kattresan
Boken, denna gudomliga vara!
Gustaf 1½ förtillfället hos mormor, klänger upp i hammocken till mormor och pekar på en korg med sagoböcker. Han är barfot och sandigt och lite klibbigt, men läsa kan man göra i alla sckick, och det gör vi. Han förstår och reagerar. När en gubbe med näsan blå skrämmer katt och Lillan i "Kattresan" slår han på gubben med sin smutsiga lilla knytnäve. Vilken lycka att det finns sagoböcker! Särskilt då man är hos mormor och det inte är badväder varenda dag.
När hans mamma var liten läste vi om troll och tomtar, om Ranunkel i kungaborgen, om skepp som alltid var på väh nånstans, om Mio min Mio. Senare läste vi H C Andersen. Det var dåtidens videovåld. Om man läste på rätt sätt var det mer dråpligt än hemsk. Var det farligt?
Idag tycks många tycka att blod och tarmar på video är roligt.
En självdestruktionens eufori. Varför skulle de annars köpa hem just sånt?
Det skulle aldrig falla mej in att läsa social avhandling och poli´tisk propaganda för små barn. Och vem har sagt att barn till skilda föräldrar älskar att läsa om skildsmässobarn.
Egentligen vill vi ju alla fly från vår verklighet en liten stund. Fantasin måste få en knuff.
Nu säger jag oxå, åsså slut.
:-) Kattresan älskade min yngsta dotter (som är 16 idag), varje gång katten sprack höll hon på att göra detsamma av skratt.
SvaraRaderaOh så ljuvligt med alla dessa banböcker där barnen får fantisera
SvaraRaderamargareta
Oh!
Då fick han se en fru så skön, klädd uti en klänning grön. Det är väl en strof ur Kattresan? Ja, de gamla sagorna minns man, både Bröderna Grim och HC Andersen. NU ska det vara Disneystuk på sagorna för att ungarna ska ta till sig dem. Eller är det egentligen så? Varje gång jag har tagit fram en sagobok och läst, har jag haft en intresserad lyssnarskara.
SvaraRaderaGod Jul på dig /Kerstin
Härligt för ungarna att älska böcker! Och bibliotekerna måste vi var rädd om!
SvaraRaderamargareta
Håller helt med! Som en riktig bok-oman kan jag inte nog hylla boken - men - jag kan inte heller helt visa tummen ner för data/internet/tv-spel. Utan dem, vågar jag påstå, skulle inte min yngre (14) (och inte min äldre heller för den delen) ha en så bra engelska att han bara nuddar vid läxboken...han har redan vänner runt omkring i världen, och talar obehindrat med de flesta. Också min äldre (23) har tack vare internetspel ett socialt nätverk här och där i världen. Tack vare det kunde han genomföra en månads interrailresa i somras utan att behöva sova på ho(s)tell många nätter, utan övernattade hos (och träffade "for real") sina mångåriga nätvänner. Jag tycker inte man kan ställa dem mot varandra - båda behövs, tror jag!
SvaraRaderaMen boken - må den alltid leva :)