Sidor

måndag 17 september 2012

HUR KUNDE SÅNT HÄNDA MEJ?





Solig söndag. Svampsöndag. Avkopplande med några timmar  i "min" skog. John Bauer-skog. Grön mossa, höga tallar, enorma flyttsten. Sörmlandsleden går rak igenom området. Där i skogen är jag ofta. På våren, plocka murklor som är så vackra. Men mest hösten, Skogsstjärnan, Skvattram och pors att plocka en liten bukett för doftens skull.  Och så i svamptider. Jag kan "den" skogen. Har mina riktmärken. Svällande sviktande mossor, smaragdgröna med barr, tuvor av grönt vajande trollhår, laviga stenar. Barrskogssus över mitt huvud och doften av pors och ljung som honung, en ljumhet en sötma - skuggiga gömmen. Kom inte och prata med mej Seychellerna nu.
Mycket svamp - går med ögonen i backen, mossan. Vill ju inte halk,  och bli liggandes som man läser om ibland   alla dessa rötter som är så hala efter regnet.  Så mycket fin svamp tänker jag  med 2 korgar i handen. Och så hittade jag riskorna, de vill jag oxå ha. Fina unga exemplar inte maskätna.
Så reser jag mej äntligen, sträcker på ryggen och förstår inte riktig var jag befinner mej.  Känner inte igen mej.  Letar efter välbekanta riktmärken, nej ser inget som jag borde känna igen.  Börjar med att gå på måfå åt en riktning som jag trodde kunde var rätt - men, hamnar då vid kanten av en ravin. Kände inte alls igen mej. Klättrade nerför den besvärliga ravinen som var djupare och brantare än jag kunde ana och amnade vid foten av ett träsk! Nu vart jag trött. 2 korgar fulla med svamp. (varför satt jag mej inte ner en stund för vila) Gick utmed träsket och ravinen men insåg att jag måste upp en bit mot berget då jag endast hade joggingskor på fötterna. Sökte mej uppför en stenig tätt tätt skogsterräng  med helt fantastisk vild  och våldsamt land.  Enorma flyttblock massor med grävlingsgryt ,  mörk mörk skog, fantastiska träjon massor med vackra bräken. Kom att tänka på Ronja Rövardotter.  Äntligen något ljusare satte mej äntligen ner för att äta stora härliga klasar lingon., massor med stora fina lingon just där.   Upptäckte att jag var oerhörd trött. Men - nej upp igen. Började då klättra uppför det steniga berget med mycket svår terräng, var rädd skulle vricka någon fot. Tänk om jag ändå hade tfn. med mej. Endast kameran. Halvvägs var jag tvungen att vila igen. Mycket fina lingon igen som jag åt begärligt. Så började jag då klättra igen och kastade ögonen upp mot molnen - ja, då äntligen såg jag - en elledning - nu fick jag nya krafter och upp upp  för att se var ledningen tog vägen. Äntligen, då jag var högst uppe på berget kunde jag orientera mej. Visste var jag var!


Enorma flyttblock
 

Elledningen



Och nu började den långa tröttsamma vandringen vandringen mot bilen.
Väl hemma ställde jag korgarna rak ner på golvet. Drack ett stort glas vatten . Gick och la mej och sov 1 tim. Gubbs både lagade mat och gick med hunden den kvällen.



5 kommentarer:

  1. Jag har missat att du kommit hem från din resa och är igång på bloggen igen, men nu så...

    Jag vill påstå att jag har ett gott lokalsinne, men trots det så har jag tre gånger råkat ut för att gå vilse. Ofta är det just när man går och stirrar ner i backen, svänger och snurrar runt åt olika håll och inte tar sig tid att titta upp och kolla var man är. Är det dessutom mulet så att solen inte syns är det ännu lättare
    att tappa orienteringen.
    Telefonen är alltid bra att ha till hands, det kan ju faktiskt hända att man stukar en fot eller halkar och slår sig.

    Å andra sidan så är det en liten extra krydda här i livet - när man vet att det slutar lyckligt.

    SvaraRadera
  2. Ja du - så lätt hänt att gå vilse när man är mitt i svamp- eller bärskogen... Vilken tur att du hittade rätt till slut!
    En mobiltelefon - laddad - med GPS är väl det optimala hjälpmedlet.

    Jag är inte den som har ngt lokalsinne att skryta med. Som tur är har min äkta hälft desto mer av den varan. Ser till att ha honom med på mina turer i skogarna. Säkrast så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kommer nog att ha mobilen med mej i forsättningen. Var ju jätteobehagligt. jag som har så bra orienteringssinne!

      margareta

      Radera
  3. Jag trodde att du fortfarande var bortrest men så läser jag i din blogg att du varit ute på äventyr. Att gå vilse är nog jobbigt, men tur att du hittade tillbaka. kFörstår att du blev trött, men 2 korgar med svamp är inte helt fel. Tag med telefonen - den är bra. Jag har också läst om att människor parkerar bilen vid skogen och låter radion stå på så att de med hjälp av ljudet ska hitta tillbaka. Nu ska jag läsa min bok och ta det lugnt.
    Ha det gott
    kram

    SvaraRadera
  4. Att ha på radion skulle ej ha hjälpt då jag var för långt ifrån och en stor bergkjedja som var emellan bilen och mej.

    Men mobilen kommer med ifortsättningen de e klart

    margareta

    SvaraRadera