Sidor

onsdag 7 november 2012

DET VAR EN GÅNG.......!


Bilden tagit från Google
Det var en gång........

Maja är i sin blomstrande trotsåldern "nej" är hennes käraste ord. Hon säger det inte påstridigt, hon säger det lätt och förstrött,  och mycket kategorisk. Maja vill du ha en banan? Nej. Ska vi gå i skogen? Nej. Ska vi klappa hästarna? Nej. Ska mormor läsa om pelles nya... ?Nej. Ska du komma och äta nu? Nej. Ska du sova nu? Nej.

Det är nästan lite enformigt.

Häromdagen (mormor var barnvakt igen) var mojmo och Maja på en liten (tänkt trevlig) utflyckt till fina orten, skulle bland annat oxå mata änder. Gammalt röd/kaffebröd låg i väskan. Det var mycket roligt. Hon fick bära påsen själv. Maja åt upp hälften av brödet själv, (en del bröd var med vita bomullstussar)  för ingen hade ju frågat om hon ville ha, och resten kastade hon allting  närmare sina fötter och änderna som är rätt tama och trampade henne på stövlarna och nappade henne i vanterna - nej i fingrarna, för vanterna ville inte Maja ha "pås", nej.

Maja skrattade och var förnöjd, men allting har ju en ände både bröd och eftermiddagen. Så Maja och mojmo anträdde hemvägen mot bilen medans Maja försökt att klappa cirka 75 änder och  halkat upprepade gånger i deras efterlämnade smet. Vägen till bilen tycks lång och Maja anförtrodde mojmo alltmera pockande att hon vill tillbaka till kalleankorna. Men med ängsligt tillgjord röst förespeglade mojmo henne alla de fröjder som väntade hemma.  Nej, sa Maja skeptiskt, jag vill inte! Jaag vill inte!

Mitt på gatan möte de ett par mycket goda  barnlösa vänner (panchos, solbrända, nyss hemkommen från Spanien, nejmen så trevlig att få träffa barbarnet som du  pratat om så mycket,  men vi tar i hand en annan gång!) då mormor passade på att presentera Maja.  Och goda vännerna undrade hur månne Maja såg ut, tog sig en titt på en sur , rufsig flicka med smutsiga rödfrusna händer (vantar, nej) smutsränder i ansiktet efter ankutfordringen och revolt i blicken. Mormor försökte nervöst förklara att Maja är mycket sötare "annars".

Man kom så långt som till nästan bilen. Mojmo längtade hem efter en kopp kaffe. Kondiset gick inte att gå in i, då Maja inte luktade gott om sina stövlar.  Maja envisades med vill mata kalleankor! Men nu tyckte mormor hon måste värna sin auktoritet och målmedvetet gick mot bilen.  Då lade sig Maja mitt på körgatan.  Hon lade sig platt. Ansiktet mot gatan.  Mormor rusade intill henne. Lyfte upp henne och försökte bära henne de sista 25 stegen.  Maja förföll då att besitta 6 par ben och lika många armar som alla spärnade emot för fullt.  Mormor orkade inte hålla barnet, ställde då ner henne , varmed Maja lade sig platt.  Mormor slet upp henne strax framför en blå bil. Maja skrek nu kalleanka kalleanka som en flådd gris och alla såg nu på mormor som om hon vore Herodes.

Nu lyfte mormor upp Maja häftig, tog henne under ena armen och sprang de sista 25 stegen  med vrålskrik i hälarna till bilen , arg, varm och generad. Ursinnig på sig själv och på barnet.

Just då kunde hon inte minnas att något av hennes egna barn någonsin låg platt i körbanan  och vägrade att röra sig, men det är ju möjligt.

Man glömmer så lätt och räknar de lyckliga stunderna blott.

När Maja sedan badat och rosig sov ovanpå täcket med huvudet vid fotända(motvalls ännu i sömnen) fick mormor tid att tänka och det drog kalla ilningar över  av skam och åger genom henne. Hon har alltid räknat barnmisshandel som det grövsta av alla brott, men är det inte  oxå en form av våld att klämma fast en vrålande sprattlande nejande och olycklig unge under armen?  Ett hämndlystet"nu ska du minsann få se på vem av oss som bestämmer"!   Har vi så mycket grymhet under polityren att vi inte ens ryggar för att förtrycka det vi älskar allra mest?

Nästa gång försökte mojmo  ett nytt sätt att bryta igenom trotsvallen och det tyckte både mojmo och Maja var så roligt.



   

11 kommentarer:

  1. Jag har 10 stycken av den där sorten. Tre egna och 7 bonus. Även jag är motståndare mot aga, men jag är också motståndare mot föräldrar som inte lär sina barn rätt och fel. Och gör inte föräldrarna det, då får jag göra det.
    Man kan inte alltid få som man vill bara för att man skriker högst. Jag tror att hon vill ha/behöver lite motstånd så bjud på det du. Annars kan du ju prova med att göra som barnet - lägg dig ner och skrik :)
    Jag tror att du ligger på topp nu efter att ha satt ner foten :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. idag är vi bästa vänner,och hon är så mån om sin mojmo och så har hon blivit 15år och är mycket förståndigt och mycket lugn och stillsam.

      Stor djurvän! (hon hade alltid fickorna fulla av diverse kryp.)


      mw

      Radera
  2. Bestämd ung dam minsann. Nog kan tålamodet tryta ibland. det är det lätt att förstå och man är bara människa och ibland har man lust att göra precis så där. Kasta sig på backen och bara sparka och skrika. Tur att sånt beteende växer bort.

    SvaraRadera
  3. hon har varit en mycket bestämt liten dam, som idag är 15år, mycket mån om sin mojmo och är förståndig och lugn

    mw

    SvaraRadera
  4. Vilken underbar berättelse! Jag som är så visuell har sett hela "dramat" för min inre syn och skrattat gott :)
    Jag tycker att mojo gjorde helt rätt, men jag förstår att det var pinsamt. Härligt att läsa att den lilla damen inte längre ligger på vägen och skriker av ilska, hihi.
    om det är OK med dig så vill jag dela denna berättelse på facebook. Mina kollegor skulle älska den!
    Ha en fortsatt fin kväll!

    Kram, Lisa (som ju passande nog är psykolog o jobbar med barn, he he)

    SvaraRadera
  5. Känner mej hedrat, visst får du Lisa!

    Jaså har du facebook oxå? Då kanske jag får bli din facebookvän!

    margareta

    SvaraRadera
  6. Härligt målande berättelse!! Känner igen....
    Men du - det är ju skillnad på barnmisshandel och barnuppfostran. Vi vuxna måste ju visa vart gränsen går - hur skulle det gå annars? Ibland behöver man ta ett skrikande barn under armen fastän det bär emot.

    SvaraRadera
  7. Håller med de ; MEN om man ger sig tid så finns det trevligare sätt att få barnet att glömma sin "trots". Som jag skrev, nästa gång ska mojmo göra på annat sätt! Såklart att mormor provade ett helt annat sätt då tillfället gavs: mojmo la sig oxå på golvet(vid de härtillfället i gallerian) och se det där, Maja kom helt av sig och skrattade och skrattade, oh ett sånt solsken! och hjälpte mojmo upp från golvet, t o m borstade hennes vinterjacka. Ja sedan gick vi och drack varm chocklad med vispgrädde. Snipp snapp snut nu är berättelsen slut.
    mw

    SvaraRadera
  8. hej igen, har man fostrat egna barn så vet man på ett ungefär. Och man har ingen prestige längre. Mormor kan göra bort sig, de gör inget. mw P

    SvaraRadera