oxå namnet "pladdraren" ! Man kan undra över hur, eller om, hon hittar till sina otaliga gömställen när de så småningom behövs.
Man har beräknat att varje nötskrika hamstrar ungefär tusen ollon varje höst och mycket tyder på att hon återfinner större delen lång tid efteråt.

Novembereken skulle vara fattig utan nötskrikor. Hennes skrän kan vara chockartat i sin råhet - men för mej är hon fågelvärldens Louis Armstrong som fint passar in i höstens skrälliga mässingprakt.

Dessutom är hon en charmfull skojare. Hon härmar andra fåglars läten, för pladdrets skull. Med sin överdrivna pladdrighet fångas hon av sparvhöken.

Mot slutet av november har ekarna mist alla sina löv. Så nu kan vi vara beredda på roliga fågelbesök.

Ibland är det fullt med björktraster, för att nästa dag härbergera en flock sidensvansar.  En solig vintermorgon är den pryd med en flock gulfinkar.

Men drottningen av vinterekarna är nötväckan.  Henne berättar jag om en annan gång.


                margareta
                                        

                                                 

tisdag 4 december 2012

V I T T

Färgen vitt är ett relativt begrepp.


fotot tagen från Google

Den färg som intressera oss just nu mest för ögonblicket är vitt.

En färg som till stor del är beroende av belysning, bakgrund, den varierar oändligt. Som naturskådare skulle man kunna tala om :

Salskrakvitt
snögåsvitt
Snösparvvitt
Svanvitt
Knipvitt, det är alltid något kyligt och rent då jag ser en knipa. Den verkr ständigt nytvättat i klart vatten - men jag har sett den i nästan helt igenslammade småsjöar i islossningstid.  Den är vit!
Knipans vita partier är vitare än svanen - nästan blåvita - nästan som  salskraken.  Hela knipens form är fast och "kall", som om den vore av porslin. Det enda som verka varm hos knipan är de  morotsfärgade benen.
Klingande vingmusik under flyckten  - som har en klang av stål och is. Elektron musik tänker jag på.


De är olika nyanser alltsammans.

Färgen vitt är verkligen ett relativt begrepp.

Blankvitt = finns hos vissa Orchidéer och Liljor

Snövitt = rent vitt, visar ju snön när den skuggas en solig dag.


         margareta

söndag 2 december 2012

HARDENÄRAN

Och åter kom det alltid så överraskande, förföriska ljuset. Som en glimt av kärlek.

Så bland alla föebud som haglar över oss, borde man kunna peta i ännu ett, nämligen för föräldrar att skaffa barn till världen i tät anslutning till julen. HON har sin födelsedag just när man är som pankast. Renons på pengar och presentidéer.     Men firas måste den ju.

När jag kom sprang HON emot mej, till hälften barn, till hälften kvinna, barfota, med plåster på tårna och med det blanka långa håret sköljande ned över en violett tröja, en något ljuare violett 3-meter lång och lindrig ren ren halsduk och violetta tajta jeans med många lufthål,  och där var kompisar och grön tårta med små ljus som föll omkull och skär marsipanaros, och en av kompisarna  - med uppsatt hår och diamanter i näsan, tiden går - var klädd på samma sätt som HON. Tydligen inne med violett. Lagom depraverat och häftigt, för man ska ju inte verka för ung i sitt första tonår. (Ibland reser HON sig går därifrån. In till sig, stänger dörren och sätter sig och ritar. Att vara medelpunkt är påfrestande, det vet varje jubilar).

I bakgrunden  - poppade M Uggla på Cd:n på högsta volym, hunden skällde, Mozart skrek och klagade,  och över all församlad decibel skrek vi HARDENÄRAN och fick kaffe och den gröna tårtan.

Men så hördes det snyftningar från lilla systern, som på morgonen hade givit sin syster en mycket liten råtta av glas, utan öron som rök då hon själv tappade råttan i golvet. Den råttan fanns inte med bland födelsedagspresenterna, vi är känsliga när det gäller våra egna gåvor,  om än så liten, men HON storasyster omfamnade henne visade att den låg på kudden i HENNES säng.

Men nu ristad av snyftningar drog lilla barnet sin momo in i en vrå, strök undan håret  från mitt öra och väsnade blött hur orättvis det var att endast en i familjen fick en massa paket, när det fanns en liten till, som inte fick någe paket alls.

Ja, den momo hon tänker då på allt, till all lycka hade hon med sig ett litet paket med rött sidenband som innehöll en ask kritor.   SÅ FRIDEN BLEV NÅGORLUNDA ÅTERSTÄLLD.

MARGARETA