Sidor

onsdag 11 januari 2012

Rölle

 Kamning, borstning, ibland hårstrå för hårstrå, varje dag. En novembermorgon när det gick direkt över från gryning till skymning som denna november, läste jag i tidningen att kattens päls behöver daglig vård.

Tänk om man skulle rätta sig bokstavligen efter allt....

Nu vågar jag knappt titta på Rölle, min katt, efter att ha läst det där. Han kanske är tuddig och tovig och mjällig och skabbig utan att jag har märkt det.  Rölle är 6år och denna genomgråa dag försummat att kamma och borsta vartenda hans hårstrå i omkring 2190 dagar. Han borde var ett fall av djup vanvård, en sorglig företeelse.

Reste sig just ur sin favoritstol (bästa rubinröda plychstol, bara de bästa god nog) sträcker sig i hela sin imponerande längd och gäspade så att de vassa klorna griper in i rubinrödplysch. Hans fina silkiga päls glänste och de vita tassar och bröst var utan vank. Vad är det för lata lortiga katter som fordrar daglig vård? Rölle klarar av den saken själv.

Hans morrhår spretar stolt, hans ögon är klarare än akvamariner och spänsten är det inget fel på. Kylskåpet på morgonen tar han i stående höjd på morgonen då han vill hälsa. men de måste ju bero på den vitaminrika kost som han får i  lilla vinkeln mellan spisen och diskbänken, eller hur? Och hur jag än tänkte efter kunde jag inte hitta någon riven morot eller spenatomlett. Inte en pressad apelsin. Ägg har jag försökt, och apotektspiller, efter en annaan ktt-artikel i nån tidning, men han nosar inte ens. Annars består hans diet av strömming, urtagen, om inte urtagen äter han förnämnt endast huvud och stjärt. Nångång en rå torsskfile
grädde och skorpor.

Skorpor (och saffransbröd) till första frukost duger inte ens den färskaste strömmingen. Och vem vill äta rå strömming på fastande mage?) Då är han i husses säng och snuggar nästan som en hund. Så fort maan tar en skorpa lägger han tassen på husses axel, och klorna är inte alltid så värst indragna, och så måste man doppa och dela med sig. Det är gripande att se det stora rovdjuret sitter där och tugga doppade skorpor. Men när och var får han sina nödvändiga vitaminer?

Gråvädersdagar ska man inte läsa precis allt sånt där. Man får bara skuldkänslor och dåligt samvete.

Man kanske ska köpa en borste och multiplex ändå.

8 kommentarer:

  1. Hej ! Det är det jag alltid sagt, katter är helt egna personer som vet vad dom vill och när dom vill. Har aldrig egentligen gillat dom men dom kommer ändå och hoppar upp i knäna på mig. Beror tydligen, enl. nån expert att dom känner på sig att jag har en viss motvilja och behöver komma med i flocken.

    SvaraRadera
  2. Jag kan tänka mig att det är skillnad på katter och katter. Har du en med inblandning av norsk skogskatt kanske det kräver en hel del pälsvård, för att inte tala om alla de rasrena långhårskatterna. En vanlig jaktkatt klarar nog sin pälsvård själv. Sen kan det ju vara bra att känna igenom pälsen lite då och då så att dom inte har sår, fästingar eller skabb.
    En jaktkatt får nog de vitaminer den behöver från sina jaktbyten och maten i skålen, man ska inte överdriva. Framför allt ser nog husse och matte på päls, ögon och allmänt uppförande om katten verkar må bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han har ju blivit mycket personligt med åren! Fästingar är ett elände däremot.

      Radera
  3. Klart att de blir mycket personligaa!

    SvaraRadera
  4. Katten här skulle nog aldrig bli borstad om han inte var så långhårig att det var ett måste. Håller man inte efter filtar pälsen ihop sig till tjocka sjok. Så vill man inte ha det för han är inte kul att försöka klippa.

    SvaraRadera
  5. Katter är härliga djur. Skulle gärna ha en, men allergi och annat gör att jag måste avstå. Lånade en av rasen Rag Doll en gång och blev alldeles betagen. Den pälsen var inte att leka med förstås....

    SvaraRadera
  6. Min katt Oskar kammar jag då inte ofta. Händer ibland på våren då han släpper lite av den tjocka silvergrå+ täta pälsen. Hat putsar sig och donar själv med sin päls och luktar alltid så gott så han behöver inte så mycket hjälp

    SvaraRadera
  7. Katter är väldans renliga. Nu var det ju så att jag läste en tidningsartikel - och då blev det såhär.

    margareta

    SvaraRadera